Snabbtorka kan man. Beroende på vad det är för föremål finns större eller mindre risk att nåt går sönder eller slår/vrider sig. Om det finns sammansättningar är det nog ingen smart ide att ens försöka.

#TS

Alster som inte tål självtorka eller 200 grC, klarar förmodligen inte heller att brännas, för sin konstruktion. Godstjocklek är oxo viktig tror jag även inverkar.

Jämntjocka saker skröjar jag långsamt direkt efter beskickning och det går bra, men då kör jag långsamt upp till 400 grader.

Man kan snabbtorka, men det beror som sagt på vilken lera det är och hur fuktig den är. 200 grader skulle jag säga, är för mycket. Då kan du lika gärna skröjbränna direkt. Om det finns fukt i så sprängs den nog redan vid 100 grader. Om det går för fort upp i temp. Jag skulle programmera ugnen till att gå upp till 50-60 grader på två timmar, sedan hålla i tre tim, sedan långsamt upp till 100 och hålla ett tag där. Det beror ju på, som sagt.

#4 Sisela

Det verkar bra , men man måste veta när vattnet kokar i godset, det är då skadan sker, ytterligare materia som är oönskad har så liten vikt att det är svårt att ta hänsyn till detta, i första hand vatten vilket kan vara olika från fall till fall. Min ide är att väga godset vid start och när viktkurvan inte längre faller bör vattnet inte vara till problem. Det sägs att vattnets vikt är ca 21% av godsets vikt, således möjligt att göra.

#5 eller så kan man känna på godset om det är torrt. Lite lättare kanske.

Om man är erfaren så kan man såklart göra som nämns i tråden redan, skröja direkt men köra långsamt i början. Om man är lite mer osäker så är det bra att köra ett torkprogram över natten och så kolla och känna om grejerna är klara för en skröj.

#4

Förstår inte vad det skulle tjäna till att ligga still på 50-60°C - man kan ju mest troligt köra full effekt om man vill till åtminstone 100°C. Under kokpunkten skapas inget ångtryck som kan spränga saker. Värmer man en stängd behållare med vatten till t ex 95°C händer ingenting - så länge det finns utrymme för den enstaka % expansion som blir. 

Däremot vid 100°C så kokar ju vattnet och då stiger trycket om man inte släpper ut ångan. Men det är ju knappast så att behållaren smäller vid 101°C - kokpunkten höjs med trycket. Trycket kommer således bara stiga lite grann tills dess att kokpunkten höjts till 101°C. Höjer man tempen börjar det koka igen och trycket stiger vartefter tempen blir högre - vid strax under 120°C har man ett övertryck på 1 bar ungefär (ca 2 atm absolut tryck) - vilket säkert ändå är för lite för att spränga saker i dom flesta fall. Så det är säkert inte förrän 130-150°C som det börjar blir riktigt "farligt".

Idealt borde ju därför vara att ligga på sådär 105°C om man ska snabbtorka sakerna. Då blir inte trycket tillräckligt högt för att spränga dom - men det blir ändå ett visst tryck som "driver ut" vattnet i form av ånga från "svårtorkade" ställen.

Samma sak gäller ju förresten omvänt - sänker man trycket i behållaren under 1 atm (absolut tryck) med en vacuumpump sjunker kokpunkten under 100°C. Vid tillräckligt lågt tryck (nära vacuum) kan man t o m få vatten att koka vid rumstemp. Men även i en vacuumkammare måste man tillföra värme till det man torkar - annars sjunker temperaturen till ännu lägre istället till dess det slutar koka (det krävs fortfarande samma energi för att förånga vattnet). Så för keramik är det ju betydligt mer praktiskt att bara höja temperaturen över 100°C istället - men det är ju väl användbart för t ex mat man vill torka men inte tillaga…

#6

Hans ide är att göra en automatiserad bränning där man i princip har en stor våg (vikt/kraftsensorer) som känner av vikten för hela ugnen och hur den minskar över tid när vatten avdunstar - när vattnet är borta faller ju vikten inte längre. Sen är det ju naturligtvis inte riktigt så enkelt för det är ju inte bara vatten som avgår när keramik bränns - men jag skulle tro att sjunkhastigheten "saktar av" betydligt (man lär iallafall kunna se en punkt där sjunkhastigheten börjar sakta av när vattnet är borta).

Hela iden är att skröjbränningen (och kanske då även en del av tokningen) ska gå fortare utan att man riskerar ångsprängningar. I vanliga fall får man väl förmodligen "fegköra" lite och gå långsammare än man egentligen behöver gissar jag (då jag inte bränt så mycket keramik själv - bara byggt en ugn som jag använder till andra grejer och är också lite "tekniknörd") - lär ju va svårt att veta annars när vattnet inkl det kemiskt bundna är borta (man kan ju inte direkt känna på 300°C varma saker).

Det beror ju som sagt på leran. Den Porslinslera jag använder spricker bara av att torka för snabbt i rumstemp. Lera behöver liksom torka jämnt så i min erfarenhet funkar det tyvärr inte bra att köra på max till 105 grader. Jag känner en som sprängde allt i en fullastad ugn pga av att torkprogrammet gick för fort. Inget jag har lust att prova bara för att det "borde" gå. Hellre "fegar" jag lite.

Jo - men då beror det ju inte på ångsprängningar. Det är säkert lerans krympning som stället till det. Anledningen till att keramik spricker om man går upp eller ner för fort i temp är ju (förutom om det finns vatten i leran då) att ytan värms/kyls först och expanderar/dras samman före materialet djupare in. Samma kan väl ske vid torkningen när leran krymper. Utomhus kan man ju ibland se också när ett lerigt område torkat för att det inte regnat på länge hur det har blivit alldeles krackelerat med stora breda sprickor som smalnar av djupare ner i marken där det är fuktigare (syns ju tydligt då hur ytan krympt)

Men som du säger - det verkar ju va svårt att hitta en metod som alltid funkar då olika leror är så olika också. Keramik är ju uppenbarligen inget man bör hålla på med om man är otålig, haha

Nej, det gäller att göra rätt moment på rätt stadie i processen, så om man pressar på så blir det oftast inte bra. :) Off topic, men jag började med silversmide för jag trodde att det gick fortare när man inte skulle torka och bränna. Tji fick jag. Att smida en skål var en så långsam och kontrollerad process att jag höll på att bli galen. Keramik kändes som världens snabbaste, mest spontana grej efter det.

#6 ,7 Sisela

Det går nog inte att känna utanpå när det är dax att köra för fullt, vattensamlingar inne i godset är problemet. Men ja förstår dig, du vill naturligtvis se dina resultat snabbt. Ett bra bevis gav du själv, att smida en skål.

#Ride84XL

Du glömde fläkten i tryckkokaren, annars var den bra, ja tror vi får lämna detta med ugnen i tryck och spinna vidare med tidigare idéer vi diskuterat. Lastceller o tarering arbetar ja med , det gäller att expandera mätområdet i sluttampen av utdunstningen av vatten. En lerklump på badrumsvågen står och skall utvisa hur den blir lättare, allt placerad i pannrummet. Min egen kunskap om hur en laddning gods ser ut efterlyser jag ännu en gång av någon, stora o små alster på samma gång??? och sammanlagda vikten?

Kul projekt det där - gör gärna en tråd om det sen när det är klart. Jag fick igång min regulator i för några dagar sen (ska lägga upp lite bilder när det är helt klart). 

Dom senaste dagarna har gått åt till att ljuddämpa och linda om spolarna som förde ett jäkla oväsen. Det är inte den höga pulsfrekvensen som blev på ca 14,5 kHz som är problemet (den låter inte mycket värre än att dra igång en gammal tjock-TV) utan "ripplet" från växelspänningen (som blir ca 300 Hz eftersom det var 3 fas växelspänning från början). Det ripplet utgör ändå bara max 14% av totalspänningen/strömmen (utan glättning) och har minimal effekt på elementen (det blir ändå bra mycket bättre än dom flesta ugnar som skickar på 50 Hz växelström till elementen) - så det känns ju löjligt att behöva investera i större glättnings-kondensatorer (som blir väldigt dyra vid dom här effekterna). 

Problemet ligger ju i att det är svårt att köpa spolar som pallar strömmen och har tillräcklig induktans. Då kan man ju linda själv - men material till kärnan är ju lika jävligt att få tag på. Då blev det att jag återanvände material från skrotade transformatorer - men man kan inte använda en sån kärna rakt av då den inte pallar mycket ström alls innan den mättas. En transformator bygger ju på att sekundärlidningen "suger upp" magnetfältet som skapas av primärlidningen och skickar ut i form av ny ström. När det inte finns nån belastning på sekundärsidan går bara en liten magnetiseringsström genom primärlindningen. Lindar man då en ny spole med nån induktans av betydelse och kör 15-20 A genom så mättas kärnan direkt och tappar helt sin effekt - då kan man lika bra ha en luftlindad spole (men en sån kräver mycket mer tråd = massa resistansförluster och massa värme på fel ställe)

Då kan man dela kärnan så man får ett luftgap (vilket lätt kan öka mättnadsströmmen 100-tals ggr) - alternativt att man använder lösa plåtar och lindar en "öppen" spole på. Problemet är ju att det blir ju som en stor elektromagnet och är saker det minsta lösa börjar dom vibrera och skramla som fan vid variationer i strömmen. Man kan komma runt problemet med en hög PWM-frekvens eftersom plåtarnas massa gör ju att väldigt högfrekventa vibrationer dämpas naturligt - men frekvensen på elnätet ändras ju inte för det. Men jag ställde den stora spolen på gummifötter (och det hjälpte en hel del - en stor del av oljudet berodde också på att vibrationerna leddes ner plattan och satte hela ugnsstativet i vibration). Den andra som ligger före glättningskondensatorn som hade lösa slamriga trafoplåtar i kärnan får nog bli luftlindad (den "kan klara sig" med mindre induktans)

Lera ska inte snabbtorkas.  Du riskerar sprickor och fuktsprängning.  Lera är ett naturmaterial och låter sig inte tvingas.

Om jag vore trådstartaren skulle jag bli förargad på de som svarar med långa utläggningar fulla med teknikaliteter som i bästa fall ger ett svårläst svar på frågan.  Åtminstone borde ni tänka på att skriva så att en tänkt nybörjare kan läsa det. Om ni vill köra er tekniska briljans, gör gärna det i en egen tråd.

#14 Leramani

Du har helt rätt, vi borde ha det resonemanget i en separat tråd, om det inte var så att väcka den keramiker som ständigt missar sin bränning, för mycket enkla saker. kanske en hemlig tråd för att inte tipsa för mycket.

Håller med #14 fullständigt Undrar dock vad detta betyder: #15 "om det inte var så att väcka den keramiker som ständigt missar sin bränning, för mycket enkla saker"

Hahaha - definitionen på "enkel"skiljer väl en del skulle jag tro. Förövrigt får väl jag anse mig lite skyldig till att ständigt "spåra ur" trådar. Jag kom ju egentligen inte hit för att jag håller på med keramik, utan för att jag precis påbörjat ett eget projekt att bygga en ugn för höga temperaturer som jag skulle ha främst till att experimentera och leka med, elda upp mindre saker samt smälta metall och glas - sen även för att slippa diska grillgaller, ugnsformar med fastbränt fett mm (man värmer upp dom till ca 430-600°C beroende på vad sakerna tål, så förbrännas skiten på dom och det är bara borsta bort sotet/askan utan skrubb och kladd). Jag sökte då på "kermikugn" (för dom visste man ju går upp till rätt hög temp) och såg att dom vanligtvis kan gå ända till 1300°C - då ville man ju inte va sämre (trodde inte det gick att nå så mycket med kanthaltråd som element först och tänkte nöja mig med 1100-1200 - men hittade sen en pdf för industriugnar och kunde se ungefär hur man skulle dimensionera elementen. Sen har man fått experimentera sig fram). Sen kom man hit och träffade direkt på en hel del intressanta saker om keramikugnar (bl a nån som kallade sig "perlennart1" som hade byggt ugnar själv också - har dock inte sett honom skriva så mycket här sen dess). 

Sen påbörjade jag ju mitt bygge och skrev om det och så var det ju några andra som var intresserade. På den vägen var det. För inte så länge sen var det en som skulle bygga en stor bageriugn som också hittat hit - så jag hjälpte till med beräkningar och dimensionering av effekten och elementen. Men visst - får väl ursäkta att det blir "off topic" för er som bara vill diskutera keramik.

#17 mycket av det du håller på med tycker jag är intressant, men även om man håller sig helt inom keramikämnrt så ska man ju helst hålla sig till trådämnet. Om jag hade börjat diskutera hur många % koboltoxid man kan ha i en glasyr hade det ju varit lika off topic i den här tråden. Trådstartaren hade en rätt enkel fråga, och fick, i min mening, lite för långa och oanvändbara svar.

Fick en beställning på 30-35 cm höga vaser förra måndagen som skulle packas i trälåda med träull i. Vaserna var inte ens drejade! Dom skulle då vara uppe i Stockholm nu i tisdags… Jag sa nej men min sambo sa vi grejar det. och det gjorde vi med 2 små elugnar den största på 140L.. Det skröjades samma dag man hade putsat vaserna.. En otrolig insats faktiskt. det gäller att man känner gränserna vid varje moment. vaserna drejades på måndagen.. måndagen därpå skickades dom..

Jag ska göra en kopp till min pappa. Den ska vara klar söndag morgon. Jag rapporterar här hur det gick :) den kommer ju både att snabbtorkas och råbrännas så det blir intressant att se om det går.

Glömde säge det var bar 60 st

Sisela du hinner skröja den också

#21 haha bra jobbat! #22 nej, för ugnen är upptagen till på fredag (av mig själv).

Tack för alla inlägg. En del hörde visserligen inte till min snabbtorkningsundring men att så många engagerade sig var kul när det var första gången jag skrev ett inlägg. Jag ska göra ett test och lära av erfarenhet.

EKWC är ett keramikcenter nere i Europa. I en bok de sammanställt efter år med besökande konstnärer finns ett kapitel om uttorkning som är väldigt bra. Lite kort säger dom att uttorkningsprogram kan lägga sig på 160° då det är först över det som trycket av vattenångan klarar att spränga lera. Min egna erfarenhet säger just det och om något sprängs av vatten sker det vid 200-250° men man får pröva på egen risk :) Däremot har jag smällt saker tidigare vid ett tillfälle. Jag satte ugnen på 160° och innan jag kommit ut ir rummet small det. Det som hade hänt var att jag glömt sätta en tid till 160° och elemen hade således gått på för fullt vilket gjort dom långt varmare än 200°. krukorna nära eleme var därför utsatta för ganska hög temp innan pyrometern kände av det. Lugn uttorkning är ju annars ett bra skydd mot sprickor men ofta finns det sätt att göra något som inte har tendensen att spricka. Det kan vara hur man lyfter av eller hur man fogar ihop sin skulptur mm..

Hur e det med att köra med eller utan skyddsrör över termoelementet. Jag tänker på att automatiken kan köra en jämnare kurva efter inställd temperatur!

Jag har sågat av den lilla tippen framtill på skyddsröret så termoelementet blivit känsligare

#26: det borde ju ta bort en del av det problemet men inget i ugnen mår ju bra av att stiga hysteriskt fort så en tid till torktemp är en enkel och ekonomisk (slitage) lösning, eller? #27: fiffigt men kanske riskabelt för drullar som jag :)

#25

Ok , man kan t o m gå så högt, men det bekräftar ju precis det jag skrev - man kommer ju knappast spränga nåt så fort man bara överstiger kokpunkten vid atmosfärstryck. Sen kan ju saker spricka ändå, men då beror det ju inte på ångtrycket.

Med ditt misstag där att dra igång full effekt - då har ju dessutom en annan faktor att ta hänsyn till (förutom skillnaden mellan elementens och ugnskammarens temp). Alla ugnar kan ju gå upp ganska så fort i temp precis vid start och samtidigt har tempsensorn som långsammast respons där (vid högre temp "svarar" den snabbare tack vare strålningsvärmen). Det gör ju att pyrometern "släpar efter" rätt ordentligt. 

Med min ugn (som kan gå till 400°C på ca 3 min och 600 på ca 5 min) kan jag få en eftersläpning på uppåt 100°C (så att pyrometern visar t ex bara 300 när verklig temp hunnit upp i 400). Men ju mindre skillnaden blir mellan sensorn och ugnens temp, desto långsammare blir ju responsen - så även på en normal keramikugn kan den ju säkert släpa efter 30-50°C i början. Med ett skyddsrör på sensorn blir ju detta naturligtvis mycket värre. Det "lurar" ju naturligtvis automatiken också om inte den är av mer avancerad typ där man kan programmera in fördröjningen (vilken naturligtvis är olika för olika termoelement också) så den kompenserar för det. När man reglerar manuellt vet man ju om det och kan dra ner effekten i förväg ifall man t ex vill "stanna" på en viss temp

Många keramikugnar använder typ S termoelement och att använda det utan skyddsrör eller att såga av skyddsröret är inte så bra eftersom termoelementets livslängd förkortas. Atmosfären i ugnen tillsammans med den höga temperaturen sliter på termoelementet. Dessutom ger ju skyddsröret ett mekaniskt skydd.

Typ S element är ju rätt dyra så det verkar dumt att medvetet förkorta livslängden.

Jo så är det ju - och priset är anledningen till att jag använder mitt typ K än som "överlevt"  1280-1290°C, 5-10 ggr (och minst 25 ggr 1230-1270°). Man kan ju köpa nytt K när det pajar typ 5-6 ggr innan man lagt ner lika mycket som en S-sensor med tillhörande typ S-pyrometer skulle kostat. Men då kör jag ju inte min ugn obevakad heller och min PWM-regulator (som styr effekten) styrs manuellt och är inte kopplad till sensorn - så då hinner man mest troligt se om den skulle paja innan man överhettar ugnen.  Men visst investerar man i typ S så vill man ju va rädd om den helt klart och ha skyddsrör - men då får man tyvärr räkna med ordentlig eftersläpning vid låga temperaturer. Jag får ju uppåt 100°C eftersläpning utan skyddsrör - men då har jag ju en snabb ugn också som når 400°C på under 3 min (om jag har lite saker i)

Har ni nån gång reglerat en ugn manuellt så vet ni - kör man full effekt och slår av vid "160" kan pyrometern gott och väl "ticka på" till 200-250 innan den vänder och börjar gå ner igen. Ska man gå fort till t ex 200°C utan att gå för högt i temp måste man alltså slå av eller dra ner effekten redan när pyrometern visar kanske 100-180 (beroende på hur snabb ugn man har och typ av sensor). Testa med en extern pyrometer också att sticka in en kall sensor i en ugn som legat en liten stund runt 200°C och håller jämn temp - då ser man ju att det tar några minuter för den att mäta upp rätt temp. Det blir ju samma sak när ugnens temp stiger eller faller - då kommer sensorn "ligga efter".

Säg då att man ställt in 150°C på automatiken. Eftersom den bara går efter infon från sensorn så kanske den "tror" att ugnen bara hunnit till t ex 130°C när den i själva verket hunnit till 200 och fortsätter således att "gasa på" med full effekt. När den sen slår av vid "150" så kanske verklig temp är 230 och sen ska ju ugnen svalna ner därifrån ner till 150 (vilket går bra mycket långsammare än uppvärmningen) - under tiden hinner grejerna kanske få för hög temp innan vattnet är borta och sprängas. Vid normal keramikbränning är nog dock problemet inte så märkbart eftersom man inte brukar dra full effekt direkt från start. Mer avancerade automatiker har säkert nån möjlighet att programmera in fördröjningen så den kompenserar för det automatiskt.

#29 Ride84XL

Vågar ja föreslå ett FIFO och stega upp med minutpulser då vet man var ugnens temperatur går.

Jo - hur menar du då? Att man programmerar in nån stigningstrend så automatiken kan "ligga före" och slå av "i tid". Det skulle ju så klart gå utmärkt - men jag skulle väl inte tro att dom flesta automatiker gör det eftersom man normalt går sakta upp i starten vid keramikbränning. 

Men själv upptäckte jag det hela eftersom jag brukar ha min ugn i ett skåp när den inte används (den går på hjul så man lätt kan flytta runt den) - när den svalnat ner till ca 400 brukar jag ställa in den (då blir det inte så varmt i skåpet att det är farligt). Då tar jag ut tempsensorn och då har jag förvånats av hur lång tid att mäta upp rumstempen efter man tagit ut den - sen testade jag senare att stabilisera ugnen på ca 400, sen ta ut sensorn och stoppa tillbaka och det tar nästan lika lång tid att mäta upp ugnens temp på nytt som att mäta rumstempen. Vid högre temp går det dock mycket fortare - stabiliserade ugnen på ca 1200°C och tog ut och stoppade tillbaka - då tog det max 20 sek (tempen bara "tickar upp" och nästan stannar direkt på rätt temp) - beror förmodligen på att värmestrålningen är så mycket högre vid högre temp.

Med min förra ugn också så testade jag med 2 olika sensorer och gjorde diagram över uppvärmningen - och kurvorna vid temp <700°C blev helt olika (kurva 2 var mycket "segare" i starten för att sen stiga något snabbare än kurva 1 - typiskt tecken på mer eftersläpning) medan dom blev i princip identiska högre upp i temp.

#33

I mitt fall vill ja mäta när vattnet har försvunnit, jag loggar vikten på lerklumpen och när FIFO-minnet är fullt tar ja ut alla loggningar och listar på datorns skärm som en plott-kurva. Den skall sedan representera  ugnens torksekvens. Den stora massan i din ugn är av ondo genom sin tröghet i temperatur.

Ok då förstår jag. Du snackar ju om övergången från torkning till bränning så att säga - det är ju när torkprogrammet är klart det. Men jag snackade om när man startar torkprogrammet - vill man då gå till t ex 160 fort och lägga sig där måste man räkna med temp-sensorns fördröjning.

Min ugn har inte så stor massa - den är ju byggd i keramisk fiber mestadels.

#35 Stämmer är kvar i "tork-fasen". en sak i sänder, och detta noggrant. Vilket kommer först in i ugnen, godset med kall ugn eller varm ugn och sedan godset, rena bastubadet kan inte vara bra att chocka godset så.

#0 Larsam 

Hur gör du? kan vara bra att veta, och på ett ungefär hur många kilo väger godset varje gång?

Ugnarnas isolering o massa kan säkert förskjuta temperaturkurvan enormt vid en önskan om stabilt 160 grader. Man måste veta när merparten av vatten är borta, innan "bränn-fasen".

Jag försökte snabbtorka genom högsta temperaturen på det vanliga elementet, gick bra tills jag "vände" tillbaka skålen rättvänd och ställde på gipsskivan. Den har en spricka i botten och det är den viktig skål just nu… … Har ni förklaring och tips om möjlighet att rädda. Om det går…