Annons:
Etiketterkeramikerutställningarartikel
Läst 29711 ggr
pyromanen
2012-01-02 13:49

Okarinor

I Östra Ämtervik, nära Mårbacka utanför Sunne i Värmland finns Dag Hultcrantz som tillverkar okarinor. Jag träffade på Dag på Värmlands museums julmarknad och blev både överraskad och imponerat av ljudet, när han stod där o demonstrerade sina instrument i den fina akustiken i museets foajé. Det lät inte alls som de lergökar jag hört förrut...

Vad är en Okarina ?

Okarina betyder "liten gås" på italienska och är ett litet keramiskt blåsinstrument. Det skiljer sig från en lergök genom att ha olika storlek på hålen och betydligt fler toner. En lergök är snarast en keramisk ljudleksak i fågelform, okarinor är musikinstrument av keramik, där intervallerna mellan tonerna är bestämda.

Man har hittat liknande instrument i Kina som är flera tusen år gamla och även i Sydamerika hade man mycket tidigt en välutvecklad tradition med att tillverka liknande blåsinstrument av lera.

Den traditionella formen på en italiensk okarina

Hur länge har du tillverkat okarinor? Och vad var det som fick dig att börja?

1978 gick jag på en folkhögskola i Oskarshamn. En av lärarna kände till principerna för hur man tillverkar en lergök och vi fick prova på att göra vars en under ett tvåtimmarspass. Jag fick ljud i min först och sedan hjälpte jag dom andra.. Men sedan tog det ytterligare 15 år innan jag gjorde ett lergöksförsök igen - då gjorde jag två pyttesmå lergökar som jag gav bort. 1995 kom jag på att man kunde variera tonhöjden genom att ändra diametern på hålen: mindre hål = lägre ton. Då blev det en sport för mig att göra mycket små oktavstämda fågelformade  okarinor. Oktavstämd innebär att man kan spela 8 toner i en durskala. De här första okarinorna som jag tillverkade var så små att de var nästan omöjliga att spela på. Och jag hade problem med att stämma dem. Varje ton är sammansatt av en massa övertoner som gör det svårare att stämma en okarina än en guitarr. Jag hade ingen lärare och provade mig fram.

Det är fascinerande att kunna göra ett musikinstrument av en bit lera som man kan hitta i en dikeskant.

Är det hobby eller yrke för dig?

Jag har haft enskild firma i 6 år och det är en mycket smal nisch! Jag brukar säga till folk att det utöver musikalisk begåvning och hantverksskicklighet krävs en god portion dumhet för att hålla på med det jag gör…

Hur gör man en Okarina?

Man utgår från en lerklump som man formar till som man vill ha den. Man delar den på mitten, gröper ur båda delarna lika mycket. Sedan fogar man samman delarna. Man gör ett ljudhål där luftströmmen bryts mot en kant, "labium" heter det. Man gör en kanal som är platt och lätt konisk fram till ljudhålet, luftströmmen, när man blåser, når fram till kanten, hälften av luften går in i okarinan och hälften går utanför. Då uppstår ljudet. Tonhålen gör man därefter, i tur och ordning från den lägsta till den högsta.

Det är ungefär 10-15 variabler som påverkar ljudkvaliten. Man upptäcker dem efterhand och utvecklar tonen alltmer.

När okarinan har torkat gör man en finjustering och stämmer tonerna så exakt man kan, och gör en del andra små justeringar gör att få en vacker ton.

Verktygen som jag använder har jag naturligtvis fått tillverka själv.

När okarinan torkat justerar jag också upp formen och skröjbränner den i 900 grader. Jag patinerar sedan med oxider, vanligtvis kopparoxid, och bränner ytterligare en gång i 1040 grader. Jag använder mig av stengodslera utan chamott.

"Kråkan" Stämd i 8 toner.

Tillverkar du annan keramik också eller enbart musikinstrument?

En period på 80-talet tillverkade jag miniatyrskulpturer och masker i keramik, nu enbart okarinor.

Var håller du till?

Jag har haft sommarutställning på Södra Ås i fyra år i ett stort missionshus, som ligger 3 km söder om Mårbacka. Det har varit väldigt lyckat bland annat eftersom det är en så vacker lokal med härlig akustik. Medutställare har varit min sambo Marie Rönnberg, med gästutställare. Utställningen är återkommande. Jag har miniatyrkurser i hur man spelar på mina okarina-modeller. Jag visar hur man tillverkar och stämmer  instrumenten. Konstvisningar, evenemang och konserter. Utställningen är öppen från midsommar tom aug. Du kan läsa mer om detta på hemsidan. www.ocarinas.se

Har du några förebilder?

Jag har inspirerats av en okarinatillverkare i Stockholm på 90-talet, fick några tips av honom fast han var väldigt hemlighetsfull. Han var ungrare och hette Alex tror jag. Gjorde mycket fina okarionor stämda i tonarter. Annars har jag utvecklat design o ton själv men fått massor av nyttig och detaljerad kritik från min sambo.

Liten och stor oktavgök

Lilla och stora oktavgöken

Vilka är det som köper dina Okarinor? Är det musiker/vem som helst?

Alla möjliga köper mina instrument fasktiskt: unga o gamla, proffsmusiker och nybörjare. Jag har okarinor anpassade till dom flesta, och dom är väldigt lättspelade med hjälp av vishäftena med fingersättningarna.

Låter de stora anorlunda än de små? Påverkar det ljudet vilken form/djur det är?

Stora okarinor har en mycket djupare ton. De allra minsta fungerar som visselpipor.

Alla modeller får en karaktäristisk klang beroende på form o storlek. Det är individuella skillnader också.

Här är några smakprover på hur Dags olika okarinor låter:

Lilla oktavgöken:

http://www.youtube.com/watch?v=Wl_Ya69ij24

http://www.youtube.com/watch?v=1s0DwuVDyUk

Stora oktavgöken

http://www.youtube.com/watch?v=l2evgtl9vQA

Kråkan

http://www.youtube.com/watch?v=53E9pydBGxg&feature=related

Vad händer med ljudet om du bränner vid annan temperatur?

Bränner man i för hög temperatur blir tonen burkig. Dessutom krymper leran så mycket att tonerna blir ostämda. Leran får inte sintra eftersom den fukt som kommer in i blåskanalen lätt skall kunna absorberas.

Dina gökar är inte glaserade, beror det också på ljudet?

Jag glaserar aldrig mina pjäser eftersom tonen då blir instängd o burkig.

Stämmer du dom före eller efter bränning?

Jag stämmer instrumenten före bränning o finjusterar när leran är torr. En del modeller kan man, när dom är färdiga, justera tonhöjden uppåt genom att ha i lite vatten. Det kan vara bra om man behöver anpassa  den till ett annat fast instrument såsom piano.

Är det svårt att lära sig göra en okarina? Lär du ut det eller är det ”yrkeshemligheter”?

Jag har haft en tvådagarskurs för 26 elever på folkhögskolan i Munka -Ljungby. Jag hade tillverkat verktyg av olika format som dom fick låna. Alla fick ljud i sina modeller, och några av dem lärde sig att stämma  och göra riktiga instrument. Jag lär ut allt jag kan, det är inga hemligheter. Hade en kurs för 15 elever på högstadieskolan Fryxellska i Sunne. Dom gjorde modellerna själva men jag fick hjälpa dom med att fixa ljudet. Allt det här har tagit mig många år att utveckla, men jag kan lära ut alltsammans på ett par dagar.

Hästar

**Dag Hultcrantz hemsida: www.ocarinas.se**

Blev du inspirerat att läsa mer om keramiska musikinstrument så rekommenderar LenaR denhär boken:

Barry Hall: From mud to music

http://ninestones.com/frommudtomusic

  • Redigerat 2020-10-15 10:12 av Ulla
Annons:
Ulla
2012-01-02 17:58
#1

Så otroligt häftigt! Tänk att man kan göra något sånt av litet lera. Inte bara lera förstås, det behövs nog mycket kunskap också.Glad

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

[perlennart]1
2012-01-05 10:02
#2

suveränt duktig kille, vilket ljud! Jag rekommenderar också en bok som är på Tyska och visar lergökar och okarinor och sådana där blåsinstrument som man häller vatten i, jag vet inte vad dom heter på Svenska. Men boken heter Tönender Ton och är skriven av Heide Nixdorff

Kissinger
2012-01-05 14:22
#3

Underbart! Lyssnade på alla filmsnuttar och blev glad i hela kroppen.Får  ta mig en tur till Sunne i sommar.

Ulle
2012-01-05 18:07
#4

Oj, vad roligt, och mycket imponerande!

Jag har själv gjort "okarinor" men efter att ha sett detta får jag nog snarare kalla dem visselpipor…

För 16-17 år sen stötte jag på en gubbe på en marknad i Camden, London som sålde egentillverkade okarinor (lite liknande dina smyckesokarinor) som var väldigt fina och stämda i olika toner och sedan dess har jag varit väldigt nyfiken och intresserad men har nog tyvärr inte tillräcklig kunskap på det musikaliska området för att lyckas helt…

Det roliga är dessutom att du, förutom den musikaliska kunskapen, även imponerar med formgivningen!

Det var roligt att läsa om dig och ditt hantverk och jag önskar dig lycka till i framtiden!

//Ulle

It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society.

LenaR
2012-01-05 18:24
#5

Underbara fåglar, med sån fin ton! Mjuk len klang.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

solei
2012-01-06 21:10
#6

Jag är jätteimpad, tack för inlägget Glad

Annons:
MariaThorlund
2012-01-10 13:39
#7

Instämmer i allt - vilken fin upplevelse du bjuder på!

Och, jag tycker det är fantastiskt att du delar med dig så generöst av dina många erfarenheter till dem som vill lära sig. Riktigt roligt att höra!

mme
2012-01-13 23:02
#8

Vilken generositet kreativitet och kunskap. Jag blev verkligen imponerad, jag med!

mme

Ulla
2014-06-24 21:16
#9

Jag råkade av en slump hitta den här artikeln i vårt arkiv. Eftersom vi gjorde lergökar på symposiet så tyckte jag att det kunde vara kul att ta upp den igen.

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

usd
2014-06-25 12:33
#10

Bra Ulla!

Ride84XL
2014-06-25 18:23
#11

Jäklar - det där lär ju inte va lätt alltså. Lera krymper ju lite vid torkning och även bränning (även om skillnaden vid bränning nog blir liten i lägre temperaturer det inte sintrar) - och små skillnader i mått på figuren gör ju stor skillnad på ljudet

Så man kan liksom inte bara provblåsa vartefter, medan man gör den och lyssna och/eller mäta tonhöjden - sen förvänta sig den låter lika bra när den torkat sen.

[SkansensKrukmakeri]
2014-06-26 20:00
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#12

Pyro!…underbar artikel…Ulla!… kul att du plockade upp den här tråden. Har en ganska kul och samtidigt lite ledsam story.

I början av nittiotalet övervarade två goda vänner och kollegor till oss en bränning i Raus. Det var "Krutis" från "Gamla stans krukmakeri" och Alex från Ungern, som ju nämndes i artikeln. Det blev ett sjujäkla party. De hade med sig ett flak starkbärs och två helrör vodkaliknande substans som smakade ve och fasa! 

När vi väl hade saltat,  murat igen fyrhålen och druckit "brännargroggen", dukades det sedvanlig upp med sill och nubbe…

Krutis hade med sig egenhändigt drejade snapsglas som det gick att vissla med (typ lergök, skitkul!) och det gjorde man så fort man ville ha en snaps…det blev mycket visslande. Alex hade med sig några okarinor som han demonstrerade och det blev en helt galen kväll…Alex var en mästare på dessa instrument som var välljudande och otroligt vackra! Vi sjöng och spelade fram till morgontimmarna. Några tidiga morgonprover som fiskades ut ur ugnen visade att bränningen blivit lyckad. Krutis skänkte snapsglasen och  Alex hedrade oss med den allra finaste okarinan, bifogar bild

Jag träffade Krutis för några år sedan, han var då trött på Stockholm och tänkte sig flytta norrut (om du läser detta Krutis, så hör av dig!). Han berättade då att Alex gått bort i cancer och lämnat fru och barn efter sig.  

Okarinan står i "finhyllan" där vi samlar keramiska verk från vänner och kollegor som betytt något alldeles extra!

Ulla
2014-06-28 03:18
#13

Det låter som om ni hade en supertrevlig  "fest".  Kan du spela något på okarinan på bilden?

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Annons:
[SkansensKrukmakeri]
2014-06-28 11:26
#14

Kan tyvärr inte spela på den, det krävs en del träning och tid har man ju inte så där jättemycket över…

Chihiro3
2014-06-29 23:18
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Vilken rolig tråd! Måste få berätta om mina okarinor!

Jag fick min första okarina när jag var 10 år och vi bilade i England, i mitten av sjuttio-talet. Det var en liten en med 4 hål och ljus klang och resten av bilsemestern låg jag i baksätet och spelade O when the saints på den - gång på gång på gång. Måste säga att mina föräldrar hade ett makalöst tålamod ibland. Själv hade jag blivit galen om jag hade varit dom… 🤪 

Nån gång kring år 1990 köper jag så denna jättefina okarina ( se bilden)  på en julmarknad i Gallerian i Stockholm. Jag minns att jag egentligen var pank, och att den egentligen var lite för dyr för mig, men den hade så underbar klang, och var så fin att jag inte kunde motstå den! 

Jag vet inte vem han var som hade gjort den, men kan det vara nån av de som nämns i tråden? Jag vill minnas att han sa att han hade sin atelje i Gamla Stan.  Den här Okarinan är 20 cm lång och 14 cm på bredden mellan fenorna. Den har en fantastiskt vacker varm mörk ton. Keramikern berättade att det fanns en kvartett som spelade barockmusik på hans okarinor. Så jag skaffade också noter till barockmusik som ofta bara spänner över en oktav - precis som okarinan - och som jag spelade efter. (Höll mycket på med musik på den tiden.)

Jag tycker fortfarande mycket om min okarina. Spelar nästan aldrig på den nuförtiden, men den ligger alltid framme i köksfönstret, och jag har många gånger undrat vem han var som gjorde den, och om han lever och fortfarande tillverkar dessa. Någon som utifrån bilden kan säga vem som gjorde den?

Tilläggas kan att jag är oerhört imponerade av att man kan göra så välstämda instrument i lera med tanke på krympningen. Även min lilla första var välstämd. Nu rotade jag fram den också och tog en bild. Den är 6 cm lång.

Chihiro3
2014-06-29 23:19
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#16

Bild nr 2

Chihiro3
2014-06-29 23:19
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#17

Bild nr 3

Chihiro3
2014-06-29 23:20
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#18

Och slutligen bild på min lilla 🙂

abbis
2014-08-03 19:34
#19

Har träffat och köpt en av Alexs okarinor som står i mitt skrytskåp..tillsammans med den tapen men inspelade Beatlesmelodier han spelat in..

och idag träffade jag Dag..i sin utställningshall utanför Mårbacka..jätteroligt 🙂

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Upp till toppen
Annons: