1. Hur länge har du hållit på med keramik?

Jag började som assistent hos Jan-Åke Andersson, keramiker tillika farbror. Han fick mig att söka till Leksands fhsk från vilken jag studerade vidare på HDK, Göteborg. I år är det generöst räknat 10 år som keramiken varit mitt fokus med fyra tongivande lärare. Som barn slog jag tydligen sönder sekunda krukor och drällde runt ugnen hos min farbror men det minns jag just inget av.

2. Vad var det som fick dig att börja?

Det är tyvärr ganska oromantiskt. Jag studerade fornnordisk grammatik på högskolan och flydde till keramiken. Det var ingen kärlek vid fösta ögonkastet utan ett val som tillgodosåg många av mina behov: jag fick vara kreativ, teknisk, arbeta med min kropp och bestämma över min egen tid.

3. Några ord som beskriver dig själv.

Jag vill tro att jag är noggrann och disciplinerad.

4. Är keramiken hobby eller jobb för dig?

Jobb.

5. Var håller du till? Egen verkstad eller annat?

Har en liten verkstad i källaren på 20 kvadrat. Lågt i tak och små kisande fönster men det är, bokstavligt talat, som hemma. Där finns en drejskiva och en 16-litersugn.

6. Är du med i något kollektiv?

Jag är gästmedlem på Blås & Knåda, Stockholm.

7. Var får du din inspiration ifrån?

Jag inspireras mycket av mitt eget köksskåp. I efterhand inser jag återkommande att vad jag gjort är en egen version av en kastrull eller något glas. Jag strävar inte efter att vara nyskapande men jag tror det är omöjligt att inte bidra med nya element precis som det är omöjligt att göra något helt nytt. En dammig bok med recept och tekniker är på ett nördigt vis inspirerande och med åren har jag insett att det är en av mina styrkor. Skolornas referensbibliotek har varit min skattkammare och ett fält som vedbränning en guldgruva. Jag har läst allt jag hittat, byggt ugnar, testat, byggt om och läst om. Att vara lärare är också inspirerande. Elevernas energi smittar och man får förmånen att följa och lära sig av deras kreativitet.

8. Vilka är dina förebilder?

På vägen har många inspirerat. Först en generation äldre män men numera tittar jag hellre på det jag tror dom inspirerades av och vad som händer i samtiden. Om jag ska nämna någon så är det Norah Braden. Hennes krukor är inte på väg mot skulptur utan hon arbetar med de enkla elementen som finns i en krukmakares skål eller vas. Varje linje är avvägd och massproduktionen känns lågt borta. Hon valde att sluta tidigt, tydligen på grund av självkritik. Om det är sant vet jag inte men noggrann det är jag övertygad om att hon var.

9. Vad är det roligaste med keramiken?

Roligast är det egna skapandet men variation förnöjer och jag tror man kan göra mycket med keramikkunskap. Jag ansökte tex. till en doktorandtjänst på HDK och har skissat på större projekt med Love Jönsson. Inget av det har blivit något konkret men kanske i framtiden.

10. Något du "brinner" för?

Jag vill göra tillvaron som professionell konsthantverkare lite mer dräglig vad det gäller pengar.

11. Är det någon del av arbetet som du inte gillar?

Jag ogillar ofta det som är ostimulerande. En lösning jag hittat är att försöka göra de delarna mer kreativa. Som exempel var beskickning tråkigt tills det blev en viktig del av min formgivning. En annan förändring, sedan tidigare, är att jag är mer intresserad av målet än av vägen. Lite arbetsglädje försvinner av det men jag minskar också motsatsen (det som är tråkigt).

12.Jobbar du med lergods, stengods eller Porslinslera?

Stengods och porslin.

13.Vilka bränningsmetoder använder du.

Alla jag kommer över. Alla har sina uttryck och en glasyr skiftar mycket mellan el-, gas-, ved- och salt-ugnar och minst lika mycket till med olika bränningsförlopp. Såvitt jag förstår har alla uttryck en användning i rätt sammanhang. Däremot har min ingång i keramiken gjort att en av de exklusivaste teknikerna (ved-bränning) blivit den mest tillgängliga.

14. Vad intresserar dig mest i arbetet - form, glasyr, dekor…

Helheten är viktigast och om något börjar formgivning ta mer plats.

15. Om du skulle ge ett enda gott råd till en nybörjare, vilket skulle det vara?

Det är svårt att ge något generellt råd till nybörjare. Det är ett fält där varje person kan hitta sin väg. Som lärare kan man stötta men jag har blivit medveten om det vanskliga med råd och svar då de sällan är någon genväg.

16. Ett starkt minne

Ett minne som sitter fast i mig är när min bror somnar raklång, på gruset, i värmen av ugnen. Det är efter bränningens sista nattpass och ugnen har fått sitt sista pålägg ved. Nätterna när vi två har arbetat tillsammans är alla fina minnen.

17. Hur kan en arbetsdag i verkstaden se ut?

Jag börjar gärna tidigt; jag vill tro att halva dagens arbete är det man gör innan frukost. Tills jag hämtar min dotter klockan två kan jag vara i verkstaden. På kvällen när hon somnat kan jag vid behov gå ner och råglasera något som får torka till beskickningen nästa morgon. I nuläget har jag släppt alla tankar på kvantitet utan arbetar med målet att få fram enskilda pärlor.

18. Hur gör du för att utvecklas?

Jag tror på arbete. Jag är inte bekväm med radikala sätt där man skall göra tvärt om, använda ”Oblique Strategies” och brainstorma. Inget dåligt ljus på de sätten men jag är övertygad om att arbeta med små, fasta, steg ger ett annat resultat. Ännu har inte idétorkan infunnit sig utan jag har snarare fått utveckla sätt att sålla i överflödet av dåliga idéer.

19.Vad har du för planer för framtiden?

I vinter arbetar jag inför några samlingsutställningar (Collect 2011, Röhsska). Collect är extra viktig för mig och jag hoppas kunna åka till London när det går av stapeln. Den närmaste tiden planerar jag delaktighet i två anagama-bränningar och några veckors arbete vid folkhögskolor och universitet. Bland annat en sommarkurs där vi ska bygga en liten vedugn.

20.Framtidsdrömmar?

Vad roligt att jag fick den frågan just nu. Jag har en familj, en verkstad och arbete så nu är jag ganska drömförfylld (är det ens ett ord?). Men jag kommer nog drömma om att flytta norr över i framtiden.

Jag tror det är mycket värdefullt med ett levande virtuellt keramikforum här i avlånga Sverige. Ett stort tack till sajtarbetarna – utan er ingen sida. Jag undrar vad detta kommer utveckla sig till i takt med att tekniken ökar våra möjligheter.