Annons:
Etiketterutställningarkeramikerartikel
Läst 7079 ggr
Ulla
2006-04-17 00:02

Konstrundan 2006, besök hos tre keramiker.

Jag har tagit mig ledigt den här påsken och passade på att åka på det berömda påskrallyt. Här kommer lite iakttagelser och lite reflektioner. Jag hann besöka fem keramiker under dagen, tre av dom tänkte jag dela med mig av till er. De är: Thomas Alexandersson, Barnett Mitzman och Johan Thunell.

Artikeln är skriven av Saga J Johnsson

Våren har äntligen kommit till Skåne. Även om jag ibland tvivlat på att snön skulle försvinna i år så är alla dessa konstintresserade ett säkrare tecken än påskliljorna.

Thomas Alexandersson ( http://www.thomasdrejare.com/ )håller till på en liten plats som kallas för Brännorna, beläget mitt i något så ovanligt som en Skånsk skog. Här har han byggt sig en sprillandes ny verkstad. Verkstaden är byggd helt i naturmaterial som sten och trä. Allt i verkstaden är uträknat i minsta detalj. Fönstrens placering i förhållande till varandra är optimerade för bästa möjliga ljusinsläpp, antalet hyllor är flexibelt och noga uträknat att passa alla tänkbara behov. I verkstaden glänser hans två ugnar, de ser nästan polerade ut, så fina är de. Eftersom jag sjäv är i byggartagen frågar jag honom hur han trivs med det vitoljade trägolvet han har valt att ha i hela verkstaden. Jag undrar om det inte är svårt att hålla rent, om det inte lätt blir grisigt. Han svar är att: nejdå, det ska ju ändå hållas rent i en verkstad och att han gillar känslan av att gå på trä mer än på betong.

Det är roligt att se hur en keramiker har det. Hans/hennes produktion och verkstad liksom blir ett. I Thomas keramik lämnas inte mycket åt slumpen. Allt är precist, exakt, noggrant. Här finns inget som inte skulle passa i alla de senaste numren av flådiga inredningstidningar med glansiga papper. Här lämnas inget åt slumpen. Det är inte för inte som han kallar sig för Thomas drejare. Hans drejade föremål är lika exakta som det andra han gör. När jag står där och tittar, jämför, kisar så börjar jag nästan tvivla… är de verkligen drejade?

Jag lämnar Thomas Alexanderssons ställe med en känsla av djup beundran och fascination, hur kan man vara så noggrann, så precis?  Kanske är det för att jag själv lärt mig dreja i skruttiga fönsterlösa fuktluktande källarlokaler med lerkladd över hela golvet och mig själv, som jag åker därifrån med något så underligt som en känsla av att inte besökt en keramikverkstad överhuvudtaget.

Nästa på kartan är Barnett Mitzman. Barnett är en vän till mig. Vi träffades på Österlen folkhögskola där han läste svenska för invandrare och jag läste keramik. Barnett är 72 år gammal och flyttade till Sverige för 3 år sedan. Hans verkstad är inredd i ett gammalt dubbelgarage i "centrala" Tomelilla. Hans lilla verkstad är full med glasyrprover, gjutformar och keramik i alla tillverkningsfaser. Över allt där det finns en ledig plats står ett verktyg, en mugg, en Gjutform eller ett fantasifullt glasyrprov.

Vi blir inbjudna till påsklunch med sill och ägg och vi pratar om sånt som Barnett är så bra på. Om att hitta fram till kärnan av uttryck som genom att titta genom olika fasetter av en ädelsten. Barnett är som en gammal kock… när man frågar hur han gör saker svara han: ta lite av det där, en nypa sån och några nävar av det där rör lite så vips är det färdigt. Vi talar om sökandet efter det egna uttrycket efter sökandet överhuvudtaget.

Han visar mig en skatt som han har gömd under sin soffa. Där inslaget i gammalt papper ligger hundratals grafiska tryck. Formspråket är det samma, han brottas fortfarande med ett gammalt avlopp som återkommer i trycken och som former i keramiken. Hans kommentar är : "That sewer bothers me" , och sedan ler han sådär finurligt och jag kan inte låta bli att skratta.

Barnetts keramik återspelgas i hans verkstad , hans keramik är full av sökanden, han blandar glasyrer vilt, skvätter, häller och rinner. Här finns inget sökande efter svaret i det precisa eller det likformiga. Här söks svaret i det ogripbara, det flyktiga och i det tillfälliga i möten mellan honom sälv och leran. Hans keramik består av allt ifrån lövtunt kavlade flaskor till grov chamotterad lera kavlad till stora krus. Ibland ser de ut som en gömd inkaskatt, ibland något som man kan hitta i en sjuttiotalsvilla.  Det bästa med att möta Barnett är att man smittas av hans kärlek till leran. Efter 50 år är han fortfarande som ett barn när han talar om ett nytt glasyrprov eller ett nytt sätt att forma leran. När jag åker därifrån är mitt huvud fullt med funderingar, frågor, nya tankar och inspiration. Men mest av allt önskar jag att att jag själv finner samma glädje i skapandet om femtio år.

Det sista stoppet på resan är Johan Thunell ( http://www.johanthunell.com/ ). Hans verkstad är vackert beläget på den  lummigare delen av slätten. Ett mysigt rött hus med betande gutefår som granne. Verkstaden är inredd i en sidobyggnad till boningshuset. Det är litet, mörkt och väldigt lågt i tak. Det första jag tänker på när jag ser ugnen är: en döende dinosarie, den är stor gammal och mycket rostig.

I verkstaden finns fyra drejskivor och längs de låga väggarna står säkert hundra gamla burkar, en del med klisterlappar som beskriver vad de innhåller. Över allt ligger ett tunt lager damm som avslöjar vad som används dagligen och vad som legat där gömt och glömt länge. Jag minns Tomas Alexanderssons ord om att en verkstad ska städas ofta, något som Johan helt har glömt eller helt enkelt struntar i.

På väggarna hänger hans underbara nyllen. Rakubrända och rökbrända. Det är inte svårt att förstå att ansikten som dessa har skapats i denna mörka verkstad. Jag kan nästan föreställa mig att de bor där i hörnen. När det är tomt på människor i verkstaden talar de nog med varandra. Överallt syns hans kärlek till djuren. Grannarna  fåren har blivit inspiration till skulpturer på väggarna. I verkstaden finns underbara hönor, galopperande grisar och hästar alla med lika mycket personlighet som nyllena.

Det som är så fantastiskt med Johans saker är hans humor. Han har bland annat en blandskulptur av trä och lera med två badande, en dam med bar rumpa och en herre med som gömmer sig i vassen.

På vägen hem funderar jag över  keramiken , keramiken, konst, människorna och deras förhållande till skapandet. Jag undrar hur min verkstad och mina verk kommer att smitta varandra, bilda en helhet. Vad kommer att gömma sig i hörnen i min verkstad?

Artikeln är skriven av Saga J Johnsson

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Annons:
Hanna--
2006-04-17 09:28
#1

Kanonbra, artikel! du fångar verkligen stämningar!

Och visst är det roligt att få lov att att titta in i andras verkstäder.

Själv önskar jag just nu att kunde teckna, har varit och tittat på keramik av Inger Skoog som hade gjort "kritteckningar" på sina
föremål. Lustigt, för egentligen var det inte föremål som jag skulle vilja ha hemma hos mig, men ändå gillade jag dem eller kanske snarare idén bakom…..

Visst är det konstigt att ibland får man inspiration av saker som man inte alls själv skulle vilja ha…..

….Däremot skulle jag gärna vilja ha något av Torgil Anderberg, vitt på basenkla former kombinerat med en liten accent, en kant eller så, i knallfärg. Och så är det tunnt, tunnt, tunnt gods.

Ulla
2006-04-17 11:03
#2

Ja, visst är artikeln bra. Jag blev jätteglad när zzaga skickade den till mig så att jag kunde lägga upp den bland artiklarna.

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

zzaga
2006-04-17 19:11
#3

Hanna

Tack så jättemycket!

Inger Skoog's saker låter spännande. Vet du om  hon har någon hemsida?

Ska ta och kolla in Torgil Anderbers saker också. Tack för tipsen!

Ulla tack så jättemycket!

LenaR
2006-04-20 00:55
#4

Vilken fin artikel! Roligt att få "titta in" i verkstäderna sådär. Det skulle vara roligt att få se lite bilder också?

Jag undrar om en keramikers verkstad alltid avspeglar keramikerns personlighet i övrigt… Jag inbillar mig t ex att jag är betydligt mer anal när det gäller verkstadshygien än i mitt egna arbete. De tre du beskrev zzaga verkade stämma överens i verkstad och produktion. Det var väldigt fint beskrivet! Tack för artikeln zzaga!

Hanna, du har inga länkar till de där två keramikerna?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Ulla
2006-04-20 00:59
#5

Inger Skoog kan man hitta här.

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Ulla
2006-04-20 01:02
#6

Och här är en länk till Torgil Anderberg

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Annons:
LenaR
2006-04-20 01:22
#7

Det var snabbt Ulla, tack tack!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Upp till toppen
Annons: