# "Att modifiera en lera" Author: Bertil Nu är jag i farten igen med en teknisk fundering. Av olika anledningar kan man väl tänka sig önskvärdheten i att modifiera en lera för förstärka eller variera egenskapen främst då hos det brända godset. Rent konkret kanske man vill jobba en viss lera men använda en glasyr som kanske inte inte blir som bäst på just den lera. Men via tillsatser uppnå en bättre bindning och därmed livslängd hos glasyren. Svag glasyr kanske också är av intresse om man önska en viss patinering av ytskiktet. Hur vanligt är detta inom kantverk/konst för lerföremål? Om inte glasyr används kan ju variera den färdiga krukans utseende m.h.a. pigmenttillsatser mvh Bertil ## Comment 1 Author: Ulla Det var många frågor på en gång![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif "Glad") Krackeleringar ses ju för det mesta som ett glasyrfel (glasyren krymper mer än leran och spricker upp), men ibland vill man ha just den effekten. När det gäller raku väljer man ju en glasyr som ger krackeleringar som sedan färgas svarta av sot. Jag vet också att det finns keramiker som sandblästrar sina alster för att ge dem en viss patina. Jag har en kermiksak som jag tänker behandla på det sättet. Tror att det kommer att bli bra, men eftersom jag aldrig gjort det förut så kan jag ju inte vara säker. ## Comment 2 Author: Ulla Så var det det där med leran. Javisst, man modifierar leran för att den ska få andra egenskaper. Genom att tillsätta sand eller chamotte (redan bränd lera) gör man så att leran blir stadigare att arbeta med -du kan bygga större- och tål temperaturchocker bättre. Jag tror det var Stig Lindberg, Gustavsberg, som förut gjorde en serie stekpannor och grytor i ett nytt flamfast material som skulle vara väldigt bra. Undrar vart det Termagodset tog vägen förresten? ## Comment 3 Author: Bertil Tack för svaren. Som gammal kemist, så är det en känsla jag har att det finns en mångfald av variationer att dra nytta av bara genom att skaffa sig kunskap om olika tillsatsers påverkan,  verkningssätt och betydelse. mvh Bertil ## Comment 4 Author: Ulla Aha, kemist! Det kan man nästan ana när man läser dina frågor. Från kemist till keramiker brukar visst vara en inte alltför ovanlig karriär. Jag har hört talas om några stycken, men just nu kommer jag bara att tänka på Gertrud Båge i Stockholm. "Kemistkeramikerna" brukar  vara väldigt fascinerade av glasyrer. ## Comment 5 Author: Ulla Du satte igång min tankeverksamhet ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif "Glad"). Pappersleran som Ingvar nämnde i ett annat inlägg är ju också ett sätt att ändra på lerans egenskaper. Man tillsätter upp till 40% papper till leran. Man kan sedan bygga tunnare och finare detaljer med den, men den största fördelen är nog att man kan bygga till/ändra/reparera efter det att leran torkat. Det kan man inte göra med vanlig lera. ## Comment 6 Author: Bertil #5 Papper låter intressant och då infinner sig frågan om trä också skulle kunna ge samma egenskaper. Nu finns det ju olika trämassor på tub som t.ex. träspackel. Det blir inga glasyrproblem med papper antar jag, eftersom allt papper som hamnar på utsidan kommer att försvinna i ugnsbränningen. mvh Bertil ## Comment 7 Author: Ulla Vad jag förstår så försvinner **allt** papper i bränningen. Träfibrer borde ju vara samma sak, det finns säkert någon som prövat det också. Det kanske är en prísfråga? Träspackel kostar säkert mer än sönderrivna gamla tidningar. ## Comment 8 Author: Bertil Visst kostar träspackel mer än tidningspapper. Men frågan är ju om det blir annorlunda jämfört med papper och om denna skillnad är av önskvärd art. Plastkomponenttillsatser är kanske en annan möjlighet. mvh Bertil ## Comment 9 Author: ingvar Det var och kanske fortfarande är vanligt att man blandar sågspån i lera vid framställning av tegel för att erhålla ett mer poröst och lättare material, dessutom fick man bättre isolerande egenskaper. Gissar på att det endast kan användas som tillsats i lergods, eftersom stengogs sintrar och ger gasblåsor. Angående Paper-Clay har jag testat på blandningar med upp till 90% papper som har funkat. Papperet bildar kolfiber vid bränningen och materialet blir därför starkt. En japansk kvinna har forskat kring detta på chalmers i Göteborg och jag kan återkomma med hennes namn. ## Comment 10 Author: Ulla 90% papper! Otroligt. Då är det ju nästan ingen lera kvar alls. Hur sjutton kan det fungera? Gäller det här också bränning i stengodstemperatur? Jag har tidigare fått rådet att det är bäst att använda ca 40% papper, stämmer det? ## Comment 11 Author: Bertil #9 Kan det vara en idé att gå dirket på kolpulver för att slippa omvägen via papper eller missar man kolfiberbildningen vid ett sådant förfarande? mvh / Bertil ## Comment 12 Author: ingvar Själva iden med Paper-clay är att du får ett kul material att arbeta med. Som exempel har jag arbetat med grafiska tryck och överfört bilder från kopparplåt eller kartong i en koppartryckpress. Jag har oxå arbetat med fotoscreen och överfört mina bilder direkt på ler-papperet. Efter tryckningen är det enkelt att bygga med arken och det är lätt att foga ihop delar med gjutmassa. ## Comment 13 Author: LenaR Nej vad häftigt! Du har inga bilder Ingvar? #11 Grejen med papperslera är att fibrerna i pappret binder samman lerpartiklarna så man kan göra "omöjliga" saker med leran. Det missar man ju med kolpulver. Träspackel har jag inte provat, men det låter inte som en rolig konsistens? Det beror förstås på vad man gör! ## Comment 14 Author: Bertil #13 Träspackelet tänkte jag mig av den anledningen att det är ganska formbart, men det kan man jun uppnå med andra massor också. Tack för fibreförklaringen, det något liknande som jag misstänkte. Materialkunskap är inte att förringa. mvh Bertil PS Tack alla för era bidrag i strängen. Nu har lite mer börda i min teoretikerhjärna :-)