Övrigt

Tegel funkade bättre än fiber

2017-03-17 14:45 #0 av: Ride84XL

Var ju länge sen jag skrev nåt här - tänkte visa mitt senaste bygge som jag mest använder till experiment och lek.  Lite OT egentligen, men jag vet ju att några tyckte det var kul och ugnar är ju en viktig del när det gäller keramik också. Nu har jag ju verkligen hunnit testa det också, så man kan jämföra.

Har ju tidigare byggt en ugn som jag skrivit om:

http://keramik.ifokus.se/discussions/534f02cfce12c41381001538-ny-ugn

Denna är skrotad (förutom en del av utsidan och dom keramiska rören för elementen). Fibern visade sig inte hålla något vidare, utan mjuknade av värmen och packade då ihop sig (med sämre isoleringsförmåga som följd - kändes verkligen som man "eldade för kråkorna", när ugnen blev ca 300°C på utsidan efter bara typ 1 timmes drift). 

Ytan fick också ett hårt lager som sen sprack (särskilt i luckan), och ramlade av vartefter - så att flagor och damm la sig på allt man värmde i ugnen. Och så "åt sig" infästningarna igenom fibern hela tiden, så den lossnade från ugnens utsida och hängde ner (i luckan) bågnade inåt och la sig mot elementen (väggarna). 

Man fick hålla på binda upp den på nytt  - skitirriterande verkligen. Sen var det ju det där jävla dammet (det är ungefär som damm från vanlig glasfiberisolering i hus). Några soliga dagar såg jag också att det yrde ut "glittrigt" damm varje gång jag öppnade luckan. Förvisso valde jag ju en fiber som inte var märkt som cancerogen. Men det kan ju ändå inte va så jäkla nyttigt att upprepade gånger (varje gång man använder ugnen) inandas det. 

Tyvärr glömde jag ta bilder på hur risig den var i slutet, för det hade ju varit kul att visa. Det lite komiska i det hela var att elementen var fortfarande i ganska bra skick (dom är inte bytta sen den ugnen var ny). Själva ugnen var det som "tog slut" först, haha. 

Så då tänkte jag - "fan jag testar och bygger en i tegel istället - det kan ju inte va så illa ändå".  Visst går det lite trögare - höjde effekten till ca 19 kW/m² av ugnens insida och fick då ungefär samma uppvärmningstider som fiberugnen hade vid 13. I jämförelse med keramikugnar hade dock även fiberugnen väldigt hög effekt - t ex Uterms modeller ligger oftast runt 6 kW/m² som jämförelse. Det är ju detta som är den största boven till att keramikugnar är så långsamma och har hög energiförbrukning i jämförelse med dom jag byggt. Inte teglet. Problemet är ju att ni behöver så stora ugnar - en typisk 150 liters (många av er har väl dessutom betydligt större än så) skulle ju kräva 50 A säkringar med samma dimensionering. Det skulle ju göra det hela rätt dyrt (betydligt dyrare  än det man spar igen på minskad energiförbrukning) - om man inte har möjlighet att hålla till i en industrilokal. 

Det något ökade effektbehovet och energiförbrukningen i mitt fall (vilket jag i det här fallet kompenserade genom att göra den nya lite mindre) kan man ju leva med, när man fick så mycket bättre ugn i övrigt. Jag har gjort taket avtagbart också - så det är lätt att byta ut stenar som gått sönder och elementen när det väl blir dags. Sen kan man ju även bygga på med några stenar om man vill göra ugnen större (på bekostnad av uppvämningstiden) tillfälligt. Kik- och ventilationshålet är också utformat så att man (beroende på vinkel man kollar in i) ser hela kammaren utan att behöva öppna luckan (inget mer bök att få upp saker, så dom syns från hålet eller konstanta temperatursvängningar i ugnen p g a att man öppnar luckan och kollar)

Jag har också börjat köra med temperaturanpassad effekt - kör bara full effekt till 1200°C och sen sänker gradvis enl en uträknad tabell baserat på elementens temp. 

Trådens temp är ju svår att veta - men enl databladen så anges "max kontinuerlig temp i luft" till 1400°C för Kanthal A1. Man kan ju anta då att den punkten jag upplevde innan slitaget börjar dra iväg (>1230°C i ugnen och 1,8 W/cm² värmebelastning på tråden) stämmer med denna temperatur. Det kan ju inte vara mycket mer än så eftersom smältpunkten är 1500 och borde ju rimligen inte va så mycket mindre heller eftersom skilladen mot ugnskammaren blir väldigt liten.

Detta gör att man kan spara på elementen och ändå få så bra uppvärmningstider som möjligt. Över ca 1250-1260°C, går det ju dock lite segt - men det är också där det behövs, för det är just det där sista som annars sliter hårt på elementen (vilket jag också märkte på min förra ugn när jag mätte elementens resistans mellan körningarna). Prickade linjen över visar så som det skulle gått med full effekt hela vägen och den gröna hur det blir med reduceringen.

https://www.youtube.com/watch?v=azZFKg4WvME

Sen min typ K tempsensor också - den har överlevt än och då har jag har varit uppe i 1300+ flera gånger nu också. Jag kan nog säga det kostar mer än det smakar att uppgradera till typ S i mitt fall. Man kan ju köpa säkert 3 typ K-sensorer för samma pris som en typ S (sen har jag ju inte själva instrumentet för typ S - så det måste man ju också köpa då).  

Anmäl
2017-03-17 15:07 #1 av: Ride84XL

Verkar inte som det går att posta högupplösta bilder här - så här är en nerskalad version av diagrammet/tabellen (så man kan läsa vad som står). Här var förresten dom stenar jag använde. 

http://shop.pleldfast.se/eldfast-material/eldfast-isolertegel-1260-grader

Specade 1260, men funkar dock bra till 1300 - till skillnad mot fibern som också var 1260, men mjuknade påtagligt innan denna temperatur. Det verkar ju bara som dom oftast märker enbart i standard-steg har jag märkt  - det  är ju antingen 1100, 1260 eller 1430 (finns inget där emellan och uppenbarligen "avrundar" man åt båda håll så att säga)

Anmäl
2017-03-17 16:48 #2 av: Bosse Cebex Gbg

Ja, om man gör en analys av fiberns användbarhet, är det just livslängden som får låga poäng. I alla fall om temperaturerna är >1100°C eller så.....   Rakuugnar och andra lågtemp.byggen i fiber brukar hålla "hyfsat" länge.

Anledningen till att dina termoelement av typ K har hållit så länge, beror nog på att dina bränningar är extremt snabba.  Branscherfarenheten av typ K, är att "K" är synnerligen opraktiskt i keramikproduktion över 1100-1200°C, med de bränntider som är mer eller mindre praxis hos keramiker.  T.o.m. de riktigt "tjocka" K-givarna har en tendens att förbrukas tämligen snabbt i de högre temperaturerna.  Och man får tänka på att det inte bara kostar en givare var gång det händer....dessutom går ju en bränning åt skogen..."hvergang"... Irritationsfaktorn måste läggas ovanpå den ekonomiska. 

De gamla "1100-gradersugnarna" från förr,  försågs ofta med K-mätsystem, men t.o.m. där kunde man konstatera en viss åtgång på givare (dock inte så ofta) - och dessa ugnar var ju ofta begränsade till max 1060°C via en (dyr!) smältsäkring. 

Vissa glasfusingugnar är även idag försedda med K-system, men där blir inte temperaturerna så höga. 

Insticksinstrument för tillfälliga, snabba mätningar kan vara av typ K även i stengodssammanhang, men längre mätsekvenser i hög temperatur tar som regel kål på givaren irriterande fort..särskilt de billigaste, "tunna" givarna.

I motsats till detta, skall man ställa S-givarna, som lätt kan bli 30-40 år gamla (om nu inte ägaren råkar slå sönder den i förtid...Lipar), även i stengodssammanhang.   Undantag:  Jag har stött på vissa engelska ugnar, vars S-givare är gjorda i extremt tunn tråd, och de kan ge upp av rent användningsslitage....men det är som sagt att betrakta som undantag.  Sammantaget är S-givarna fullständigt överlägsna "K", när det gäller livslängd vid långa bränningar till hög temperatur. 

Det är definitivt ingen slump att branschen nästan genomgående använder "S", så snart det handlar om temperaturer över 1100°C....         

Anmäl
2017-03-17 17:55 #3 av: Ride84XL

Intressant! 

Så är det nog - det blir ju rätt få drifttimmar för min givare jämfört med i en keramikugn. Visserligen "stannar" jag ofta kvar och håller en konstant hög temp en stund (det man värmer upp har ju oftast inte hängt med i den snabba stigningen och behöver en stund för att inta samma temp som ugnen och/eller smälta)

Men det brukar ju sällan va mer än 30 min - vilket fortfarande är lite jämfört med dom timmar kermikugnar kan stå jobba i slutet av en bränning.

Det vanligaste skälet att typ S går sönder är väl att man slår sönder dom med en sättplatta när man lastar ugnen, hahaha

Anmäl
2017-03-17 18:17 #4 av: Bosse Cebex Gbg

Kul att se ditt stensmältningsexperiment !   Det såg ut som om ditt "petande" med metallstången (= tillförsel av flussande järn) triggade igång en lokal smältning.....stämmer det...?

Anmäl
2017-03-17 20:20 #5 av: Ride84XL

Nej, dom blev sådär mjuka av värmen helt enkelt. Stången var kall när jag petade med den. Dessutom hade inte änden av den deformerats eller smält efteråt. Stenen till höger petade jag aldrig på, men den hade också "plattat sig" och fastnat på tegelbiten samt var glansig efteråt.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.