Övrigt

Drejskivorna snurrar på Elfstrands krukmakeri

2018-01-22 11:45 #0 av: MiEkberg

Den lilla vedeldade lergods-ugnen är färdigbränd och snart ska familjen plocka ur godset från ännu en lyckad bränning. Familjen Elfstrand har just lämnat arbetet för en välbehövlig middag, ungefär så önskade Ylva Wahlström, kultursekreterare i Sjöbo kommun att krukmakeriet skulle upplevas för besökare efter sanering och städning av krukmakeriet.

Elfstrands krukmakeri i Sjöbo är det sista traditionella lergods-krukmakeriet i Sverige. 





Krukmakeriet har fungerat utan elektriska keramikugnar och drejskivor, det gör att Elfstrands har en koppling rakt ner i medeltidens keramik t o m så långt tillbaka som till när vi började använda drejskivor. Tillverkningstekniken är densamma som för 2000 år sen runt medelhavet. I Europa finns ett stort intresse för för traditionellt lergods eftersom vi delar samma keramiktradition i hela Europa.  

Krukmakeriet har förfallit sedan Alberts far och mor avlidit på 1950-talet, efter att Albert avlidit 1982 har inget tagits bort från krukmakeriet. Sjöbo kommun har haft museiverksamhet varje sommar sedan Alberts frånfälle. Besökare på Krukmakeriet har mötts av ett tjockt lager kvartsdamm som är mycket ohygieniskt både för sommarpersonal och besökare.


Inventeringen 
Gjordes genom att jag fotograferade och videofilmade alla ytor i krukmakeriet. Tore och jag diskuterade hur vi skulle lägga upp arbetet och bestämde oss för att gå igenom yta för yta, spara, slänga och arkivera.

Sortera gjordes efter systemet, det som tillhörde krukmakeri-tillverkningen, det som var kuriosa eller intressant att behålla och det som skulle slängas. 

Vi enades om att keramikugnen inte skulle brännas igen så vi kunde göra oss av med större delen av sättplattor och pelare för att sätta ugnen. Pelare i silimanit och sättplattor är lite sentida och hör inte riktig hemma i krukmakeriet även om Albert använde dem då och då under de sista åren.
  

Vi sorterade arbetsbänk efter arbetsbänk, där var mycket som samlats under åren. Albert var känd för att inte slänga något, allt kunde vara bra att ha. När vi sorterat lade vi det som tillhörde krukmakeriet och skulle återställas i kartonger som mellanlagrades i utställningsrummet. 

Saneringsföretaget  

När de två killarna från Ocab kom började vi själva röjningen och saneringen. Första dagen tog vi bort de två högarna med tegelsten i utställningsrummet och påbörjade röjning av eldrummet. Arbetet var oerhört dammigt, Ocab satte in en dammfälla som sög in damm och ledde det utanför huset, båda killarna hade full skyddsmask. 

Tore och jag som inte hade samma andningsskydd, dammsög prylarna som skulle återställas i krukmakeriet. I eldningsrummet hade det samlats en hel del bråte, golvet var (är )täckt med spån och aska. Ett och halvt ton mög  

Måndag den 5 juni hade vi, Tore de två killarna från Ocab och jag burit ut ett och ett halvt ton skräp från krukmakeriet. Skräpet bestod mest av trasiga tegelstenar, bruk, järn och skärvor men det var mycket annat som tio kilo blymönja och något kilo kopparglasyr, som lämnades för sanering. 


Nya fynd

Killarna grävde fram en ränna framför de tre eldstäderna och jag hittade en intressant dörr med flera inristade initialer. Jag kan tänka mig att gesäller och andra som varit med och eldat för att bränna den stora keramikugnen, har ristat sina initialer i dörren under de dygn som bränningen varade.  

När vi väl kom till själva krukmakeriet röjde och sanerade Ocab-killarna meter för meter. Alla hyllor och arbetsbänkar dammsögs, förutom det vanliga bråten stod sju pappsäckar á 20-30 kg med piplera, kvarts, fältspat, murbruk och några jag inte kunde identifiera. Det var omöjligt att ta ut blykvarnen, eller att ens rubba den. Ocab har dammsugit den och nu är det bara ett orange spår av blymönja kvar. Mängden bly är så lite att vi bedömde att den kan stå kvar utan att påverka personal eller besökare. 

Drejskivorna snurrar igen

När vi röjde runt drejskivorna och tog bort allt skräp så började drejskivorna att snurra igen, lite olja och de är fullt drejbara. 

Vi har återställt engobe-pytsar, krukor och verktygen kring drejskivorna, som om drejaren har tagit en kort paus. Vi har också delat upp arbetsmomenten och stationer så som det kunde ha varit under familjens Elfstrands dagar. Den ”nya” drejskivan från 70-talet har vi lyft ut och satt i en av bodarna. 

Vi hittade många lågbrända ofärdiga alster av Albert, Tore berättade att de var från ugnar som Albert inte lyckats få upp i rätt  temperatur och som han göms på olika  ställen i krukmakeriet. 

Tore och jag ansåg att de inte var representativa för Elfstrands och stoppade in samtliga ”pinsamheter” i keramikugnen längst bak. Vi hade tidigare diskuterat hur vi skulle göra med keramikugnen. Det finns egentligen endast två korrekta lägen obränt eller färdigbränt. Vi bestämde oss för att sätta ett lager fädigbränt gods längst fram så att det skulle se ut som om ugnen just bränts och var på väg att plockas ur. 

Nu väntar vi på att familjen Elfstrand ska komma tillbaka för att fortsätta dagens arbete med leran. Vi hälsar också  alla keramikintresserade besökare som kommer till Elfstrands krukmakeri välkomna till en ny epok av det fina lergods krukmakeriet. 

Anmäl
2018-01-22 12:21 #1 av: Ulla

Tack för att du tog dig tid att göra en artikel av din berättelse. Nu försvinner den inte så fort ner bland inläggen, utan fler kan hitta den.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2018-01-22 12:42 #2 av: ler

Jättekul med det där, hoppas att det får lov att finnas kvar. Varför skall det inte brännas i ugnen?

Anmäl
2018-01-22 12:58 #3 av: MiEkberg

Tack! Det är ingen verksamt krukmakeri längre, mer ett museum eller monument. Skorstenarna är inte provtryckta och skulle inte klara det. Tanken är mer att få en inblick i hur ett krukmakeri såg ut från medeltiden till industrialiseringen. Om det skulle börja produceras i krukmakeriet idag skulle det snabbt moderniseras. Sättas in elugn, motordrivna drejskivor osv. Det här finns kvar bara för att Sjöbo kommun historiskt inte veta eller vågar göra något med gården. Det är mest ett minne över en särling, medan vi ser det unika. Jag har bara sett vedeldad lergods i Bulgarien och Lettland och det är tveksamt om de krukmakerierna finns kvar? 
Texten som jag publicerat här är skriven till Sjöbo kommun för att kommunicera vad det har i kommunen. 

Anmäl
2018-01-22 13:59 #4 av: ler

Här där jag bor fanns ett liknande museum tills för ett år sedan då kommunen beslutade att det skulle stängas, pengarna skulle nog gå till fotboll eller liknande! där fanns också en gammal vedeldad ugn som heller inte var i bruk. Tråkigt nog! jag såg en del vedeldad lergodstillverkning på 80 talet i Spanien.

Anmäl
2018-01-23 11:49 #5 av: MiEkberg

#ler Vad låg det krukmakeriet? 

De flesta gamla krukmakerier har varit i privat ägo och då blir de moderniserade nästan per automatik, brist på pengar är bästa sättet att bevara allt från hus till krukmakerier. 

Men Elfstrands är väl dokumenterat av Kulturen i Lund, ingen garanti men alltid något. 

Elfstrands har förvånansvärt bra besökssiffror, framförallt internationellt, det är också bra. Jag har många idéer om hur de kan lyfta fram sitt unika kulturarv kopplat till samtiden. Så att såns som oss kan gå in spinn Skrattar

Anmäl
2018-01-23 12:30 #6 av: ler

Det låg i Hjortespring utanför Köpenhamn

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.