Material - leror mm

Att bränna egenuppgrävd lera

2016-11-11 21:52 #0 av: Ulla

Finns det några problem med att bränna lera som man själv grävt upp i naturen? Vet att de flesta lerorna i Sverige är lågbrännande, men hur högt vågar man bränna utan att ställa till med något?

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2016-11-12 10:34 #1 av: Bosse Cebex Gbg

"Mjukningspunkten" hos de flesta skandinaviska lokala leror brukar ligga mellan ca 1035-1080°C  (även om undantag förstås finns). 

En annan viktig egenskap att förhålla sig till, är den s.k. glödförlusten. Somliga leror innehåller så mycket organiskt material, att de efter bränningen blir väldigt lätta och "marängartade", och därmed mindre lämpliga för bruksgods. Detta kan variera kraftigt mellan olika fyndplatser.

Anmäl
2016-11-12 16:24 #2 av: Ulla

En lera som jag grävde upp och testade gick bra att dreja men  var väldigt oplastisk och svår att arbeta med på annat sätt. Jag trodde att det kanske berodde på att den innehöll mycket organiskt material, men resultatet blev inte alls som du beskriver det, utan skärven verkar hård och fin. Vad annat kan ha gjort att den var så svårarbetad?

Den här flaskan är i den leran. Eftersom jag normalt arbetar i stengodstemperatur så doppade jag flaskan i en tunn transparent rakuglasyr bara för att testa. Högst upp ser man i alla fall den oglaserade skärven.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2016-11-12 16:26 #3 av: Ulla

Jag testade också att bränna den i stengodstemperatur, och den smälte då och blev mörkt chokladbrun.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2016-11-12 20:08 #4 av: Ulla

Vad menas förresten med mjukningspunkten? Är det när leran sintrar eller när den smälter, och är det långt mellan dessa två stadier? (Jag antar att de högbrännande lerorna också smälter när temperaturen blir tillräckligt hög. )

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2016-11-13 00:04 #5 av: Bosse Cebex Gbg

Mjukningspunkten är den punkt där leran upphör att vara formstabil, dvs den börjar smälta.  Innan dess har den just sintrat - men de flesta leror man hittar i naturen  har väldigt smal sintringsintervall....oftast så smal att det vid bränning blir svårt/omöjligt att pricka in ögonblicket då leran är sintrad, men ännu inte hunnit kollapsa...  Undantag finns förstås, så det kan vara värt att testa gränserna hos leran man hittat...  

Stengodsleror kännetecknas av att de har en så bred och generös sintringsintervall att bränningen blir praktiskt genomförbar i "vanliga" ugnar.  Men, även stengodslerorna smälter till slut, vid tillräckligt hög temperatur eller värmearbete. 

Anmäl
2016-11-13 07:24 #6 av: Ulla

Tack Bosse! Man kanske ska vara litet försiktig med naturlerorna om man tycker det är kul att testa. Provbränna en liten bit först för att se hur leran uppför sig.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2016-11-13 10:46 #7 av: j-aan

Rulla ut en sträng av leran så tunnt det går (tunnare än en blompinne). Sätt lersträngen kraftigt lutande ca 30 grader innanför ett kikhål i ugnen. Så fort lersträngen sjunker det allra minsta kan du läsa av temperaturen på pyrometern. Om du sen fyller en ugn med gods i den leran så kan du bränna lite lägre så du har lite säkerhetsmarginal.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.