# Fantastiska kristallglasyrer !!! Author: Dolomit60 Satt och surfade i natt, och ramlade över den här sidan. Kolla in den !!! För den som älskar kristallglasyrer är det ett måste !!! Jag kan gott tänka mig att någon tycker att det blir lite för mycket av det goda, Men det är samtidigt svårt att komma ifrån att det ligger ett gediget arbete bakom dom här kreationerna. Och när dom är som snyggast är dom enligt min mening totalt fantastiska !!!  Kolla in det svartbruna fatet som hålls upp av snubben i glasögonen (William Melstrom)ängst upp på sidan exempelvis......Eller gå ner oå sidan och klicka på länken "Crystallines 200" och se den slanka blå vasen där..... Surfa runt på deras sajt lite grand - det lönar sig! Här är länken i alla fall: [http://www.handspiral.com/](http://www.handspiral.com/) ## Comment 1 Author: poja Har aldrig sett något liknanade. Wow. Måste vara väldigt svårt att få till. ## Comment 2 Author: GulleboKeramik Helt fantastiskt... jag har aldrig sett nåt sånt heller. Nån som vet hur det fungerar? Vad är det för lera, för glasyr, för bränningsintervall... vad finns det för andra "hemligheter"?  Spännande... kanske inget som jag skulle göra jämt, men nån gång då och då, hade det varit roligt att få till nåt sånt där, om man har ett kärl som passar. ## Comment 3 Author: Ulle Det är ju fascinerande med kristallglasyrer,  vissa skapelser är så oerhört vackra medan andra är grymt fula. Jag skulle vilja testa någon gång men det ligger inte högst på min "to do"-lista. Gullebo, jag har för mig att både Isak Isaksson och Lasse Östman har utförlig information om kristallglasyrer på sina hemsidor med bränningsscheman mm. ## Comment 4 Author: lotta2 Jo det svarta fatet han hålle ri är mkt snyggt, men väldigt mycket där på hans sida är för mycket för mej med mixade färger, men han är grymt skicklig.   Här är en av mina favoriter som jag tycker gör snygga saker i kristallglasyrer, inte så där äckligt många färger, på utan snygga former ( oftast iaf) och kompletterande utsökt glasyr.... Kris Friedrich heter han. [www.fpottery.com/friedrich\_gallery\_LJ5001.html](http://www.fpottery.com/friedrich_gallery_LJ5001.html "http://www.fpottery.com/friedrich_gallery_LJ5001.html") den lila gillar jag färgen på. ## Comment 5 Author: Ulla Är det riktiga kristaller och stenar som han har på burkarnas lock? De ser ju precis likadana ut som glasyrerna på resp.burk ## Comment 6 Author: Elorion MUMS!!!! ## Comment 7 Author: lotta2 Ulla, ja, på dom lilla är det iaf klart amestister, så jag antar det på som andra också. Man ser det klart på den itusågade ametisten. Men visst är dom snygga!! \*suck\* ## Comment 8 Author: pyromanen facinerande verkligen, men fult som tusan (i min smak altså ,smaken är som baken..) ## Comment 9 Author: Ulle Vissa kristallglasyrer ser ut som om någon har lagt en pizza över en vacker vas...![Hemlis](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-sealed.gif) Får man säga så? ## Comment 10 Author: kinnekulle Ja herre min skapare, det först som kommer till mig är "less is more" men ändå jag kikar med kisade ögon, och då är det inte så tokigt, vissa är fantastiska medan andra är riktiga vulgon, tycker jag, man skulle aldrig kunna kombinera ihop dessa färger manuellt så säga, så..visst e de fantastiska i sitt slag! ## Comment 11 Author: lotta2 JA, det som är så häftigt är ju att man ofta  kan hitta sin favorit inom kristallglasyrer eftersom det kan skilja så mycket, allt i från Lasse Östmans små kristaller till jätteblafforna...:D  De flesta som inte uppskattar kristallglasyrer brukar tycka bättre om dom små kristallerna. Själv gillar jag mest dom större  när det är väldigt få stora på en vas eller fat. ## Comment 12 Author: Dolomit60 Stora eller små tycker jag beror lite på  sammanhanget. âr kristallerna riktigt små, så syns dom inte ens (som kristaller) Men då heter det väl egentligen "effektglasyrer".......(?) Den där underbara blå vasen exempelvis; Jag tycker den är sagolik. dom kristallerna får man väl nog karaktärisera som "stora" Jag kan förstå dem, som tycker det blir för mycket, och hade nästan räknat med den reaktionen (Jag har uplevt liknande reaktioner tidigare.) Ta nu det här fatet med tårtbiten. En ganska snirklig form. med fler färger än det får plats på tallriken, och därtill guldkant. Oavsett arbetet bakom, måste jag säga att om jag blev serverad en tårtbit på ett sådant fat IRL, skulle mina fysiska reaktioner på anrättningen antagligen inte vara en hit på nobellmiddagen..... Och det är problemet. även om det är snyggt är anandningsområdet rätt begraänsat. Jag använder mina kristallfat till kakfat, oliver, jordnötter, etc. Men mina kristallglasyrer är DISKRETA i jämförelse med dem på dessa sidor ! Men har man en gång kommit igång med det tror jag man blir lite "skadad" också... Och visst skulle jag ge min vänstra arm för att behärska kristallerna på det sättet !!! (så kunde jag dreja med den högra.....) Så det här med "hemligheterna". Jag tror faktiskt inte att det ÄR så mycket hemlighet bakom dem. Både Lasse Östman, och Isak Isaksson, redogör faktiskt ganska utförligt för hur man inte bara hittar fina kristallglasyrer, men även för hur man placerar kristallerna, vilka ämnen som ger olika färg till kristaller såväl som bakgrund, hur man manipulerar med såväl storlek, som själæva formen på kristallerna. (Det sker bla. genom bränningsskeman) Och ger exempel på olika kristaller, som man kan arbeta med, och genomgår förutsättningarna för kristallbildning, och problem man mäter på vägen. Den här kristallsajten ger en del tips också. Vidare finns det i alla fall en bok. Jag tror inte problemet är att hitta "den hemliga formeln", eller fantastiska recept, så mycket. Jag tror konsten att lära sig det består i att man ska arbeta väldigt systematiskt, och begå tusentals fel, och bränna sönder fler ugnsplattor än man egenltigen har råd med, innan man lär det. Nu är ju snubbar som Östman, och Isaksson fruktansvärt kunniga förståss. Jag är ärligt talat tvärimpad av deras glasyrer ! Jag har dessvärre inte testat så många av deras trick ännu, men det kommer.....Problemet är både tid och pengar. En bränning på kanske sex till tio timmar kostar ju både el, och spiraler. Om man dessutom får en betydligt ökad konsumtion av ugnsplattor, så drar man sig för att låsa sig en hel, eller halv dag till ugnen. särskiljt som man får räkna med ett antal misslyckanden (=sönderbrända grejer) längs vägen. Därtill skall läggas att det oftast blir bäst på porslin, som ju inte är det billigaste, och som inte är helt oproblematiskt at dreja i (för mig i alla fall!) Det verkar faktiskt inte svårt när jag läser om det - Det verkar mest mödossamt och tålamodsprövande. Men det kan man ju säga om drejning, och konsten att bygga vanliga "okomplicerade" glasyrer också. (Om man bortser från några få mäniskor som lär sig dreja på en halvtimme förståss....) Sett i backspegeln verkar det nästan en aning debilt, när jag ser på all dn möda jag lagt ner bara på att lära mig dreja, och förstå hur en glasyr hänger samman - eller slitet dom första två åren jag lärde mig spela gitarr i tonnåren......(Och det lät bara för j....gt !!!!) Tror inte det är frågan om "den vises sten" utan bara läsa knokla, misslyckas, och knockla igen faktiskt. Frågan är bara vad man ska ha det till om man bir bra på det och om det går att sälja....???? God knows !!! Men roligt är det juh ! ## Comment 13 Author: Dolomit60 **\>>>>>>>>Lotta 2:** ja, det var en fin länk ! Han gör helt klart h¨ftiga grejer också ! Jag har aldrig sett honom för faktiskt. Nu är har sorterad bland "favoriter", i Explorer ! ## Comment 14 Author: lotta2 Jag tycker det är kul med kristallglasyrer, men som sagt det är skitdyrt.  Sättplattor och element går fort åt... Hade jag varit rik som ett troll så hade jag kunnat ägna mej åt det utan tanke på elementbyte osv hela tiden så hade jag gjort det oftare. 10 bränningar med kristallglasyrer på ett par nya element sedan är dom alltför slöa för att gå upp i temp så pass snabbt som det behövs för att inte för mycket ska rinna av krukan, och det finns för lite glasyrer kvar som kristallerna kan växa i har jag läst att Fara Shimbo skriver. Jag vet inte eftersom jag bara bränt blandat stengods och kristaller, men visst elementen tar slut fort. Och det går ju självklart att fixa kristaller i en ugn med äldre element också, men svårare att få till rätt tjocklek då. För mej funkar det så att nyare element = snyggare kristallglasyrer också. Säljbart ? Jodå visst säljer dom, men jag tycker att om man räknar på det rent krasst så hinner man göra väldigt många fler vanliga krukor mer på den tid som en stackars kruka tar att göra i ordning inför bränning, dreja separat pelare, passa ihop den, sandpappra ytan, limma ihop den, slipa rent botten osv från en rent ekonomisk syn så vinner man mer på att göra fler vanliga än kristallglasyrkrukor. Men om man är drabbad av kristallomanin så kanske man inte bryr sej om det. Eller om man inte behöver bry sej om det ekonomiska så är det bara att ge sej i kasst med det, det är inte så lätt, många glasyrer funkar inte med alla leror osv, men så är det ju alltid... Men all info finns ju i böcker och på nätet så för den sugne är det ju bara att sätta igång...:D Men jag håller med dej Domlmit, användbara är dom inte, dom ska bara stå och vara vackra någonstans. Vissa är gudomliga, andra blaha..Men det är en säregen konstart... ## Comment 15 Author: GulleboKeramik #4 Fantastiskt vackra saker. Men jag vet inget om kristallglasyrer. Har du eller nån annan nåt tips om var jag kan läsa om dem? Hur man gör och så vidare. Jag känner inte att jag är sugen på det själv, men jag vill gärna veta lite mer. Skall se om jag hittar nåt här på forumet? Annars vore det roligt att få veta mer. ## Comment 16 Author: GulleboKeramik dolomit... så nu, dina tips på Isaksson och Östman, skall se om jag hittar dem. ## Comment 17 Author: lotta2 Gullebo, Det finns massor av info på nätet sök på "crystalline glaze" så hittar du massor av info och bilder. Teorin är enkel och inte så svår att förstå sej på. Det finns flera bra engelska böcker i ämnet om du vill fördjupa dej rejält. Men Isak Isaksson hade en bra sida där han beskrev brännförloppet och gav några recept också. Men jag kikade på hans sida igår och såg inte längre några av han underbara vaser och fat i kristallglasyr på hans hemsida så kanske gör han annat just nu. Men info ligger kvar ännu. Men bäst är nog ändå hans avslutningsord: "Ett lycka till behövs..." hehehe.... länk till [Isak Isaksson](http://goto.glocalnet.net/tsu/isak/index.html "http://goto.glocalnet.net/tsu/isak/index.html") ## Comment 18 Author: Dolomit60 Enig Lotta: "Teorin är inte så svår att förstå sig på" Jag tyckte det var svårare att begripa hur vanliga glasyrer funkade, innan cellerna bakom pannbenet ville ta acceptera informationen. Själva problemet med kristaller är för mig mer av praktisk art; Det är aldrig fullt så lätt, som i teorin. glasyren som alltid stoppat på rätt ställe tidigare rinner plödsligt av i stället, den annars välkända glasyren vill plödsligt inte utveckla några kristaller alls i en bränning. Plödsligt uppstår ett helt nytt mönster, man vet inte varför, och kan aldrig återskapa det igen etc. och kunskaperna från en glasyr går sällan att överföra till en annan. Men för det mesta går det framåt i alla fall på nått sätt.... **\>>>>Gullebo:** "Det grundläggande tricket" är egentligen inte så svårt: Det handlar i stort sett om att hitta en glasyr med få ämnen som motverkar kristallbildning, som aluminium, magnesium, och kvarts, och men MED ämnen som däremot innehåller ämnen som främjar, kristallbildningen eller skapar kristaller. Viktiga sådana ämnen är titan/rutil, och zink. Nu kan man givetvis inte göra en glasyr utan Aluminium, eller kvarts. Och det är också en del glasyrer som gärna vill bli väl "torra" ibland. Så det gäller att hitta en balans. Lithium är ett utmärkt flussmedel, som ofta tar fram färerna på ett väldigt  snyggt sätt - men det är inte nödvändigt. Det finns färdiga frittor som är specialgjorda för just kunna bygga kristallglasyrer på. Annars kan man använda vanlig rakufritta också, eller bara blanda alla ingredienser själv.... Det finns egentligen MASSOR av vanliga glasyrer som bildar kristaller, eller kan bilda kristaller. Ofta identifierar man dem bara inte som kristaller. Kollar man efter ser man ibland små stavar, eller regelbundna mönster. (typiskt "effektglasyrer") Tar man en sådan glasyr kan den ofta omvandlas till kristallglasyr, eller brännas direkt. Lite titan i en sådan glasyr gör ofta susen. När man har glasyren skall den bara brännas till 1260 -1280 grader eller så. Därefter går man ner i temperatur, och utjämnar en timme, tre, sex eller tio, beroende på hur stora kristaller man vill ha. nedkylningen skall ske långsamt. ibland stannar man på var tjugonde grad, och utjämnar en timme på nervägen. Kristallerna kan formas genom att låta temperaturen "åka hiss", mellan topp temperaturen (men aldrig högre !) och tjugo grader under det gradantal man sist var nere på, och upp igen osv. Bränningschemat formar altså kristallerna. Du kan också ta ut titanen, ur glasyren, och ha samma (eller en annan) glasyr på en pensel, och lägga droppar med glasyr på den titanfria glasyren, och således själv bestämma (någelunda) var du vill ha glasyrerna. Vidare beror det lite på tjockleken. Enklast är det på porslin. (och ofta vackrast) Det är tekniken i korthet. Men det svåra är som sagt inte att förstå det. Det svåra är att behärska tekniken mest. det kräver MASSOR av sönderbrända krukor, sättplattor, och kantaltråd. Man tror gärna att "nu har jag koll på det" (i alla fall tror jag lätt det) Men det har man ofta inte ändå, och så fastnar det i botten. och det är svårt att slipa ner botten utan att det fläcker. Vill man sedan bli avancerad och fanatisk kan man kombinera det med andra tekniker, som underglasyr, överglasyr, efterreduktion, och jag vet inte vad. specialbygda ugnar hör till de hjälpmedel som de mest frälsta använder sig av. Men det ar inte nödvändigt. De resultat vi ser på dom här sidorna, är som regel inte något man upnår de första tre åren under alla omständigheter. Så det är ingen anledning att börja mixtra med specialugnar, reduktion och uranoxid det första man gör. Man kommer rätt långt den första tiden med en vanlig elugn, De normala glasyringredienserna, en påse petalit, rutil och lite zink. Det att få fram kristaller, och få dem att växa är I SIG inte så svårt. Så låt mig inte avskräcka någon. Det händer givetvis att man får ut en hel ugn med stora vackra med lyckade kristaller, och många av de "misslyckanden" jag gjort på vägen har faktiskt också blivit snygga. ## Comment 19 Author: Ulla Jag har lagt upp en artikel som Isak Isaksson så påpassligt skrivit åt oss här på forumet. Hoppas att den kan ge ytterligare information om ett intressant ämne. Länk till artikeln om [Kristallglasyrer](../Articles/Read.aspx?ArticleId=7420d481-d3da-4a19-9f9f-32c4b8c6fcce "http://keramik.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=7420d481-d3da-4a19-9f9f-32c4b8c6fcce") ## Comment 20 Author: Dolomit60 #5: "Är det riktiga kristaller och stenar som han har på burkarnas lock? De ser ju precis likadana ut som glasyrerna på resp.burk " #7: "Ulla, ja, på dom lilla är det iaf klart amestister, så jag antar det på som andra också. Man ser det klart på den itusågade ametisten. Men visst är dom snygga!! \*suck\* " Svar: Jo, det verkar vara som Lotta 2 antar: Det ÄR riktiga kristaller han använder - inte bara ametisten, utan dom andra också ! Jag hittade en rätt häftig video på youtube, där han berättar om sina kristaller, och sitt arbetssätt. Den är värd att se av många olika grunder. Det är kanske en av de häftigaste keramik-videoer jag har sett på youtube över huvud taget ! Se och hör denne "gudabenådade" keramiker, och hans verk på länken nedanför ! ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) (Ursäkta mig- jag kunde inte avstå från en lättare sarkastisk komentar, sedan jag sett videon - men egentligen tycker jag själv snubben är närmast gudabenådad också) [http://www.youtube.com/watch?v=I2FBbCpkiJM](http://www.youtube.com/watch?v=I2FBbCpkiJM) ## Comment 21 Author: Ulla Ja, den var häftig. Dessutom fick jag svar på min fråga i #5. Det är verkligen riktiga kristaller på locken. ## Comment 22 Author: Vanja-K #20 Intressantn video. Ganska häftigt! Första gången jag såg något liknande var på små fat hos Seeman AB i Stockholm.Alltså kristallgalsyren.