# Låna ideér! Author: Sol- Hur mycket "får" man egentligen låna eller kopiera av andra!? Om man t.ex bara gör saker åt sig själv, ger bort i present eller säljer. Själv tycker jag att det är ganska ok att låna ideér om man bara har keramik som hobby. Men när man börjar sälja är det ju känsligare. Vad är era åsikter? ## Comment 1 Author: zzaga Jag tycker inte att det är ok. Jag kan tycka att det är ok att göra ett föremål som man själv har kommit på och sedan upptäckt redan fins. Mest för att testa. Och redan här tycker jag att det är lite pinsamt att göra så. Jag tycker inte att det är ok att rakt av sätta sig och kopiera något bara för att man tycker att det är snyggt. Det fins ju hur många sätt som hällst att göra grejer på , jag tycker inte man behöver ha så dålig fantasi att man kopierar andras grejer. Jag tror heller inte att det hjälper en frammåt i ens personliga utveckling. ## Comment 2 Author: lotta2 Lite beror det ju på om det är en idé man lånar eller om man plankar, tycker jag. Ibland är gränsen tydlig, ibland diffus... Vad man än ska göra så ska man göra sin egen grej av det. Men självklart är det svårt. Formen är ju ofta svår att låta bli att den blir likadan som andras, men man kanske kan dekorera den annorlunda än andra. Men som sagt man är ju sällan ensam om något alls. Man kanske tror ibland att man gör något udda bara för att upptäcka att när man är på resa och kikar in hos en annan keramiker upptäcka något liknande. Att saker påminner om varandra gör väl inget, men hur kul är det att se identiska saker? Sen är ju vissa former sådana att de naturligtvis blir likadana ändå. Men om man nu sett något man gillar i en affär och absolut vill göra något liknande så kan man väl åtminstone använda någon annan glasyr eller göra något annat med  krukan så den blir ens egen? ## Comment 3 Author: Sol- Det var dumt av mig att använda ordet kopiera, självklart ska man inte göra det. Det är ju heltråkigt! Men om man lånar ideér och blir inspirerad av någon annan, så blir det ju aldrig identiskt. Skulle man inte få bli inspirerad och låna andras ideér skulle man ju aldrig kunna göra något heller. Det finns ju som sagt knappt något nån inte gjort innan. Jag tycker det kan vara utvecklande i sig att inspireras av andra! ## Comment 4 Author: avalon Det måste ju kännas roligare oxå om det är ens egen ide, då kan man väl kanske stå för det man gör på ett annat sätt. Beror väl ioförsig lite på om man ser sig som konstnär eller ej, för konst handlar ju mycket om ide och uttryck o då kan man ju inte härma el. kopiera. Men är man bara intresserad av själva hantverket kan man väl kanske sitta o kopiera andra rakt av, men då får man ju som sagt var behålla grejerna hemma i verkstan. Det e ju inte så kul för den konstnär som kanske har arbetat i hur många timmar som helst men en ide o sen hittar en kopia nånstans. Jag skulle bli superarg! Självklart kan man bli inspirerad, men ofta spinner ju ens egna fantasi iväg sen så det blir en helt egen annorlunda grej i slutändan ! Det måste väl vara roligare oxå att det är ens eget på ngt vis, mer tillfresställande ?! ## Comment 5 Author: LenaR Själv är jag kluven som vanligt. Jag tycker det är helt okej att göra en kopia i studiesyfte. Men jag vet inte om det är okej att signera, och jag tycker inte det är okej att sälja kopior. Sen tycker jag avalon har rätt i #4 - ser man sig själv som konstnär blir det inte särskilt intressant att ta efter andras idéer. Zaga säger något liknande i #1. Å andra sidan är väl Picasso rätt erkänd, och han var ju känd för att hemsöka unga konstnärer och stjäla deras arbete... Och sen så tycker jag också att lån kan vara svårare att hantera än rena kopior. Jag hade en kollega i verkstan som tyckte om mina saker, och hon gjorde saker som liknade mina gång på gång. Veckan efter att jag drejat ljusstakar stod hennes ljusstakar för bränning, när jag gjorde muggar gjorde hon någon liknande mugg, hela tiden. Jag kunde inte anklaga henne för att kopiera, men jag kände mig till sist så förföljd så jag slutade arbeta. Det var otroligt hämmande. Hade hon kopierat mina grejer hade jag kunnat säga ifrån, men de enda gånger jag tog upp det blev hon upprörd och talade om 'inspiration'. Sammanfattning, jag vet inte riktigt var jag står någonstans... ## Comment 6 Author: Ulla Jag tycker inte heller att det är okej att sälja rena kopior, men jag tror att det är oerhört svårt att inte bli att påverkad av det man ser. Det är ju mode i allting, till och med hur man lägger upp maten på tallriken. Ett år så ska alla använda dekaler och nästa år är all keramik vit. Det där ser man ju bäst när man tittar bakåt i tiden. ## Comment 7 Author: lotta2 Kul är det i alla fall att gå på museum och upptäcka mycket som man tror är nytt egentligen är hur gammalt som helst. Den runda formen kan man ju inte ha ensamrätt på heller, tycker jag. Många lån är inte lån heller, samma idé kan ju faktiskt uppstå på flera ställen, man är ju inspirerad av samma saker så egentligen är det ju naturligt att flera kan få likande ideér. Men på inget sätt försvarar jag plagiat, vilket jag tycker är skit. Men jag håller med Lr om att man är lite kluven.Men fy för att bli kopierad på det sätt i sn egen verkstad, jag hade blivit galen. ## Comment 8 Author: Ulla Vår lärare under rakukursen i Munka-Ljungby, lugnade en av kursdeltagarna som våndades för att hon inte hade några helt egna idéer. Hon sa ungefär så här: Man lånar, och sedan gör man något eget av det. Det var litet förlösande, och den här tjejen kom igång med sitt eget skapande sedan. ## Comment 9 Author: Viktoria Olsen Att hämta kunskap från andra kunniga är ju självfallet något som hör till utvecklingen. Annars skulle hela världen stanna om ingen lärde sig av någon annan. Att gå på utställningar och hämta inspiritation är ju något som gör att man själv får ideer och tips. Någon annans skapande ska ju väcka det som finns inne i en själv redan. Alltså något som väcks inom en. Men att rakt kopiera är inte ok. Den som mår sämst är nog den som kopierat. Varför vara en kopia när vi kan vara unika? Jag har själv frågat mig var gränsen går. Det är svårt! Känn efter själv - är det här min idé eller har jag kopierat den eller den keramikern? Du vet svaret! Ska du jobba som proffs kan man knappast rista sitt namn i botten om idén är någon annans. ## Comment 10 Author: avalon Håller med Viktoria, man känner ju själv om det man gjort är en ren kopia eller lite för nära någon annans arbete, eller ens egen ide. Sen är det ju så klart i princip omöjligt att göra ngt helt nytt, jag menar dom flesta former e ju gjorda, det handlar väl mer om helheten. Jag tror visserligen inte att jag nånsin skulle hävda att det här e jag helt ensam om, detta har bara jag kommit på, för man vet ju aldrig ! Som sagt var handlar det väl mest om eget samvete o om man vill vara en kopia ! ## Comment 11 Author: lotta2 När jag refererar till att man kan låta sej inspireras av andra så menar jag ju verkligen inte att man ska plagiera, utan att använda andras verk som en idékälla. En idé som utgångspunkt för egna expriment och att bygga vidare på. På samma sätt som man kan bli inspirerad av musik eller tapeter eller annat som ger en kick att sätta igång med skapandet och väcker nya idébanor. För mej är detta självklart det jag menar med att man ska låta sej inspireras,men jag vet att alla inte har samma uppfattning. ## Comment 12 Author: LenaR Intressant med så många kloka inlägg. Verkligen intressant att läsa vad alla skriver. Fast jag tycker det verkar som dét enda man kan säga är att gränsen är flytande. Ett försök till sammanfattning: Om vi inte talade samma språk skulle vi inte kunna kommunicera. Om vi t.ex lyssnar på barockens tonsättare, eller läser romantikens författare, eller tittar på renässansens konstnärer, så ser vi att de liknar varann. Men tittar vi på en enskild konstnärs verk så lyser personligheten igenom. Det gäller särskilt 'de stora'. Som man kanske kan jämföra med Råman, Hydman-Vallien, Hein osv? Så vi lånar alla av varann, annars vore vi inte människor, starkast personlighet vinner i det långa loppet. Tyvärr vinner man kanske inte i ekonomisk bemärkelse, men om 100 år kommer folk säkert att känna igen Ulrika Hydman-Valliens verk, medan konstnären som satte hennes design på pet-flaskor kommer att vara bortglömd. Fast det är fan inte någon tröst för den som blir plankad och undrar var pengarna till hyran ska komma nästa månad. (En liten parentes till alla andra som slåss med bilder i inlägg: när man bläddrat fram rätt fil syns den inte i texten, den syns först när man publicerat kommentaren. Och det går bara att lägga in en bild per kommentar) ## Comment 13 Author: LenaR Men förr eller senare måste idéer ju bli allmängods ocskå. Den där förcolumbianska vattenflaskan måste vara helt legal att återanvända vid det här laget? Återvänder till don Pablo, men han är intressant att använda som exermpel: Snart sagt allt han gjorde stal han ju antingen från kollegor eller från andra kulturer. Ändå känner man igen allt som just Picasso. / ??? ## Comment 14 Author: zzaga Jag tror nästan alla har känt att åååhhh vad de skulle vilja ha gjort just den, den jättesnygga skålen, fatet, muggen någån gång. Men vad jag vet så brukar det gå över efter ett tag. De få gånger jag har satt mig ner och gjort en kopia (EN kopia för att ha provat),  så har magin försvunnit. Föremålet som man förälskade sig i äger magin, mystiken, fascinationen. Kopian är just inget annat än en kopia... Jag tror starkt på att personen som gör föremålet för över en del av sig själv i det. Tydligast är det kanske om man jämför IKEA' s 5 kronorsmuggar med handdrejade.  Lika dant tycker jag det är med orginal och kopior. ## Comment 15 Author: lotta2 Zzaga, som du skrev i ditt inlägg de få gånger man satt sej ner för att göra en kopia så är magin borta...Jo, fast jag tycker snarare att man tänker att ja, jäklar, jag ska också göra en sådan, och sen när jag sätter igång så jag grips av det jag håller på med så blir det oftast något helt oigenkännligt ändå. Så numera slappnar jag av när jag drabbas av det suget och fortsätter tänka ja, det ska jag också göra, väl medveten om att jag antagligen kommer att ha glömt hur orginalet såg ut när jag sätter igång. Bra ibland att ha dåligt minne...;) ## Comment 16 Author: zzaga Lotta 2 Jag förstår vad du menar. Jag tror faktiskt aldrig jag gjort färdigt en kopia när jag tänker efter. Jag tycker man brukar inse längs vägen att formspråket inte är ens eget, och att försöka krysta ut något brukar aldrig bli bra. Men att inspireras av saker det tror jag alla gör. Av musik, konst, naturen, kläder, mönster ja... vad som. Däremot kan jag bli aldeles jättegrön av hemsk avund när jag se vad en del hittar på:D ## Comment 17 Author: LenaR Vi vet nog alla egentligen var gränsen går (även de som sätter sig ner och kopierar vet nog egentligen), och upp med handen alla som **aldrig** har råkat låna för mycket på något sätt? Mina händer är nere... Att låna för mycket är ett tecken på en nybörjare. Alla nybörjare lånar, annars finns det ingenstans att börja. Så småningom bygger man upp sin egen repertoar och då slutar man. Håller med zzaga och lotta2, magin försvinner när man gör kopior, precis så känns det. Kopierar man för att sälja - nä då har man nog inget sinne för magin alls. Jag tyckte jag var så nära en bra sammanfattning i #15 men jag vet inte, jag tror som sagt på intuitionen. Jag tror vi vet mycket bra var gränsen går. Och ljusstaken/brännvinshjulet är helt klart samma föremål. Vore intressant att se den precolumbianska vattenflaskan! ## Comment 18 Author: zzaga Lr Jag skämms att säga det men jag har också "råkat" låna för mycket vid något enstaka tillfälle. Men shit vad dåligt man mår. Jag har haft sån ågren över min egna uselhet att jag slutat. Prylen har hamnat längst bak i ett bortglömt skåp där den får stå och skämmas. ## Comment 19 Author: Sol- Va kul med alla svaren och att det blev en så stor diskussion av det. Men det verkar ju ändå som att vi är ganska eniga i vad som är "tillåtet", iallafall som jag har tolkat det. Sen tror jag att det är ganska stor skillnad på vad man tycker som keramiker och hobbyverksam. Jag försörjer mig ju inte på min keramik, så jag kanske inte blir lika arg och irriterad om någon skulle härma mig, skulle kanske snarare bli lite smickrad. Men det har aldrig hänt så jag kan inte uttala mig. Och skulle det hända gång på gång och kopieraren sen skulle ta åt sig äran om någon sa att grejen var fin, då skulle jag nog bli förbannad. Men samtidigt, bara för att jag var först med en sak, så har ju inte jag ensamrätt till den. Som sagt det är väldigt svårt och luddigt med de här gränserna. Jag kan bara instämma med er andra, man får sätta sina egna gränser, lyssna på sitt eget samvete. Jag har oxå en liten historia, från min skoltid. I min klass hade vi en tjej som lånade från alla andra, ja i stort sett kopierade. Det mest tydliga var från en tjej som gjorde ganska speciella väggprydnader, tjejen i fråga blev väldigt irriterad, då dessa varit hennes grej under flera år. När den kopierande tjejen sen skulle söka till Hdk, tror jag det var. Då fick originaltjejen nog, och sa rakt ut till den andra att: dom använder du inte i din ansökan. Rätt eller fel? ## Comment 20 Author: Staffan Bra diskussion!  Jag hade tidigare en liten webbyrå (Internetstudio) tillsammans med en formgivare som heter Jesper Walhström. Vår devis och det vi tryckte på t-shirts, musmattor etc var "Let us inspire you". Det tyckte vi var det finaste vi kunde göra. // staffan ## Comment 21 Author: Godsagare Jag väcker liv i den här tråden då min monter fick besök av en keramiker jag träffat en gång tidigare. När hon ser mina vitlöksrivare utropar hon - Men såna här gör ju jag också! Jag vet ju att jag inte är ensam om att göra vitlöksrivare men de flesta får till sitt eget uttryck och form. Det jag har som jag veterligen är ensam om, är en magnet på undersidan som gör att rivaren även kan fästas på fläkten eller kylskåpet. När nu denna keramiker vänder på min rivare så kommer nästa... \- Men, har du också en magnet på dina!? \- Fast du har ju varit smart och sänkt ner den så att rivaren inte står och vickar... Nu blev jag mäkta förvånad och chockad. Jag vet ju att jag pratat med henne om mina rivare och de finns ju med på min hemsida också. Jag försökte med att säga med ett leende att hon säkert kan hitta ett annat uttryck på sina rivare. Vad gör man? Det känns så uppenbart? Vem tror jag att jag är som vill ha ensamrätt på att sätta en magnet på undersidan av mina vitlöksrivare? Är jag för märkvärdig eller har jag rätt att hävda att det är min ursprungsidé och att resten blir rena kopior? Jag misstänker att hon kommer börja sänka ner sina magneter efter att ha kikat noga på hur jag gjort... Ska jag ringa henne och ge henne mina glasyrrecept också? Kanske tom kopiera mina egentillverkade verktyg som underlättar tillverkningen? Finns det nån preskriptionstid för när det börjar bli ok att "låna" lite för mycket? 10 år? 50 år? 100 år? ## Comment 22 Author: zzaga Godsagarae Jag förstår om du blir lack:/ Måste först fråga. Den här vitlöksrivaren är inte din idé från början va? Själva ideén kommer ifrån Frankrike? Har du kollat hur hennes rivare ser ut? Även om själva konstruktionen är den samma kan ju rivarna se väldigt olika ut... olika dekor, glasyr, design osv... Jag fårstår att du blir förtvivlad... men jag har till min stora förvåning börjat inse att många även innom det här yrket och konst i allmänhet är otroligt fantasilösa. Jag vet inte hur många gånger jag har fått mina bilder stulna och upptryckta på allt i från t-shirts till tatueringar. En fråga till, bor hon nära dig den andra keramikern? ## Comment 23 Author: Godsagare Jag hävdar absolut inte att vitlöksrivaren i sig är min uppfinning! Den har vad jag vet ett ursprung i Provence. Keramikern bor i en stad nära mig. Eftersom jag tagit fram glasyrerna själv tvivlar jag på att de är lika och det är ju inte den som gör mina rivare unika. Det är väl själva idén med att sätta en magnet på undersidan som gör mina rivare till just "mina". Min far reser i jobbet och pratar ibland om sina döttrar... Då och då råkar han på personer som har just min rivare. Det är kul då de snabbt går att känna igen på magneten. Jag tycker det är trist att den här keramikern inte kan låta sin fantasi få flöda och hitta sitt eget uttryck. Jag har även "potatis-stickor" med ett hjärta högst upp. Jag kan inte hävda att formen hjärta är något jag har ensamrätt på, inte heller själva potatisstickan. Den har väl ett mer "allmänvärde". Dessa har också en magnet på baksidan så att den kan sättas på fläkten. Keramikern hivar upp ett hjärta och säger också - Gör du såna här också?! \*suck ## Comment 24 Author: abbis Jag gör vitlöksrivare sen många år tillbaka..jag har designat min egen men tagit funktionen.såg den i frankrike inte ens handgjord ..ser jag nått roligt på marknaden som har en rolig funktion så gör jag en egen i egen design...använder bara funktionen...kopiera rakt av finns inte i min vokabulär.. ## Comment 25 Author: Doriz Intressant dialog. Jag gick på en studieförbundskurs för många år sedan och där fick man nästan arbeta i smyg för annars sa det schvoops och så stod det minst tre ungefär likadana saker på tork. Jag tror inte på något sätt att jag är unik men har man gått och filat och klurat på en sak ett tag så känns det  tråkigt när någon bara snor den, även om man är amatör. I storsinta ögonblick kunde jag tänka att kul att de tycker att mina saker är så bra att de vill kopiera dem. Det som egentligen retade mig mest var  att jag 1. var så feg att jag aldrig sa något eftersom jag faktiskt retade mig på det och 2. att ingen någonsin frågade: är det ok att jag gör en ungefär likadan. I mitt yrke skriver jag tämligen mycket och är hysteriskt noggrann med att klämma dit (C) på allt. Det har hänt att jag fått tillbaka saker som jag skrivit med någon annan som avsändare ... ## Comment 26 Author: abbis Alla keramiker gör t.ex muggar ,skomakarlampor,skålar ,fat mm...men grejen är denna att du skall kunna göra den med din design så när dom ser mina muggar skall man kunna säga ...det där är en abbi.. Det finns  en tjej i Nora som är född och uppvuxen i Nora...hon har sen hon va 10år  gammal följt min utveckling sett mina saker..hon  flyttade  härifrån några år  och utbildade sig till keramiker..För 5 år sen flyttade hon tillbaka och öppnade krukmakeri i stort sett vägg i vägg med mig..Kändes inte roligt när man såg modeller som jag gjort  i 25 år tillverkas där samt att hon dekorerade mycket  som nittsjö keramik..Trist när man inte hittar sitt eget..hon försvann efter 2,5 år..och vet ni jag tyckte det va skönt... Imorgon åker jag till Prag och skall skaffa mig inspiration.. ## Comment 27 Author: Godsagare När hon, för det är en hon, slet upp ett hjärta ur handväskan och kommenterade mina provstickor. Då fanns inget kvar att säga. Hon hade ingen sticka i sitt hjärta då, hon ville kanske se hur jag löst det hela? Jag vet att en annan keramiker gjorde provstickor men inte hittat "rak" ståltråd. Hon hade fått köpa rullad tråd och rätat ut. Det blev inte riktigt lika snyggt men samma funktion. Keramikern med hjärtat var otroligt snabb att försvara sig med att ett hjärta kunde jag ju inte hävda ensamrätt på eftersom det är en vanlig form. Alldeles riktigt. Men jag undrar fortfarande varför hon hade ett hjärta i handväskan utan sticka? Produkten var ju inte färdig..? Men hon kikade på mina och jag hoppas innerligt att hon hittar ett eget uttryck snart. Jag vet att jag har två muggar som jag gjorde för många år sedan som är snarlika Calle Forsbergs tunna otroligt vackra muggar. Det var jag och en kollega som satt och drejade bredvid varann och en dag hade hon en Calle mugg med sig. Vi tävlade om vem som kunde göra tunnast men ingen av oss lyckades så bra som Calle. Någon har kommenterat muggen som en likhet med Calles, men det var ingen keramiker. Hade det varit det hade de sett den otroliga skillnaden. Nu var det här en övning att dreja tunnt. Inget jag säljer och glasyren är inte i närheten och leran var en lavalera och det tror jag inte att han använder? Jag gör för övrigt inte muggar och säljer. Jag tycker det är tråkigt och träligt att göra hänklar. Så Calle kan känna sig säker! \*ler Jag har gjort några muggar till mig själv med egen design. Folk vill att jag gör fler och säljer men det skulle aldrig löna sig.  Har dem bara hemma för eget bruk. Längtar till verkstan och i morgon ska det bli av!  Bilden är från Beijing, tak-nock dekoration. ## Comment 28 Author: susanne.k.wall Kan det vara denna tråd som sökes? ## Comment 29 Author: EvaLeraMM Då skriver jag på denna tråd istället för den andra. En kompis till mig gick på keramikkurs på Folkuniversitet. När hon var i min verkstad pekade hon på en av mina utskurna föremål och sa. ”Den där har du kopierat på Folkuniversitet när du gick där eller hur?!”. Jag visst att det skulle komma upp men det kändes skönt att jag själv vet hur det ligger till. Det var nämligen så att våran vikarierande lärare råkade ha sönder en av mina utskurna när hon skulle skröjbränna. Hon blev så förtvivlad så hon gjorde en kopia. När jag kom tillbaka efter sommaruppehållet såg jag direkt att det inte var min. Lustigt att det syntes så tydligt. Hon ville att jag skulle ta den men det kändes så fel. Men då bestämde vi att glaserar den i brunrött istället för vitt som jag alltid gör och så fick de ha kvar den där som visningsexempel. Det är ett bra exempel på den tekniken och jag tycker det är roligt att den stått där i över fem år efter att jag slutat och inspirerar andra. :o)