Annons:
Etiketterutställningarkeramikerartikel
Läst 18133 ggr
LenaR
2006-07-12 22:12

Studiebesök i sköna Värmland

Nu är det några veckor sedan jag och mina kollegor var på en kort studieresa i Värmland, men det tog lång tid att samla intrycken. Vi lärde oss mycket... Och det mesta var helt oväntat!

Värmland! Väl värt ett besök bara för den vackra naturens skull, men faktum är att Värmland också är ett landskap där mänskorna är skolade till att uppskatta konsthantverk. Och det betyder både att många värmlänningar blir duktiga konstnärer, och att duktiga konstnärer flyttar till Värmland. Värmlänningar är med andra ord bortskämda människor, omgivna av underskönt landskap och begåvningar.

Så vi var där på en kortresa, jag och några av mina kära kollegor. På resplanen stod besök hos Anders Fredholm, Ulla Nilsson och Steven Jones, men första stoppet blev Rackstamuséet, där Festen pågår till den 15 oktober.

På Festen är borden dukade med kuvert gjorda av keramiker och glasblåsare från landets alla hörn. Här samsas etablerad elit med unga löften, tyvärr kan jag inte nämna alla, för jag har inte namnlistan kvar…

Här nedanför några smakprov.

Glasen vet jag inte vem som gjort, men tallrikarna är i alla fall Ulla Nilsson (mer om henne senare).

Här nedanför i förgrunden ett kuvert av keramiker Kina Björklund och glaskonstnär Gunilla Kihlström.

Det vackra gamla huset här nedanför var en gång Samuel Johanssons verkstad. Johansson var krukmakare av gamla skolan, arbetade med traditionellt bruksgods men var en av de där utvalda som satte sin personlighet på allt han gjorde. (Eller om det nu är så att de utvalda arbetar så inflytelserikt så att traditionen stammar från dem, och man tror att det är tvärtom.)

Idag är verkstan museum och utställningslokal. Permanent finns Samuel Johanssons och Ulla Nilssons saker där, men om somrarna bjuder Ulla in någon annan keramiker. Nu i juli månad är det dags för Carin Nyström (som bl.a gör helt fantastiska tekannor).

I Anja Notinis bok Krukmakare finns ett foto på Samuel Johansson när han står utanför sin verkstad. Här poserar istället Ulla Nilsson, Samuels systersondotter, ännu vackrare i verkligheten än på bild.

Verkstan är idag museum och utställningslokal. Det första som väntar innanför dörren är en uppställning av Johanssons fat, skålar mm. Jag undrar om det går att hitta två lika någonstans?

Samuel hämrade en hel del av sina fat, och det gör Ulla Nilsson också. På bilden visar hon ett hämringsverktyg - en lång fjädrande metallpinne som är krökt vinkelrät i änden. Med den 'hackar' man genom engoben ner till skärvens färg på den snurrande drejskivan. Olika bredd på kroken gör att hacken ser olika ut.

Här ser man hämringstekniken tydligt på ett av Ulla Nilssons fat. Ni ser att hon gör likadant som Samuel - arbetar i traditionen men på ett så personligt sätt att hon genast känns igen. För Stockholmare finns hennes saker på Blås & Knåda!

Här ser vi en gammal lersikt, ofta använd eftersom Johansson som andra krukmakare grävde sin egen lera. Johanssons farmors bror hittade den bästa leran i Värmland och hans söner byggde sig verkstäder i närheten av lertaget. Det här var vid mitten av 1800-talet, när skråväsendet upphävdes så att krukmakarna fick verka var de själva ville.

Det här är den ursprungliga vedeldade ugnen, som idag används som utställningsplats. På 1920-talet köpte Samuel två elugnar, som står framför vedugnen.

Vackert dekorerade muggar av Ulla Nilsson.

I slutet av första dan var vi på snabbvisit i Anders Fredholms och Kerstin Anderssons verkstad. Fredholm arbetar mest i stengods, och allra helst saltglaserat, och Andersson arbetar i lergods.

Vi tog nästan inga bilder  hos Anders, men besök gärna hans hemsida genom att följa länken högst upp!

Och det vart afton den första dagen.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Annons:
LenaR
2006-07-12 22:19
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

Det här borde intressera sajtens medlemmar. "Vadå, gamla ståltrådar?" Nej nej, glaseringsverktyg! Om man ska glasera utsidan på ett föremål utan att behöva sätta fingrar eller tänger någonstans, så hänger man krukan på den kortare 'armen', håller i den längre armen med ena handen, håller ner krukan med andra handen, och doppar krukan i glasyrhinken.

Säg till om ni inte förstod den beskrivningen så ska jag göra en skiss åt er, det var ett riktigt smart verktyg!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

LenaR
2006-07-12 22:29
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

En sak till - det här kuvertet fanns också på Rackstadmuséet, och ingen av oss minns namnet på keramikern… Men tekniken är intressant, hon (?) har dekorerat med tryck från kopiator, på det sätt som beskrivs i inlägget sepiadekaler.

En av svårigheterna med tekniken är att trycket blir pigmentfattigt, så man får lägga glasyren tunn om bilden inte ska försvinna helt och hållet.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

abbis
2006-07-13 22:05
#3

Härligt …hit skall jag styra kosan…Roligt att se en så gammal verkstad intakt…det är inte så långt ifrån västmanland där jag bor..Har bara sett raus stenkärlsfabrik innan sista drejaren av den gamla stammen försvann han va då dryga 90 och jobbade litte fortfarande..det var en fantastisk upplevelse men dessa gamla saltugnar och allt gods som var staplat i mellanbjälklagen….

Ir…Har du sett fredholms hemmagjorda glasyrtång med trepunktsfattning hur bra som helst ….

abbi

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

abbis
2006-07-13 22:20
#4

Ligger samuel nilssons museum på samma område som racksta?

abbi

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

LenaR
2006-07-13 23:02
#5

#4 För att komma till Övre Stortorpet från Arvika:

väg 61 mot Karlstad, sväng vänster mot Gunnarskog, höger mot Långvak. Efter 2km busshållplats 'Stortorpet', sväng vänster. (Vägbeskrivningen kommer från Ulla Nilsson, inte mig, så den ska stämma!)

// Lena


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

abbis
2006-07-14 21:45
#6

Har dom öppet på söndagar…vi ska ta en utflykt på söndag tänkte vi…det är 18 mil från oss så man vill inte komma dit och det är stängt!

Abbi

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Annons:
Ulla
2006-07-14 22:54
#7

Jag har inte kollat hennes hemsida så noga, men du kanske kan  få kontakt genom den.

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

zzaga
2006-07-15 00:15
#8

Tack så jättemycket för en härlig artikel!

Vilka vackra muggar, en sån kunde man ju tänka sig att ha själv:D
/S

lotta2
2006-07-15 12:05
#9

Jättetrevlig artikel, o, vad jag önskar jag hade varit med! Verkar ju ha varit en upplevelse. Visst var Ulla Nilssons muggar med blommorna på underbara!

Ulla
2006-07-15 15:03
#10

Jag köpte en sådan, kunde ïnte motstå den.

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

LenaR
2006-07-16 20:44
#11

#6 Det är öppet alla dagar 14-19. Just utställningen med Karin Nyström pågår till 30:nde juli.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Lill-Einar
2006-07-17 22:55
#12

Spännande artikel. Trots att jag inte bor så långt ifrån Arvika har jag inte varit på Stortorpet.  Vill även påpeka att den legendariska drejaren heter Samuel Johansson och inte Nilsson.

Ulla
2006-07-18 00:04
#13

Tack för det. Jag ska genast ändra till det rätta namnet. (Det borde vi ha upptäckt på egen hand.Generad)

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

Annons:
Ulle
2006-08-29 13:20
#14

HEj LR,

Jag tittade på fotot på de genialiska glaseringsverktygen längst upp här i tråden. Undrar just hur de är gjorda. Är den lilla ringen i toppen lödd eller har de bara fomat ståltråden rund? Kommer du ihåg hur de såg ut. Jag kan inte se det på bilden.

Och har du provat att använda såna krokar själv?

MVH
Ulle

It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society.

Ulla
2006-09-02 12:46
#15

Det är bara ståltråden som är formad så, om jag inte minns fel. Det är ju lätt att göra flera verktyg för olika storlekar av föremål på det sättet. (Jag ska se om jag hittar en bild som är litet större någonstans.)

Sajtvärd för Keramik ifokus

_
_

kinnekulle
2006-09-08 00:25
#16

e jag ding eller jag fattar inte hur man skall använda instrumentet upp och ner eller, snälla förklara.

Vi var oxå på stortorpet i somras, fantastiskt, det e så roligt att någon, Läs Ulla, har tagit tag i det hela så det inte bara förfaller,som de flesta andra gamla keramikverkstäder, heder åt henne, och så e hon ju förbaskat trevlig, oxå!!  Hon bjuder in en lergods keramiker att ställa ut hos henne i stortorpet varje år och i år va det Karin Nyström, förra året hon som har Fide fajans på Gotland. Bra gjort

LenaR
2007-03-01 01:38
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#17

Okej Kinnekulle, nu har det gått ett halvår, så jag tyckte det började bli dags att svara ;)

På den fula skissen här bredvid ser du hur man greppar verktyget. Hoppas den är tydlig!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

tetzuaka
2010-01-13 02:19
#18

Ett annat verktyg för glasering av inte alltför stora bitar i slutna former har jag använt mycket o länge. Om man ska glasera t.ex en sluten bit i form av en katt (trevliga djur) som alltså även har en botten (=sluten form) så måste ju biten ha ett hål för luften att pysa ut o in. Då gör man istället två hål. i dessa hål sticker man en U-formad bygel,som har ett par knixar i spetsarna .Då kan man vända biten upponer o doppa i glasyren. Utan att biten ramlar loss (ok de händer men tänker man sej för behöver den ju inte gå förlorad) Hålen o trådtjockleken måste anpassas efter varandra liksom  knixarnas lilla knix. Som ju finns där bara för att bygeln ej slinker ur hålet.Om bygeln är två centimeter lång ungefär, får man lagom in fingrarna i den o kan man med hjälp av tummen hålla katten tillräckligt stadigt för att kontrollerat doppa den i glasyren, vänta tills den torkat o doppa igen. Då, om glasyren torkar väldigt långsamt, går det faktiskt att lirka den över till en vågrät stadig list.Om man dessutom gör att ena knixen pekar framåt i bygelns längdriktning o den andra i 90 grader emot, o håller reda på vilken som är vilken är det lättare att få loss detta lilla användbara verktyg. Man får prova sig fram som så ofta.Tetzuaka

Wabisabi
2010-01-14 19:00
#19

Tack för intressant läsning både besöket i Värmland (fast det var ett tag sedan) och glaseringsverktygen.

Ett tips till er som inte har lästa Anja Notinis bok Krukmakare som finns nämnd i artikeln. En alldeles underbar bok, läs den!!!

Upp till toppen
Annons: