# Minnen i keramik Author: Ulla Jag höststädade nyligen hemma och hittade då den här tavlan i keramik. Den gjorde jag för många år sedan och den föreställer sönerna som fångar grodyngel uppe i Norrbotten. Grodorna fick följa med hem till Stockholm där de utvecklades och släpptes fria. Varje gång jag ser en groda här så tror jag att den är invandrad från Norrland:) Jag är glad att tavlan finns kvar. Den väckte många fina minnen till liv. Har du något du gjort som får dig att minnas? ## Comment 1 Author: rakuLotta Va fin den var Ulla. Tycker definitivt den förtjänar en plats framme i rampljuset. ibland behöve man glömma saker för att hitta dem igen och se dem i nytt ljus. ## Comment 2 Author: Ulla Tack, den kommer att få stanna framme ett tag igen. Jag har förresten mycket lättare att göra mig av med nya saker än de som jag gjorde från början. En del av glädjen "att få till det" sitter nog kvar i föremålet. ![Skrattande](http://keramik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 3 Author: LenaP Jag gick på keramikkurs när jag var 5 år. (på 70-talet...) Vi bodde i USA då och jag och mina systrar fick gå på keramik för att träffa andra barn. Det måste ha varit i början av vår vistelse för jag har en känsla av att jag inte förstod så mycket av vad de andra sa. Men de visade med händerna och jag härmade. Jag har kvar några saker, bland annat en spargris gjord av kavlad lera lagd runt en ballong. Den är flammig i glasyren och ena örat ramlade av före skröj. Men den har ett bra uttryck och jag tycker jättemycket om den. Jag har den alltid framme. Jag skrattar när jag ser den, för trynet har näsborrarna ovanför varandra i stället för bredvid. Det bidrar till dess charm. Min storasyster bråkade med mig och sa att grisens tryne ser ut som en svensk elkontakt. Men i min minnesbild var jag inte helt säker, och de amerikanske elkontakterna ser inte ut som de svenska. Och jag kunde inte låta storasyster ha rätt. ![Skrattande](http://keramik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 4 Author: kinnekulle Jo jag har ett minne, eller förrästen flera, men här är ett, vi var på Elmia-mässan i Jönköping det var väl sent 60-tal, lantbruks och hushållsmässa=karlarna på ena sidan och fruarna på den andra inne i Nilsjohans-hallen, rostfritt var ju högsta mode, iaf, när vi gick ut där ifrån så var det, vad jag kommer ihål två tjejer som satt och drejade på en skiva, jag kunde inte slita mig, det så helt fantastiskt ut. så jämt-lent-och mjukt, jag fick prova, de sparkade och visade mig hur jag skulle hålla händerna, och det var fantastiskt, jag var fast!! Jag ville så gärna ha med mig min lilla kruka hem, pappa var mycket bestämd, Ingen Lera i bilen, vad var det för dummheter, men jag lovade att ha den i en låda i knät hela vägen hem, å aldrig har jag väl suttit så still:-) men här står den än obränd och mycket ömt vårdad, ## Comment 5 Author: [Borttaget] Minns ofta min tid ute på Adelsö där min dåvarande flickvänns föräldrar hade ett lantställe med en stor lada. Vi byggde om kostian till keramikverkstad, köpte en enorm drejskiva med jättemotor av en keramiker. Jag byggde egenhändigt en 400l ugn som jag eldade med en modifierad oljebrännare, som bestod av en kompressor villaoljebrännare och en bakvänd gammal dammsugare. När vi brännt färdigt var det dags att grilla (inte i ugnen!) Vi käkade riktigt fin entrecote och hade lite vinprovning. På morgonen så hade ugnen redan svalnat (dåligt isolerad, sparade tegel!) och det första vi gjorne på morgonen var att öppna ugnen och vittja den. Har flera riktigt fina alster från den här tiden, ljusa minnen... ## Comment 6 Author: mallezeilon När jag gick i första klass fick jag under en rundvandring i skolan se en stenåldersby i lera. Den var gjord av elever i årskurs tre. Självklart var den obränd och eländigt primitiv. Allt sedan jag sett det lerbygget längtade jag till årskurs tre. Som tur var ändrades inte allt så fort på den tiden. Så när jag kommit till trean fick även jag vara med om att tillverka en stenåldersby i lergods. Den där längtan till leran och den skapande processen har sedan dess alltid varit med mig. ## Comment 7 Author: Doriz Vi gjorde "Jesushus" med platta tak då jag gick i tvåan. Dessa brändes inte så jag har inte mitt kvar men jag kommer starkt ihåg det för vi fick bygga upp en liten stad och det har alltid tilltalat mig. Dessutom bjöd fröken Monica på oliver och det var en hiskelig smakupplevelse om bara slogs av besöket hos Arla där vi fick smaka på nyheten youghurt. När jag gick i sjuan fick jag dreja. Det blev en liten mycket stabil grön skål samt en vinglig blå historia där glasyren är skum. Jag kan konstatera att jag nog fick hjälp med att centrera den gröna för den är mycket rund. Används tack vare sin stabilitet som askkopp i hemmet. Är numera rökfri men det finns fortfarande gäster som röker och då plockar jag glatt fram den och ler lite. I slöjden ville jag ett år göra en tekopp i trä, kommer jag ihåg nu, min hårt prövade lärare försökte i den längsta avråda mig, men jag stod på mig. Det slutade med att jag körde stämjärnet genom väggen och så var den muggens saga all.