Annons:
Etikettermedlem-ifokusartikel
Läst 10299 ggr
Ulla
2010-11-04 21:42

KAKL i fokus

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Vi säger välkommen till Anna-Karin Larsson, keramiker och bildlärare som undervisar i keramisk form på estetiska programmet på gymnasiet i Handen. Har egen verkstad i Johanneshov i Stockholm och har i många år drejat vid Växbokvarn i Hälsingland.

Hur länge har du hållit på med keramik?

Ca 20 år

Gick min första kvällskurs som vuxen 1991 (hade gått en termin som barn i Kristinehamn typ 1982). Kursen jag började på 1991 hölls på ABF i Gbg. 1992 startades där keramikskolan i Göteborg (som jag vet att många på den här sajten också gått på), jag var med i den första "kullen" som gick där. Man kan säga att jag väldigt snabbt fastnade för lera och var de första åren på 90-talet helt uppslukad av den. Jag kan också passa på att tacka Eva Falk som jag tyckte var en mycket bra lärare - för mig - då. Jag skulle på något sätt tycka det vore kul att återvända keramiskt till Gbg med någon utställning eller så, ja vi får se. Efter det har jag gått keramik utbildningar på Löftadalens folkhögskola utanför Kungsbacka och Nyckelvikskolan på Lidingö.

Vad var det som fick dig att börja?

För att göra en lång historia kort: En gammal bekant, vän till min mor, som sett mig som ett mycket kreativt barn undrade varför jag inte fortsatte "skapa" (SKAPA!? ett ord som jag har/hade svårt för) och som ren trots anmälde jag mig till en kvällskurs i keramik på ABF i Gbg.

Några ord som beskriver dig själv.

Envis, fokuserad, (men sedan jag fått barn, separerat och har "försörjningsbördan"Glad ) något splittrad.

  • Det blir ju lite konstigt när jag berättar hur brukskeramisk jag är å så visar jag inte en enda kopp eller tekanna men här är i varje fall ett stort fat med inspiration från min hemstad. Glaserat m. bl.a. Blålera från Vänern. Vill ni se gamla grejer gå in på min hemsida, länk i min personliga presentation.

Fat med blålera

Är keramiken hobby eller jobb för dig?

Var från början ett sätt att leva.

Har varit en födkrok

(ja är fortfarande indirekt eftersom jag har ett fantastiskt jobb som glas- och keramiklärare.)

Är numera en terapiform (eller en hobby om du så vill) Jag centrerar mig själv m leran, (vilken klyscha, men så är det). Min hobby är i varje fall ett nollsummespel eftersom jag fortfarande säljer så det räcker till material och verkstadshyra på ett ungefär.

Var håller du till? Egen verkstad eller annat?

Egen verkstad som jag delar med några andra konstnärer/konsthantverkare.

Är du med i något kollektiv?

Ja vi är väl på sätt och vis ett kollektiv. Jag har tidigare varit med i numera avsomnade Kristinehamns konsthantverkare.

Var får du din inspiration ifrån?

Från väldigt vardagliga händelser som jag sedan gärna skruvar till på ett lite surrealistiskt sätt. Kroppen är alltid en stor inspirationskälla.

  • Just nu gör jag huvuden trots att jag nog är bättre som brukskeramiker. Det ena som jag kallar "Vänerns Nefertiti " har jag sålt t. Kristinehamnskonstmuseums vänner, det svarta är jag och det med ögonen är en kompis från förr.

Vänerns Nefertiti

Jag

Dan

Vilka är dina förebilder?

Det har varit många under åren skulle kunna göra en lång lista över fantastiska keramiker jag mött och inte mött men ändå inspirerats av. Men tyvärr (jag vet inte om någon annan på detta forum har en liknande känsla som jag, ni verkar alla så positiva) så har mitt stora intresse, tidigare nästan besatthet av keramik gjort mig mycket kritisk. Jag tycker numera så mycket keramik är ful och dåligt (även det jag själv gör.) Trots det gillar jag att hålla på jag är fortfarande förförd av leran det är bara slutresultatet som aldrig blir tillräckligt bra, Kanske skulle jag kunna få en nytändning av ved jag har mina planer men ingen tid Rynkar på näsan, ännu Glad

Vad är det roligaste med keramiken?

Passionen för själva leran att den har så få begränsningar.

Något du "brinner" för?

Nej inte just nu tyvärr. Tidigare allt (se fråga 9). Tror jag skulle kunna brinna för ved skall kanske anmäla mig till kurs i Karlskoga Glad

Är det någon del av arbetet som du inte gillar?

Glasera, det är då man förstör allt

Jobbar du med lergods, stengods eller Porslinslera?

Har jobbat med allt, men just nu mest stengods + lite porslins experiment.

Vilka bränningsmetoder använder du.

Jag har en elugn och 2 gaseldade rakuugnar men jag har provat mycket dock inte allt.

Vad intresserar dig mest i arbetet - form, glasyr, dekor…

Form eller snarare min idé om formen. Sedan naturligtvis i kombination med dekor och glasyr.

  • Halvfärdig Raku på garagegolv.

Raku på garagegolvet

Om du skulle ge ett enda gott råd till en nybörjare, vilket skulle det vara?

För att citera mig själv från anteckningarna från min första keramik kurs som vuxen: "Om klösen är o centrerad gör någonting åt det" slut citat. Jag har drejat mycket sedan dess och om det är drejning man vill syssla med är det ett mycket bra råd tycker jag Glad.

Om jag får ge ett andra råd till en nybörjare eller snarare keramikstudent, som går på någon form av utbildning. Använd tiden på skolan till att experimentera. Experimentera med form, glasyr, mönster , uttryck, udda material, bränningar. Att hitta en egen stil du kan serieproducera hittar du tids nog ändå om du blir tvungen. Var en gång på studiebesök hos Gunilla Kropp som varit en del på tapeten i forumet på sistone. Hon ifrågasatte varför man alls skulle dreja två koppar som liknar varandra.

Ett starkt minne

Första besöket på Ingalunda Gård Hedvigsfors Hälsingland 1992 eller 1993 tror jag det var. Mötet med keramikern Margot Öjemar och hennes keramiska värld. Allt var möjlig inga regler eller begränsningar fanns. Som sagt så hade jag tidigare gått på ABFs keramikskola i Gbg som i alla fall på den tiden var väldigt inriktad på "traditionell" brukskeramik Rätt och Fel. Har sedan dess sett så otroligt mycket mer keramik som är mycket, mycket mer av allt men det var ett starkt möte och inspirationskälla just då.

Hur kan en arbetsdag i verkstaden se ut?

Både när jag arbetade själv mer på heltid och nu när jag bara arbetar ibland börjar min arbetsdag sent eller väldigt sent. Jag är en kvällsmänniska det är bara så. Sen har jag ju drejat inför publik i många somrar och då får man ju jobba när folket är där mellan 11.00 till 20.00 eller så. Och ja jag drejar mest.

  • Silverfiskar också m inspiration från Vänern, Jag tycker det är obehagligt m djupa insjöar därav malarna

Silverfisk

Hur gör du för att utvecklas?

Ingenting, tyvärr fast att jobba med ungdomar är ju en del av livets salt. Jag borde nog söka upp någon vedbrännare för att muntra upp mig lite Glad

Vad har du för planer för framtiden?

Min reella plan nu inför framtiden är att skaffa mig ett jobb som jag kan leva drägligt på och slippa byta arbetsplats så ofta men fortfarande hålla på med form på något sätt.

I den bästa av världar där jag har några miljoner på banken fortsätter jag att undervisa ungdomar och vuxna ideellt i något forum typ folkhögskola. Samtidigt håller jag på att lustdrejar, skulpterar, experimenterar och bränner ved. Mina färdiga alster ställer jag tillsammans med andra konstnärsvänner ut i stora ljusa lokaler som jag själv har råd att betala, eftersom jag ju är miljonär Glad.

Framtidsdrömmar?

Se ovan… Ha tid och råd med en kurs, workshop eller samarbete med någon intressant person.

  • Denna bild har varit med på forumet en gång tidigare. En del av mitt stora ex.jobb från början av 2000-talet.

Jag visade den i tråden vandringskritik helt okommenterad, vilket också var meningen. Personen som kommenterade var illa berörd för att fostret ser dött ut och undrade om jag var ute efter att provocera.

Min tanke var först att skålen/burken är en njure en böna eller ett frö jag göt många njurbönor. Fostret skulpterade jag lite senare det är en skulptur av ett foster embryo i det mycket tidiga stadiet då du inte kan skilja en fågel, människa, gris eller ödla åt. Man vet aldrig vad som kommer utvecklas serveras ur fröet - skålen med lock.

En utav formerna sålde jag senare till en kvinna som hade donerat sin ena njure till sin son och på det viset "fött, gett honom liv" en andra gång 30 år efter den första förlossningen. En av de få former jag själv gjort som egentligen betyder någonting för mig. Skålen/burken har också varit utställd på Rackstad vilket jag som Värmlänning tyckte var roligt.

Foster

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Annons:
Ulla
2010-11-04 23:16
#1

Tack Anna-Karin för att du ställer upp och berättar om dig själv. Trevligt att lära känna dig.

Förresten - var har du fått snigeln på näsan ifrån? Har du inte betalt din TV-licens?Förvånad

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

LenaR
2010-11-04 23:22
#2

Coooolt! Vilka skulpturer! Fullkomligt befriande att se.

Tack för att du delar med dig!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Ulle
2010-11-05 01:28
#3

Alltid roligt att läsa om er som är med på forumet. Jättefina saker du har gjort!!

It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society.

lacultura
2010-11-05 13:15
#4

Minns  att jag en gång köpte en skål av Anna-Karins på hennes examensutställning - för rätt många år sen nu. När min yngsta flyttade hemifrån var den det enda han bad att få med sig.  Han har den i sitt köksfönster än idag. Anna-Karin: Hoppas du fortsätter jobba ute i skolorna, med ungdomar. ÄVEN om du skulle vinna nån miljon eller så.

[rolnor]
2010-11-05 21:00
#5

Intressant att nån som är så skicklig aldrig blir riktigt nöjd, "när man glaserar så förstörs allt" Instämmer bara delvis, för ibland så lyfter glasyren ett föremål till nästan gudomliga höjder, MEN, det brukar inte bli så många såna per bränning, så, jag förstår vad du menar, kanske…

i Övrigt; Läckra saker!!Cool

Wabisabi
2010-11-07 16:24
#6

Alltid kul att få veta lite mer om er andra.

Tycker din keramk och absolut dina skulpturer är jättehärliga!!

Annons:
Vanja-K
2010-11-09 22:24
#7

Intressant att läsa om dig! Instämmer i att det är kul att veta mer om andra.

Snygga skulpturer! Den sista bilden med skålen (bönan) och fostret är verkligen intressant. Vilken symbolik! Riktigt intressant.

KAKL
2010-11-09 22:29
#8

Tack för era fina komentarer och uppmuntrande ord.

#1 Jag betalar sedan länge min tv-lisens men ingen har kommit och sjungit för mig….ännu.

#5 Självklart kan en glasyr höja föremålet det är väl det man eftersträvar. Dock är glaseringen min svaga punkt. Glaseringen är ju ochså det sista momentet. Man kan tycka att man lyckats med form, dekor, torkning, skröj för att sedan plocka ut ett flammigt, överbrännt eller bara trist föremål ur glasyrugnen. 

#4 Tack för det Helene, det värmer.

Kan rekomendera er ett besök i Andalusien. På La cultura ett fint ställe i den lilla mysiga byn Cutar. Under våren hålls två Raku kurser där. Gå in och titta på "Keramik kurser" överst på sidan där finns mer info och fina bilder.

Jag kan ochså passa på att tala om att vi har öppen ateljé nu på lö 13/11 o sö 14/11. 2010 har inte varit vårt mest aktiva år men eftersom detta är en tradition så håller vi öppet kanske kul att titta förbi om man aldrig varit där. Vi håller till på Bildhuggarvägen 39, Tbana Gullmars eller Globen. Vi har öppet mellan 12 -17 båda dagarna

kiss-inger
2010-11-10 14:16
#9

Hela denna intervju har berört mig mycket. Berättelsen om kvinnan som donerade en njure, sonen som tog med sig en skål, Gunilla som ifrågasätter likadana koppar. Jag hörde inte Gunilla säga detta men jag fattar precis att hon sa det. Känner också precis lika som du inför glaseringen. Stoppar man mycket själ och hjärta i ett föremål och så uppför sig glasyren på ett sätt man inte förstår, då blir man lite uppgiven. Vackra, intressanta, berörande föremål du visar här. Tack!

Caths
2010-11-17 16:37
#10

Du är helt otrolig! Vilken känsla du har! Imponerande!Jag gillar det du gör skarpt!!

Upp till toppen
Annons: