# Gör det ont? Author: mangobango Jobbar du på med keramiken trots kroppen gör ont eller säger ifrån? Försök vara så ärlig du kan, inte duktig på att svara "rätt".... vi är alla anonyma.... ## Comment 1 Author: Dolomit60 Jag har svarat som de flesta andra: "Ibland kör jag över kroppen." Men "ont" kan ju vara mycket...... Jag kan exempelvis fortsätta att dreja med grov chamotte, fast händerna bloder ibland. Den slags "ont" går ju över...... Jag har ju betydlgit allvarligare problem med leder, rygg och ben. En del av dessa problem kommer antagligen av idogt sparkande på sparkskiva, samt ett alltför  ivrigt övande på fiol. vilket jag har tvingats sluta med. Fiolen är lagd på hyllan, och sparksivan ersatt med elskiva, som ju egentligen har en rad andra fördelar också. När ryggen, eller lederna säger stopp, så VÅGAR jag ofta inte fortsätta. och OM jag vågar så har jag ett påtagligt problem nästa morgon ! Det kan resultera i veckors sängligande,på starksmärtstillande medicin (Dolol - ett morfinliknande preparat, som lyckligtvis inte är lika beroendeframkallande ) Ofta drejar jag (särskiljt om vintern i ljummet vataten. - Dom glidande mjuka rörelsena i i ljumet vatten har faktiskt EN POSITIV inverkan på min gikt !) Men i en keramikverstad finns ju arbete som inte är fysiskt belastande på något sätt. Så när jag känner att kroppen säger nej, eller vet att jag befinner mig i en riskzoon, så sätter jag mig ofta och blandar glasyrer, ser över ekonomin, läser på de teoretiska bitar jag saknar, planerar framtida projekt, och skissar om jag kan det exempelvis. Men det sist påbörjade projektet SKALL avslutas om jag bakra kan. Har jag gjort tio fat, så ska dom avdrejas innan jag slutar. Det har dock hänt att fat som varit tänkta till kohornsdekor, blivit glaserade med färdigköpt effektglasyr i stället, eftersom det är svårt at styra bossprutan när jag har ont. Har jag ett arbete, så finns det gånger, när jag är "för sjuk" för att gå på arbete. Men det är inte säkert att jag känner mig för sjuk för att dreja, även om jag är lika sjuk. Men då arbetar jag ju iofs. i eget tempo, går upp när jag vill osv. Jag känner inga krav utifån på att vara speciellt kreativ eller effektiv. (i keramiska sammnahang altså) Alla mina krav kommer innifrån mig själv, och kan nog snarare karaktäriseras som "lust" snarare än "krav". Att däremot karaktärisera det som "drift" vore nog at överdriva. (Ibland tvingar jag dock mig själv till saker även om lusten inte är där i sekunden, därför att jag vet att på sikt HAR jag lusten, och mår därför bättre av att övervinna min tillfälliga olust) Däremot är jag nog en fruktansvärt envis mäniska, som kan sätta in allt jag har på att nå vissa mål, och jag kan också övervinna trötthet, och hunger, genom att säga till mig själv att jag ska bara dreja några timmar till, varvid tröttheten,eller hungern på mirakulärt sätt försvinner, och så fortsätter jag att dreja tills jag anser mig färdig, och går hem. Vid sådana tillfällen somnar jag nästan innan jag hunnit placera kroppen mellan lakanen och sover i tretton timmar eller så..... ## Comment 2 Author: Dolomit60 Mirakulöst sätt tror jag det heter förstås - inte "mirakulärat" \*S\* vänligen: ha överseende med alla felstavningar ovan. Det är för sent att ändra det nu..... ## Comment 3 Author: helenahenstedt Just nu är jag ju ofrivilligt keramikledig ( ingen verkstad ). Men minns att jag försökte tänka att om jag inte lyssnar nu så kommer det straffa sig senare och jag kommer kanske inte alls kunna hålla på med keramiken. Och dessutom sa jag upp mig från mitt restaurangjobb för att det slet på kroppen på delvis samma ställen som keramiken ( handlederna främst) och då går keramiken först!  Försöker vara väldigt hälsomedveten i keramiken för att det här vill jag hålla på med resten av livet. Men håller med #1 att det beror lite på vilken sorts smärta det är, har också drejat mig blodig på chamotte men det går ju över. Efter som jag inte har levt på keramiken och inte har beställningar etc så har jag ju också kunnat välja bort drejning om jag t. ex har väldigt ont i handlederna. Har jag ont så har jag oftast kunna jobba på med något annat. Bör tillägga att jag inte drejar så mycket överhuvudtaget och det är väl där största faran ligger. Du använder väl din fina lerkvarn flitigt![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ? ## Comment 4 Author: ijonsson Jag saknade alternativet att det sällan eller aldrig gör ont att jobba med keramik... Antar att jag varit förskonad ännu så länge. För min del är det viktigt att se till att träna och hålla mej i form för att det ska gå att jobba utan smärta. ## Comment 5 Author: LenaR Jag känner mig också väldigt förskonad, särskilt efter Dolomits inlägg! Det enda jag någonsin märker är att jag kan få ont i ryggen när jag står vid ett bord och arbetar med kavling eller montering eller liknande. Men mot det hjälper - drejskivan! Jag tycker bara det är skönt att sitta och dreja!