För det första så är det inte bara bly och kadmium! Ja jag fick testat en massa av mina glasyrer när jag bodde i Berlin. Det var inte så billigt men bra att ha testat. Nu jobbar jag på olika fabriker och det blir inte alltid testat. Det är oftast en fråga om sunt förnuft eller rättare sagt en kunskap om hur kemin fungerar och vilka ämnen som kan vara kritiska och vilka som man inte alls behöver oroa sig för, en normal högbränd transparent glasyr som är på porslin där det inte finns något annat än fältspat, kvarts, kaolin och krita är så klart helt ofarlig att använda, men en färgad glasyr måste man så klart se på och även matta glasyrer kan ju vara kritiska beroende på hur det har gjorts matt.
Vart har du fått din utbildning?

Vad spännande, tack för ditt svar!
Precis. Det är inte bara bly och cadmium man ska hålla koll på om man vill tänka på matsäkerhet. Så vilka ämnen har ni testat för? Har du något svenskt laboratorie att rekommendera?

Jag har utbildat mig hos ett franskt par, Joëlle Swanet, keramiker och hennes man Eric Swanet, ingenjör i kemi. De har forskat om ämnet i flera år. De bygger upp en databas, har nu flera hundratals recept med migrationsvärden för samtliga 28 ämnen som kan förekomma i en glasyr, och från dessa analys har de kunna hitta nya limitvärden som garanterar stabilitet i en glasyr. De ska snart publicera en bok (även på engelska, deras kurser är på franska…).

Och vad gäller transparenta glasyrer utan "riskabla ämnen" som per automatik är ofarliga har paret Swanet kommit fram att man inte kan man förenkla på det viset. En glasyr som är ostabil kommer inte att motstå syror som finns i maten och då kommer hela glasmatrisen att börja lakas ut, bland annat aluminium som ingår i alla glasyrer. Migration av aluminium är numera reglerad i Frankrike utöver kobolt och arsenik.

Men dom glasyrer som jag pratar om är ju inte ostabila om man läser på om syrabeständighet och beständighet mot baser så ser man ju att det så klart fungerar. Dom där i Frankrike har väl tagit med glasyrer till låga temperaturer där det så klart blir något annat. Då jag fick testat mina glasyrer var det alla så kallade tungmetaller som blev testat för, något tips på ett laboratorium i Sverige har jag inte men du kan fråga dem på livsmedelsverket det är väl dom som är ansvarig för detta eller på kemikalieinspektionen

En glasyr jan vara ostabil på flera sätt (om man uttrycker sig litet förenklat).
Den kan vara stabil i kontakt med syror, men ostabil i kontakt med baser (maskindiskmedel t.ex.), eller tvärtom.

För många år sedan (80-talet, tror jag), sändes ett intressant program i SVT, där man långtidstestat en mängd olika servisgods av olika modeller och fabrikat.
Resultaten som visades var överraskande, men inte så glädjande..
Vissa glasyrer som för övrigt visat sig ha bra syrabeständighet, hade i stället påverkats kraftigt av lång tids maskindiskande, och hade t.o.m. börjat försvinna (!) från vissa föremål.
Och vissa saker hade stått pall för maskindisken bra, men visade sig inte vara särskilt syrabeständiga.

I testerna kunde även servisgods från stora och seriösa tillverkare uppvisa svagheter, men mycket av de mer tvivelaktiga resultaten, påvisades hos billigt, importerat "no-name"-gods.

Jag skulle gärna vilja se det här programmet igen, men antagligen är det borta ur tv-arkivet, eller är hopplöst att hitta.

#4: vad spännande Bosse! Jag vill också gärna se det programmet. Jag ska ta kontakt med SVT och se om de kan hitta den igen :)

Här sätter du fingret på ett glapp i hur man testar glasyrernas beständighet och livsmedelssäkerhet, testerna som utförs i labb är enbart med syra lösning. Så beständighet mot bas vet vi verkligen lite om!

#3: exakt, en välbalanserad glasyr kan innehålla metalloxider och vara matsäker.
Men jag menade att förenkla resonemanget " inga färgande oxider = stabil glasyr lämpad för kontakt med mat" är inte per automatik sånt. Man behöver först en bra, väl balanserad recept.

#5: Ja, jag minns att även jag blev överraskad av basers inverkan. Ett perspektiv som inte berörts så ofta…

Jag minns tyvärr inte om programmet ingick i någon serie konsumentprogram, eller om avsnittet var fristående…
Låt oss veta, om du hittar det…🙂

Det beror ju på hur högt det är bränt, en porslins glasyr har ju tillräckligt med kvarts och aluminium för att vara stabil nog, sen är det klart att det inte finns något silikat som är hundra procent oupplösligt, tar man en ny glasflaska och häller vanligt vatten i och låter det stå ett dygn så ser man att det har löst upp sig lite i vattnet om man analyserar det på ett laboratorium

#8: Ja, i praktiken får man nöja sig med "tillräckligt stabil".
På labbnivå kan man förstås konstatera att det ständigt sker en process, t.o.m. i kontakt med vanligt vatten, som du nämner, men en sådan nollvision är knappast realistisk…

#9: nollvärden som du säger kan man inte uppnå då ingenting är inert i den meningen, men om det sker en betydelsefull migration som kan påverka hälsan negativt då är det en annan sak.

Det stämmer att ju högre bränningstemperatur ju lättare det är att få en välbalanserad glasyr. Trots det har paret Swanet sett många stengodsglasyrer (kägla 8-10) som inte uppfyller måttet. Både egentillverkade och köpeglasyrer.

Hur ser ni på Kristallglasyrer?

Finns det igen som har låtit testa sina glasyrer i labb?

Förr, ett bra tag innan jag blev pensionär, fanns företaget SGAB Analytica, dit man kunde skicka sina prover för analys, men den möjligheten verkar inte finnas längre, och jag vet inte hur det ser ut idag.
Företaget upphörde/slogs samman med andra verksamheter, som blev ALS Scandinavia (kanske en ledtråd ?)

Som Ler nämner, kanske även Livsmedelsverket eller Kemikalieinspektionen kan ge något aktuellt tips…?

10 en kristall glasyr är i stort sätt alltid ostabil med undantag av jordalkali kristaller som klarar syra i varje fall

Varför blir det så stor text

#12: 👍 exakt!

#13: jag faktiskt gillar att det blev stor text 😄 så är det tydligt för alla 😅

Ja en poäng 🤩

Jag har sett många som använder zinkkristall glasyrer till bruksgods och jag brukar säga på ett så vänligt sätt som möjligt att det kanske inte är en så bra idé men får alltid svaret att försäljaren har sagt att det är en livsmedels godkänd glasyr🙁 vad ska man säga?

#17: Jag också lagt märke på det.
En anledning till detta är att "livsmedelssäker glasyr" har blivit ett lagstiftat begrepp där man enbart tittar på migration av bly och kadmium.

De glasyrer som inte innehåller dessa ämnen kan då kallas "livsmedelgodkända" då ingen migration av bly eller kadmium förekommer. Men i praktiken finns det inget samband med stabilitet och matsäkerhet.

Har du förresten ler, en kristallglasyer med jordalkalier som är stabil med syra som du vill dela ? Kanske segerformeln?

Fick frågan om en relativ säker glasyr invändigt och en annan glasyr på utsidan ex med zink+andra ämnen går bra , eller måste samma glasyr vara på båda sidor för att vara säker. Personen menar om glasyren är giftig på utsidan så kryper den igenom godset. Jag orkade bara inte svara hen ibland blir man bara trött på allt

#19 nej det kan inte vara något problem

Har du en liner glaze (=stabil glasyr) borde det inte spela någon roll vad du har på utsidan.

Däremot har jag sett en av mina gröna kopparglasyr tränga sig igenom godset och färga i ljusgrönt invändigt skålar och koppar som var glaserade i vit. Vissa ämnen är ju vattenlösliga?

#18 jag delar normalt inte recept eftersom det är det jag lever av att göra glasyrer men det är inte så svårt, bara nog av krita, dolomit, magnesit, wollastonit, talk

#22: jag förstår helt! Tack för dina tips!

#21: Ja, lösta metallsalter kan utan vidare gå rakt genom godset.

#11: tack för dessa tips ! Jag ska kolla vidare.

#21,24 men i det här fallet är det väl inte frågan om lösliga salter men koppar ångar ju i högre temperatur så det kan färga på det viset

#26: jag vet faktiskt inte vad som har hänt i mitt fall, det har hänt två gånger vid en vanlig glasyrbränning och en annan gång vid en ombränning. Denna glasyrkombon har funkat fint annars (ingen missfärgning invändigt). Vill minnas att den gröna glasyren innehåller bland annat cirka 2-2,5 % koppar oxid, som jag misstänker är för mycket för just den glasyr. Koppar visar sig vara en riktig bov och destabiliserar glasyrer även vid små mängder.

2% koppar är nog inte för mycket, svårt att säga vad det är som har hänt med den glasyren men jag tror att det kan vara ångor

#27: Ja, om det är kopparoxid, kan det nog bara bero på kopparens flyktighet och benägenhet att ånga, som ler säger…

När metallsalter tränger igenom godset, brukar effekten dessutom bli betydligt mer "dramatisk" än det som visas på bilden. Kan bli stora områden, litet diffusa i konturerna…

#28: vad skulle vara en maxgräns enligt dig och hur vet du att den mängd koppar är ok för livsmedelkontakt?

Jag frågar då paret Swanet har observerat att med så lite som ca. 1-1,2 % kopparoxid (eller ca. 1.3-1,5 % koppar karbonat) kan en glasyr som var stabil utan koppar bli ostabil och börjar laka ut betydelsefulla mängder av metaller.

OBS: de resonerar i UM så mängd i % varierar från glasyr till glasyr, så dessa värden är ungefärliga, beräknade på de olika recept jag har hemma.
De också kunna bevisa att det är möjligt att blanda glasyrer med högre halt koppar om glasyren är för övrigt mycket starkt, men överlag ska man akta sig för koppar.

Har för mig att Anders Fredholm i sin bok om Glasyrer också talar om att man inte ska blanda koppar i blyhaltiga glasyrer. Anledningen är att koppar destabiliserar glasyrmatrisen.

Ja kopparoxid i en blyglasyr ökar lösligheten med upp till 40 gånger. Jag skulle normalt sett säga att man inte ska ha kopparoxid i en glasyr som är till bruksgods, men det är bara min mening. Om glasyren har tillräckligt med kvarts så tänker jag att det är möjligt att den kan klara 3-4% men man måste ändå få det testat, men som sagt så är det bättre att undvika och vill man ha en grön glasyr så finns det ju andra sätt att få den grön

#4: jag fått svar från SVT men de tyvärr inte kunde hitta programmet, misstänker att min beskrivning var för otydlig.
I alla fall blev jag tipsad att leta på databasen http://smdb.kb.se/ där finns svenska TV program från 1978 och frammåt. Jag försökte leta men får ingen träff med mina sökord. Kanske vill du prova Bosse?

Hej Eleonore,

Det är på gång att införas gränsvärden i EU för arsenik, Barium, kobolt, krom, aluminium, nickel, (ev. något mer som jag glömt) samt skärpa kraven för bly och kadmium.

Dessa kan vara värda att kolla.

Jag designar glasyrer åt företag av olika storlekar och ofta har man egna krav på sina produkter som är mycket hårdare än gällande lagstiftning.

För att kunna garantera att din glasyr följer kraven behöver du ha dokumentation på attden inte innehåller bly och kadmium. Ev. kan det räcka att visa att råmaterialen du gör din keramik av uppfyller kraven, om vissa krav på hur dokumentationen ser ut följs.

#32: Ser ut att bli knepigt, men jag skall försöka.

AI-översikten bekräftar programmets existens, men det hade varit bussigt om vi hade fått veta titeln (!), vilket hade underlättat sökningen….🙂

Hej Luddolera,

Tack för ditt svar! Vad spännande att det kommer flera gränsvärden.

Har du en idé om du detta kommer kontrolleras? Alltså med dagens lagstiftning kan man utesluta kadmium och bly och då slippa uundan lab test kravet, i alla fall i Sverige (? Ingen enskild keramiker verkar ha fått sina glasyrer testade?) men det är mycket annorlunda i t.e. Frankrike!

Så undrar jag när de nya kravet träder i kraft kommer vi behöva testa glasyrerna? Aluminium förekommer ju i alla glasyrer.

#34: hoppas att du får napp!
alternativt kan du ta kontakt med SVT och önska repris och ge dem en utförligare beskrivning än jag … http://smdb.kb.se/
Det vore så roligt att få se det programmet!

#35: Vi måste redan visa att vi når kraven för bly och kadmium. Alla som säljer livsmedelskontaktartiklar ska registrera sig hos tillsynsmyndighet, i Stockholm är det miljöförvaltningen. Du slipper registreringen om du omsätter under 80 000 kr eller tillverkar färre än 1000 livsmedelskontaktartiklar per år.

Det kan förekomma bly och kadmium som spårämnen även i andra material, så även om du inte tillsätter det aktivt i dina glasyrer kan det finnas där. Jag har sett exempel på glasyrer som testats, som inte klarar kraven för bly trots att det enl. receptet inte finns bly i glasyren.

Initiativet ang. nya gränsvärden kom 2019 och planerades att träda i kraft 2023 men det har inte skett ännu, åtminstone inte på EU-nivå.

Aluminium finns i alla glasyrer som du säger, men de föreslagna gränserna är också satta väldigt högt, så jag tror inte att det ska bli något problem.

#37: vad spännande att du sett glasyrer med föroreningar av bly som har slagit igenom migrationstest! Var det pga fritta? stengods eller lergods?

Och vilken laboratorie har ni använt? Har du ett företag / lista på laboratorier att rekommendera? Jag varit i kontakt med RISE som utför sådana analyser men det var ganska dyrt för en enskild keramiker särskilt då jag frågade efter flera ämnen än enbart bly och kadmium.

Jag är in kontakt med min kommun för anmälan om kontaktmaterial som bedömt att jag inte behöver anmäla mig i nuläget. Jag är egentligen inte intresserad av att bocka något lagkrav. Det jag vill är att tillverka stabila glasyrer, oavsett vad lagen reglerar idag… Så jag bestämt mig för att testa mina glasyrer (för flera ämnen än bly och kadmium ) efter arbete med segerformeln m.m.

Undrar även om du kan berätta om de keramiker du träffat gör skillnad mellan livsmedelssäkerhet (lagstiftat begrepp som idag = bly och kadmium) och matsäkerhet (=inert/stabil glasyr) ? Använder dom liner glazes? Hur gör man i praktiken, man kan ju inte testa hur många glasyrer som helst det är oekonomiskt?

#38: Jag vet inte var blyet kom ifrån faktiskt! Men det var stengodsglasyr.

När det gäller annat än bly/kadmium har jag dålig koll på laboratorier. Eftersom testet som livsmedlesverket efterfrågar är en HAc-lakning blir det svprt att hitta. Man kan hitta masspektrometri som mäter andra metaller, men det säger inget om hur mycket som faktiskt migrerar från keramiken, endast vad som finns i den.

Kunskapen om regelverk kring keramik som ska komma i kontakt med mat är i regel mycket mycket låg bland keramiker. Men eftersom man som egenföretagare i regel inte är föremål för kontroll kommer man undan. Men jag känner ingen keramiker i Sverige som faktiskt lämnat in sina glasyrer för test.

Många förlitar sig på att glasyrförsäljaren skriver ut att glasyren är "livsmedelssäker", men vad gäller den slutgiltiga koppen/skålen/fatet går garanterar den informstionen ingenting. Det bästa vi kan göra är att designa glasyren så hållbar som möjligt mha Segerformler, och genom kloka val av råmaterial. Och så eventuellt lämna in för test.

#39: Tack för ett ärligt svar. Så var också min uppfattning att man förlitar sig på innehållsförteckning eller tillverkarens hänvisningar. Vid köp av färdiga glasyrer, tillverkaren hänvisar till sluttillverkarens ansvar, alltså keramikern så bränner godset. Så köpeglasyrer är inte testade övh, inte ens för bly eller kadmium då tillverkaren förlitar sig i sin tur på deras leverantörer produktblad m.m. Det är ledsamt med tanke att keramiken kan överleva oss och att den gemene man tänker att keramik är mycket säkrare än t.e. plats för att förvara, värma upp maten osv.

Vad synd att du inte känner till en svensk laboratorie, det kanske beror pa

(…) det kanske beror på att ingen testar i nuläget så ingen efterfrågan= inget erbjudande.

Nu vill jag inte göra reklam men om någon är intresserad kan jag berätta var jag kommer testa mina glasyrer då det verkar inte finnas ett ekonomiskt rymligt alternativt (än!) i Sverige.
Paret Swanet hos vem jag följt glasyrkurs har ett sammarbete med ett laboratorie. De utför migrationsprov med syra lösning för alla 28 ämnen som kan finnas i en glasyr. Paret Swanet samlar resultat i sin databas, i utbyte får man ett förmånligt pris (150 euro per alster! RISE tar cirka 5000 kr för enbart bly och kadmium, uppgifter från 2025)
Är någon intresserad kan ni själv titta på deras hemsida och mejla dem. Obs de testar enbart egen tillverkade recept och man måste ange hela receptet då de haft besvär med köpeglasyrer (från Frankrike eller Spanien) som läkt ur orimliga mängder tunga metaller vilket i sin tur skadade mätinstrumenterna.

Intressant att det har börjat diskuteras om aluminiumet! Jag har haft svårt att hitta relevant info om det när jag har letat. Eftersom aluminiumkastruller anses olämpliga men "ingen" skriver något om aluminium i glasyren har jag undrat varför det inte ens diskuteras.
Annars tänker jag att ett rimlighetstänk där man kommer ihåg att man även får i sig ämnen i maten man äter och i vattnet man dricker. Polariseringen genomsyrar det mesta i vårt samhälle även i keramikvärlden. De flesta har en antingen väldigt loj inställning till farligheter eller eller nästan hysterisk rädsla.
Jag tänker att om man är noga med att skapa en kemiskt stabil glasyr. Undviker bly, kadmium och Barium. Samt håller halterna av färgande oxider låga och bränner glasyren så att den smälter väl så är man en bra bit på vägen.
Tycker det känns lite svajigt när knallröda, knallorange och knallgula färgkroppar och färdigblandade glasyrer säljs utan särskild info och instruktioner.

Hej Anna,
Tack för dina reflektioner!
Jag tror också att man kan skapa stabila glasyrer genom att använda segerformeln, limitvärden och sund förnuft.

Genom sina analyser har paret Swanet hittat nya gränsvärden och nya ratios (som utöver de kända Sio2/Al203 m.m) garanterar nästan 100% stabilitet i glasyren. Dels alkalier får inte överskrida en viss % av recept (och där deras definition av alkalier inte stämmer helt med Glazy), och vissa ämnen såsom koppar och järn visar sig destabilisera en glasyr. Koppar kan destabilisera en glasyr vid redan så lite som 1 % oxid (1,5 karbonat), för järn cirka 5%. Dessa värden är ungefärliga, de berör förstås på vilka andra ämnen finns i recept. De också upptäckt att det finns förstärkande ämnen (TiO2, Bore och Mg) som när de når en viss % i en glasyr, kan tillåta ett överskott av andra ämnen (t.e. koppar.)

Men för att vara säker på stabiliteten och matsäkerheten behöver man testa glasyren. Vi utgår från en ungefärlig seger formel för varje material (angiven av tillverkaren). Våra keramikmaterial är för de mesta naturliga, och innehåller föroreningar. Det kan t.e. vara intressant att veta från vilken gruva kommer råmaterialent. (T.e. Kobalt från Marocko är förorenad med arsenik).

Paret Swanets analyser visar att en glasyr som är ostabil läcker inte bara färgande metalloxider utan hela glasmatrisen: aluminium, kisel, calcium. m.m. jag tror att man inte systematiskt testat för dessa ämnen tidigare så saknade man en uppfattning om läget.

Intressant nog har de inte testat en enda glasyr med Barium (används inte i samma utsträckning i Frankrike som i Sverige tydligen) så det finns inga analysresultat för ämnet. Vore mycket intressant om någon som tillverkar Barium glasyrer hade lust att få dem testade.

Som du säger får vi nog en hel del gifter genom mat och miljön. Personligen vill jag ändå göra allt jag kan för att producera stabila och hållbara produkter som inte läcker farliga ämnen i höga halter. Vi är olika känsliga för gifter och vissa blir snabbt sjuka och andra aldrig. Vissa ämnen är vattenlösliga och när de förtärs (alltså man dricker/äter från ett kärl som läcker ämnen) kommer dem i blodet och därifrån går dom i olika organ i kroppen. Är någon specifik intresserad av toxicitet finns väldigt mycket information på bloggen av Edouard Barrastache (kanadensisk, arbetsläkare och keramiker). https://smart2000.fr/index.htm
Hemsidan är på franska men varje artikel är även på engelska. Med automatisk översättning klarar man nog sig ;)

Det blev ett långt svar, hoppas att ni orkar läsa. Jag vill inte föreläsa utan informera, har själv letat länge efter information i ämnet!

#39: jag undrar lite kring HAc-lackning som du nämner. Jag är inte bekant med begreppet, kan du förtydliga ? Är det kontakt med syra lösning i 24 timmar och därefter analys av vätskan?

Jag har skrivit till Livsmedelsverket som säger att det finns inga särskilda tester som godkänns av någon myndighet (?!) Så jag är fundersam, om den som svarade på Livsmedelsverket inte vågade ge ett definitivt svar eller om det faktiskt inte finns någon standardiserad testmetod ? Finns det inga utarbetade rutiner i Sverige eller EU-nivå? Det låter märkligt när man kommit i gång med kontroll av keramik som kontaktmaterial men inte skulle ha bestämt vilka typ av bevis krävs för att se om det är godkänd eller ej?

#44: Livsmedelsverket måste ha missförstått din fråga.

HAc-lakning eller ättiksyrelakning är det standardiserade testet som används för att simulera livsmedelskontakt. Det keramiska föremålet utsätts för en 4% ättiksyrelösning i rumstemperatur under 24 timmar och sedan mäts hur mycket Pb och Cd som migrerat ut. Det står beskrivet i LIVSFS 2023:5 (googla), tillsammans med tillåtna gränsvärden beroende på kärlets form och användningsområde.

Vidare står det att det du ska presentera vid en eventuell kontroll av Miljöförvaltning förutom testresultatet också innefattar information om vem som utförde testet, kontaktuppgifter till labbet, datum, samt vilka förhållanden som rådde under testet.

#45: tack för förtydligande!

Frågan om aluminium var ett tema för många år sedan och dom som producerar lera fick ju då ett problem men det blev ju inte några begränsningar så det temat kan man nog glömma, vad beträffar Barium så är det så att glasyre blir mera stabil om man har små mängder, men motsatsen om det är större mängder, en Barium matt är såklart inte bra

Nu måste jag, åtminstone för tillfället, tyvärr ge upp sökandet efter filmen (#4).
Ett problem är att jag inte minns om den ingick i en serie, eller om det var ett fristående reportage. Brist på vettiga ledtrådar m.a.o….

Hur som helst var filmen något slags ögonöppnare, då den inte bara speglade aspekterna kring toxicitet, utan även tog upp glasyrers långsiktiga stabilitet och basers påverkan över tid…

Hoppas att den dyker upp så småningom….den torde ha "ständig" aktualitet….

#48 är det säkert att det fortfarande finns? Eller sparar dom alla program?

#49: Det är tveksamt om det överhuvud taget finns kvar (?)
Det kan förstås finnas i något gammalt medieformat som inte är nedladdningsbart (och kanske hopplöst att ens hitta…)
Kanske inte sparat alls…?

#50: Efter en sökning i SVT:s arkiv (som sjukt nog kan kommas åt via alla SVT-datorer) hittar jag en serie som sändes 1971-1972 med titeln "Vetenskap, teknik och forskning", programledare Bengt Feldreich och Erik Bergsten. Jag hittar inget avsnitt om keramiska glasyrer och maskindiskmedel, men dock ett om glas och maskindisk. Det kan inte ha varit det? Kanske var det fler experiment i det avsnittet, som inte längre finns i arkivet. Verkar ha varit en helt fenomenal serie! Här är beskrivningen:

03 (Växjö): Glasforskningsinstitutet. Smält glas hälls i form. Laboratorium. Tekn. lic. Bo Simmingsköld, chef för institutet /återkomm./, om arbetet för förbättrad glaskvalitet och förbättrade processer, om det svenska bruksglaset, om institutets stöd från industrin och om svensk glasindustris framtid. Blydamm. Giftiga blyångor. Granulerad råvara. Självförstörande ölflaska, olika stadier i nedbrytningen. Provdiskning i maskin. Olika glastyper olika angripna av maskindisk. Glasföremål tillverkas. Föroreningar i glas analyseras genom elektronbestrålning i mikrosond. Rep. Bertil Axelsson.

Har sökt mig tokig, och detta är det enda som liknar beskrivningen tyvärr. Skulle tro att det du talar om Bosse, är ytterligare ett inslag i detta program.

#51: Det du nämner låter också väldigt intressant (!), men det jag menade handlade enbart om keramik, huvudsakligen servisgods från olika tillverkare. Inget glas.
Och det var mycket senare, snarare kring mitten av 80-talet. Mest troligt före 1987….
Jag minns närbilder av tallrikar, där vissa glasyrer faktiskt börjat försvinna, partiellt, efter lång tids tuff maskindisk….osv….

Tyvärr minns jag varken titel eller om det ingick i någon serie… Men det var inte bara ett inslag, utan ett helt program vikt till detta ämne…

#52: Ah fattar, har nu sökt upp och ner i arkivet, med allsköns olika sökord men utan framgång. Kommer dock fortsätta och hojtar här om jag hittar något!

Så jätteintressant och värdefull information. Det var längesen jag räknade med segerformeln, men hur ska den se ut för en glasyr för att den ska vara stabil? Och vad menas med limitvärden?
Tack på förhand
Susanne

#54: Hej Susanne,

Jag är inte särskilt duktig med segerformeln, har använt t.e. en bok om glasyrer från Anders Fredholm för att räkna för hand, han förklarar tydligt hur det funkar. Vill du jobba med många recept kommer det ta det mycket tid så det är enklare att använda en program som hjälper dig med beräkningarna, t.e. Glazy men det finns andra program.
För att få en noggrannare resultat är det bra att utgå från dina egna material, ibland får man segerformeln från leverantören då kan du använda den rakt av, ibland får man % för olika ämnen och då måste du först förvandla dem till en mol av materialet innan du kan använda det i beräkningarna.

Det är också viktigt att förstå hur en glasyr bildas. Grovt förenklat behöver receptet tillräckligt med glasbildande material (SiO2) och Al2O3 (stabilisatör). Alkalierna Li, Na och K bryter glasmatrisen och sänker smältpunkten. För mycket alkalier gör glasyren ostabil. Jordalkalierna Mg, Ca, Sr och Ba sänker också smältpunkten och hjälper litegrann att stabilisera glasyren så långt som de inte finns i överskott. De färgande oxiderna bryter glasmatrisen, smälter smältpunkten och gör glasyren mindre stabil.

Nu till att få en stabil glasyr

1. Först och främst måste glasyren vara väl smält. Ett bra recept kan inte kompensera för en underbränd glasyr, eftersom glasmatrisen då inte utvecklas som den behöver. Man kan t.ex. få hjälp av diagram från Stull och De Montmollin för att förutse smältpunkten av en glasyr (finns på Glazy). Bra att veta är att man inte alltid kan se med blotta ögat om en glasyr är tillräckligt bränd, det syns tydligare på glansiga glasyrer men inte på matta.

2. Limitvärden
   Det finns några etablerade värden som är kända sedan länge.

2.1.Hesselberth & Roy etablerade följande värden
SiO2 > 2,5 UMF
Al2O3 > 0,3 UMF
ALKALIER < 0,3 UMF JORDALKALIER> 0,7
SiO2/AL2O3 > 5

CuCo3 max 4 % (Obs lägre värde från paret Swanet 1,4 %)
CuO max 2,5 % (Obs lägre värde från Matthew Katz 1% )
CrO3 max 3%
CoCO3 max 3%
Co3O4 max 2%
Fe2O3 och FeO 15 % (se lägre värde från paret Swanet)
MnO2 4%
NiO 3%

2.2. Värden från Matthew Katz som jobbar med kägla 04 och 6

SiO2 2,5-4,25 UMF
Al2O3 0,3-0,6 UMF
SiO2/AL2O3 4,5 - 7 UMF
Alkalier + CuO 0,2 till 0,3 UMF
Jordalkalier 0,7 - 0,8 UMF
B203 0,15-0,25 UMF for kägla 6

2.3 Nyare forskning från paret Swanet, som jobbar med labb analyser med migrationsvärden av 28 ämnen, deras bok kommer publiceras vid årsskiftet tror jag.
De hävdar att om man jobbar inom dessa värden och bränner vid rätt temperatur är det till 99 % garanterat att glasyren är stabil. Avviker man kan glasyren fortfarande vara stabil (t.ex. om man kompenserar med stabiliserande ämnen), men de rekommenderar då en laboratorieanalys om glasyren är avsedd för livsmedelsbruk.

SiO2 min 2,5 mol
ALKALIER Max 0,3 mol
SiO2/ALKALIER >10
AL2O3/ALKALIER> 1,25 mol
AL2O3/Fe2O3 > 2,3 mol
Jordalkalier: Mg > 0,5 mol, Barium max 0,25 mol
Koppar max 0,04 mol
Järnox Max 0,125 mol
Zinc Max 0,3 mol. Obs: matta glasyrer av zinc och macrokristaller av zinc är aldrig stabila.

Ämnen som stärker en glasyr
TiO2 och zirkon 0,15 mol (5-7 %)
Calcium och magnesium 0,2-04 mol
Bor från 0,16 mol

Hoppas att du orkade läsa igenom detta rabblande av värden. Det är ganska torrt material, men arbetar man sig igenom det får man verktygen för att skapa bättre och mer stabila glasyrer. :)

#0: Det här med livsmedelssäkerhet vs hållbarhet är ju inte bara en fråga om gränsvärden i glasyrrecept. En avgörande fråga är ju också hur glasyrerna är brända t ex. Och lägger du alla experters olika gränsvärden bredvid varandra och jämför så kommer du att upptäcka att en del utesluter varandra, andra överlappar och vissa typer av glasyrer skulle inte ens kunna användas på bruksgods enligt en del. Och Kristallglasyrer kan inte avfärdas enhetligt för bruksgods utan det beror också på en rad olika faktorer. Men med en samlad kunskap kan man ju göra en bedömning från fall till fall och det gäller alla glasyrer, kombinationer av lera/glasyr osv. Kunskap (gärna från många olika håll) + sunt förnuft helt enkelt.

I dag labbtestas det enbart för bly och kadmium när det gäller livsmedelssäkerhet. Det testet görs i en 4%-ig ättikssyra så det testar inte för basisk påverkan. Och i EU pågår sedan många år ett arbete med att utvidga antalet gränsvärden till fler ämnen, men det är inte klart ännu. För närvarande är det testreglementena enligt ASTM som gäller för bruksgods och så kallade FCM(food contact materials). Och de regelverken innehåller betydligt mer än bara potentiellt läckage till livsmedel. Det handlar även om standards som säkerställer hygien, slagtålighet mm. Men det intressantaste är att alla labtester utgår från keramikerns/tillverkarens produkt - inte de råmaterial eller halv- eller helfabrikat som använts och som kanske angetts som "livsmedelssäkert" i tidigare led. Det gäller bara deras produkter objektivt - inte hur de sedan har använts av slutproducenten av keramik.

Och för att göra det ännu krångligare så behöver inte tillverkare av glasyrer ange om de innehåller t ex bly eller kadmium om de själva, i egna självtester, kan visa att deras glasyrer inte läcker något hälsovådligt. Men det tar ju inte höjd för att användaren av glasyren hanterar den felaktigt och att läckage ändå kan uppstå.

Jag har haft det här med som en komponent i mina glasyrkurser sedan flera år tillbaka eftersom begreppet "livsmedelssäkerhet" är otroligt luddigt och direkt otillförlitligt många gånger. Olika tillverkare av färdiga glasyrer kan dessutom luta sig mot olika regelverk i sina påståenden.

Gå gärna min glasyrkurs online så kommer du både att bli säker på att räkna med Segerformeln och få fler tankar kring det här med säkerhet, hållbarhet och livsmedelssäkerhet.

#56: Ja, glasyrproducenter och återförsäljare som hävdar "livsmedelssäkerhet", är ute på väldigt tunn is. De har ingen aning om hur deras produkt kommer att användas, och i vilka sammanhang.
Förr var man mer "frikostig" med sådana påståenden, och jag upplever att man med tiden har blivit mer återhållsamma, även om undantag förekommer.

Och som du påpekar, är keramikern slutproducent, såväl formellt- som faktiskt, och är ensam ansvarig för sin produkt, vilket egentligen inte är så konstigt.

#57: Nej det är inte alls konstigt. Alla som producerar och säljer grejer har ju ett produktansvar och regelverken kring keramik är väldigt tydliga. I samma stund du sätter en kopp på hyllan till försäljning så ansvarar keramikern för att den uppfyller ALLA krav på livsmedelssäkerhet, hållbarhet, hygienkrav osv. Och tillverkarna av hel- och halvfabrikat kommer springa fort åt andra hållet om vi försöker hävda att "de sa ju …." Så alla glas och gafflar på våra insatsvaror kan vi mer eller mindre strunta i. Ansvaret och kunskapskraven vilar på varje enskild keramiker.

#56: hej Åsa
Tack för ditt svar. Jag är väldigt intresserad på din åsikt om kristallglasyer och deras lämplighet för kontakt med mat? Vilka typer av Kristallglasyrer bedömmer du som lämpliga för livsmedelsbruk och hur motiverar du det? Enligt mina lärare är makrokristaller alltid ostabila vid kontakt med syra så skulle det inte stämma är jag väldigt nyfiken, makrokristaller är ju så läckra.
Jag har din bok om glasyrer förresten och har läst den i den helhet :)

Det är klart att livsmedelssäkerhet handlar om mycket mer än läckage av metallämnen till livsmedel, som du nämner ska godset vara slitstarkt, tåla värme och kyla, inte ha en porös yta som blir svårdiskad m.m. Kanske någon vill börja ett nytt tråd med en mer allmän diskussion om livsmedelssäkerhet och vilka kriterier är bra att tänka på? Jag ser så många nybörjare fyllda av skaparglädjen som skulle verkligen behöva en sådan tipslista!

Vad gäller att testa stabilitet av en glasyr i basisk miljö är jag också intresserad att veta hur ni gör. Sätter ni eran keramik i diskmaskinen i ett halvår och tittar ni på ytan med förstoringsglas efteråt?
Jag är i kontakt med ett annat laboratorie som heter ALS Global, som erbjuder betydligt billigare pris för migration av metalloxider vid syra än RISE ifall någon är intresserad.
Har uttalat frågat dem om prov i diskmaskin / basisk miljö men de kunde inte ge ett expert svar på en gång så det låter som att de inte har en utarbetad rutin för basisk miljö.

#55: Tusen, tusen tack för ett verkligt utförligt svar🙏

#56 det är bara Kristallglasyrer av typ jordalkali kristaller som är stabila nog till bruksgods

#60: Hej igen,
Dröjde lite för det krånglade med min inloggning här i forumet. Därav nytt alias också :)

Jag ska försöka svara på dina frågor i tur och ordning:

När det gäller Kristallglasyrer så är det min uppfattning, precis som med andra glasyrer, att en får ha koll på kemin i glasyren, göra beräkningar och analyser, använda korrekt värmearbete osv, och vid tvekan om hållbarhet och ev läckage låta testa den i labb. Det är enda sättet att veta att en glasyr inte läcker ämnen som faller inom vad regelverket säger för närvarande. Om regelverket utvidgas så får man testa om, eller så får en själv speca vad en vill ha testat. En rätt stor kostnad, men ändå billigare än om något händer.
RISE är dyra per test och en billigare aktör är välkommen, men frågan är väl om det blir billigare att skicka utomlands nu när de nya förpackningsreglerna trätt i kraft.

Och det finns även Kristallglasyrer med olika grad av hållbarhet. Många recept som finns i omlopp har antingen en rätt dålig flussbalans med alldeles för lite alkaliska jordartsmetaller och/eller extremt låga nivåer av frf allt aluminiumoxid. Det går att göra även zinksilikatkristaller med annan sammansättning även om det länge inte varit den allmänna uppfattningen. Att det finns varierande hållbarhet ser man inte minst på att en del går att etsa med syra och en del inte påverkas av etsning alls. Men som sagt - läckage ser vi inte med blotta ögat nödvändigtvis. Och zink vill vi inte ha läckage av (även om det saknas gränsvärden idag) så det gör ju zinksilikatkristallerna lite mer osäkra i sig eftersom de innehåller mycket zinkoxid. Men det finns ju andra typer av Kristallglasyrer också som ler skriver.
Sen ska vi ju vara medvetna om att det kan finnas skarpare lagstiftning i andra länder än de svenska regelverket. Något att tänka på om en exporterar.

När det gäller behovet av kunskap kring de här frågorna så håller jag absolut med dig. Det finns en lucka här, inte bara hos nybörjare. MEN jag anser inte att man fyller den luckan med fler gränsvärden för vad vi kan ha i våra glasyrer eftersom hållbarhet och sk "matsäkerhet" beror på fler faktorer än kemin i glasyren. Jag tror därför mer på utbildning än att lägga till ytterligare en lista av gränsvärden till de som redan finns. Att en keramiker har ett ansvar att känna till hur lera och glasyrer funkar och kan dra rätt slutsatser utifrån sina kunskaper. Vi ska ju också vara medvetna om att olika människor är olika riskbenägna och det är mänskligt att söka kunskaper som bekräftar det vi redan tror oss veta snarare än att ifrågasätta dem. Enda botemedlet är utbildning.

Ytterligare tester utöver ättikssyretestet vore önskvärt tycker jag. Det är ju olika mekanismer för nedbrytning av glasyren i sur resp basisk miljö. Som tillverkare kan det även vara av intresse att, utöver matsäkerhetsaspekten, även se hur glasyrerna påverkas rent estetiskt av yttre sur och basisk påverkan. Exemplet med kopparoxid behöver ju t ex inte betyda att man kan bli sjuk av föremålet, men estetiskt kan det ju vara en katastrof. Eller som Bosse skrev om glasyrer som nästan nötts bort helt efter ett liv med maskindisk.
Nötning, som den mekaniska nötningen i en diskmaskins basiska miljö, kan du ju mäta med exempelvis en glansmätare. Hur läckage påverkas behöver vi väl ett labbtest för tänker jag. Diskmaskinstest fungerar ju uppenbarligen, men vill man ha en mer vetenskapligt mätbar metod så borde det ju gå att ta fram testprotokoll även för det.
ASTM är ju den internationella organisation som tar fram teststandards som sedan t ex vår livsmedelslagstiftning och labbens testprotokoll vilar på. Har du kollat med dem vilka testkrav som redan finns?

Ser fram emot att läsa om dina undersökningar och även boken från dina mentorer.
Kul att du läst min bok också :)

#63: Sorry att du fått skaffa ny inloggning. Krånglet du råkat ut för beror på ett större arbete på iFokus för att få bukt med de mängder av spaminlägg som drabbat forumet på senare tid. Hoppas du har överseende om du råkar ut för fler problem. De är förhoppningsvis tillfälliga.

När det gäller om kemin i en kristall glasyr så är problemet inte hur kemin ser ut totalt men hur det ser ut i själva kristallen det bildas då andra nätverk som är mycket känsliga även om omkring liggande glasyr kan vara ok

#65: Så kan det säkert vara. Det vore intressant att se någon form av test på vad som händer i de olika delarna av kristallglasyren. Har du tillgång till något sådant?
Det är ju väldigt stor skillnad på hur Kristallglasyrer påverkas av etsning t ex vilket har ett direkt samband med glasyrens flussbalans bl a.
Samma diskussion har ju förekommit kring fasseparerade glasyrer men där har det ju numera gjorts tester som visar att själva fassepareringen inte påverkar hållbarheten.

#64: Ingen fara Ulla, jag löste det temorärt i alla fall med en reservprofil.

#66 förstår inte riktigt vad du menar

#68: Jag undrade om du sett några labbresultat där man testat Kristallglasyrer. Hade varit intressant att ta del av.

Ja det har jag men det är så länge sedan och jag har inte något kvar av det, vet bara att det är så som jag säger

#70: Vet du vilka variationer det gick att se i de resultaten? Det bildas ju ändå lite olika typer av kristaller beroende på var på Stullkartan kristallglasyren landar, variationer i aluminiumoxid och vilka jordartsfluss som använts i kombination med zinkoxiden. Det hade varit väldigt intressant att se om och vilka variationer som finns i hållbarheten.

Det är inte så det fungerar kristallerna tar inte upp varken aluminium eller annat än just det de består av och aluminium undviker man ju i en kristallglasyr

#72: Nej, zinksilikatkristallen är ju i huvudsak en kombination av zinkoxid och en annan jordartsmetall (men även glasbildare/kvarts så klart) men det är ju ingen naturlag att de här glasyrerna inte får innehålla aluminiumoxid nästan alls. Jag gör själv sådana glasyrer med avsevärt mer alu i. Och det har en del fördelar.
Men det är det jag menar - det finns variationer även av zinksilikatkristallerna och de förhåller sig lite olika till hållbarhet också. Inte minst ser man det på att vissa av dem låter sig etsas lätt medan andra inte gör det. Så det jag är nyfiken på är om det finns data som säger att de INTE är hållbara alls (eller motsatsen) och under vilka omständigheter det i så fall gäller. Jag tänker att det finns grader i helvetet även här och att det borde kunna vederläggas vetenskapligt. Men jag söker vidare.

Du kan ju hitta mycket fakta om du kan läsa tyska

#73 vad menar du med att det skulle vara bra med aluminium i en kristallglasyr?