Glasyrer/glasering

Flytande blå

2008-07-12 18:54 #0 av: ninn

Hejsan, jag söker efter sk flytande blå och köpte koboltsulfat som skulle vara det. När jag sedan späder den med vatten och målar på (häller oxå i karamellfärg för att se var jag målar den, kommer fram först efter första bränningen) och sedan bränner i 1220 så blir den bara blå INTE som den sk flytande som liksom flyter ut och går igenom keramiken.

Är det någon som kan hjälpa mig med felet?

Tar jag för lite koboltsulfat eller bränner jag för lågt? Undrar oxå om den kan bli för gammal? Eller är flytande blå något annnat.

Vet en tjej som hade det som bläck liksom i en flaska. Mitt är torrt pulver som jag spär ut med vatten. Påminner inte alls om bläck.

Vet också att det är giftigt och att det tydligen inte ska få säljas längr enligt Cebex.

Testade oxå med att blanda ut det med Ballclay men då försvann det blåa helt???

Vore superglad om någon vet något och detta och kan förklara för mig. Alltså hur får jag fram riktigt flytande blå?

Tusen tack på förhand

Hälsn Ninn

Anmäl
2008-07-13 01:17 #1 av: BKform

Vad menar du med flytande blå?

Jag har koboltnitrat som jag blandar med vatten och målar sedan på skröjat porslin som jag sedan glaserar - då går kobolten igenom skärven, men det funkar inte på stengods. Det är porslinets transparens som behövs.

Anmäl
2008-07-13 10:48 #2 av: pyromanen

koboltsulfat, koboltnitrat, koboltklorid... alla är lättlösliga koboltsalter som är otrevliga i miljön. I o med att det är vattenlösligt så följer det med vattnet in i skärven om denna suger (i motsats till t.ex. koboltoxid som inte är vattenlösligt och lägger sig som ett lager på ytan istället). Jag har testat med nitraten och kloriden på vit stengods och båda flyter ut och tränger igenom keramiken så att t.ex. en blå dekor på utsidan av en skål blir till att insidan blir svagt ljusblå fast det bara är glaserat med transparent galsyr inne. Sulfat har jag inte testat men det borde bete sig likadant.

Kanske har du spät ut det för mycket?

Alla dehär koboltsalterna finns som kristaller och det blir tunnt/genomskinligt (mer eller mindre svagt rosa/lila) när det lösas i vatten.  Det din kompis hade som såg ut som bläck..måsta ha varit nåt annat... kan det ha varit porslinsmålarfärg?? Har aldrig hört beteckningen "flytande blå"  men det finns det säkert nån annan här som har ...

 

Anmäl
2008-07-13 14:49 #3 av: ninn

Tack snälla för era svar!.

Kan vara så att jag lagt det för tunnt. Läste någonstans igår att man ska låta vattnet bli mättat dvs det ska sluta att suga.

!? Jag får nog testa lite till. Något tips på hur mkt man ska spä ut det?

Jag la rätt tjockt med tennglasyr ovanpå och det kanske blev för tjockt. Fast det lyser inget igeom skärven på baksidan. Nu vet jag att jag är på rätt väg iallafall.

Jag har oxå lagt på mitt innan skröjbränning som med engobe. Ska man lägga det först på skröjat gods och sedan direkt på med glasyr och bränna? Smetar det inte ut?

Var köper ni era nitrater?

Beteckningen flytande blå kommer från den perioden när det var mkt modernt. Du ser det på olika Rörstrandgods mm

Anmäl
2008-07-13 17:28 #4 av: lotta2
JAg vill minnas att det är väl den tekniken som Åsa Berntdsson http://www.asaberndtsson.com /utanför Kungsbacka använder på sina ibland blåtonade porslinsgrejer? Väldigt subtilt ibland och vackert...Kolla på hennes äldre alster på länken ovan.
Anmäl
2008-07-13 20:35 #5 av: pyromanen

#3: Hittade i Anders Fredholms glasyrbok följande blandningsförhållande: 50 g metallsalt + 50 gram vatten+ glyserin.   Det står att glyserinet gör det mer oljigt och lättare att måla med (har ej provat).

Anmäl
2015-12-09 22:14 #6 av: Naturvetarn

Klassiskt flytande blått är ungefär som vanliga blåvita porslinsmönster fast färgen sprider sig utanför mönstret så att man får en ljusare blå fond runt mönstret som gradvis tonar bort (sök på Google f bildexempel!). Den lär ha åstadkommits genom bränning i närvaro av klorider, jag tror så pass enkelt som inblandning av en mindre mängd salt i glasyren (troligen inget kobolt i glasyren utan bara tex som oxid eller karbonat i mönstertrycket). I ugnshettan kan man få kemiska omsättningar som leder till bildning av koboltklorid som är flyktig vid hög temperatur och genom diffusion sprider sig genom glasyren och därigenom ger en blåtoning som avtar med avståndet från källan dvs oxidtrycket. Vill minnas att detta finns beskrivet i någon upplaga av Uppfinningarnas bok som gavs ut i tre upplagor före, runt och efter sekelskiftet 18/1900.

Man kan säkert få intressanta effekter med färgande metallsalter som får sprida sig i glasyrskiktet före bränning också men det framgår ju av ovanstående inlägg att man får experimentera och vara beredd på misslyckande. Förvätning av skärven så att den suger mindre kan ju vara ett sätt men risken finns att inte tillräckligt med glasyr vill fastna. Organiska ämnen som helt eller delvis hindrar inträngning och sedan försvinner i bränniningen kan vara ett sätt (men med viss risk för att de påverkar redoxmiljön men risken bör vara liten om ämnena bränns av vid låg temp utan att kola o syretillgången är god).  Tapetklister kan nog hämma insugning o mekanisk blandningen mellan metallsaltlösning o glasyr samtidigt som saltet kan spridas genom diffusion (i vätska snarare än i ångfas el smälta som i klassiskt flytande blått).

Koboltföreningar kan ge otäcka eksem. Kroppen är ganska bra på att skydda sig mot upptag men kobolt el nickel som kommer in i muskelvävnad (injicerade saltlösningar eller inopererad metall) har visat sig ge hög frekvens av besvärliga cancerformer i försöksdjur. Samtidigt är små mängder kobolt nödvändigt för kroppen eftersom det ingår i vitamin B12 och saknar man det dör man av blodbrist. Om man inte får tag på lösliga koboltsalter kan man lösa upp koboltkarbonat (oxid går också men kan kanske vara svår att få i lösning) i någon lämplig syra (saltsyra som helst ska vara järnfri (ej gulaktig!), svavelsyra (batterisyra, lite av poolkemikalien, "pH-" som brukar vara natriumvätesulfat borde också gå, ev kan en organisk syra som ättika eller citronsyra fungera. Att smälta oxid med natriumvätesulfat (200-300 C?) o sedan lösa i vatten kan fungera men ge svavelsyraångor. Använd gärna överskott av karbonatet så att lösningen inte blir för sur eller neutralisera försiktigt med tex natriumbikarbonat eller kalk. Natrium eller kalcium i lösningen kan tänkas ge problem genom att sänka glasyrens smältpunkt men eftersom kobolt är starkt färgande finns ganska goda chanser att inverkan blir liten. Koboltklorid eller natriumklorid kan vid bränningen frigöra klorväte (saltsyra) som leder till korrosion i lokalen och i svårare fall ge andningsproblem. (Ibland rekommenderas bariumsulfat i st f bariumkarbonat  i glasyrer eftersom karbonatet är betydligt farligare om man skulle svälja något, men med sulfater får man räkna med att svavelsyra frigörs vid bränningen och det i ganska stora mängder!)

Anmäl
2015-12-10 13:41 #7 av: MiEkberg

#3  ninn du skriver att du
/Jag la rätt tjockt med tennglasyr ovanpå och det kanske blev för tjockt. / 
"Flytande blå" är väl på porslin och med en transparent glasyr vad jag kan kan minnas? 
Testa att lägga kobolten som en påglasyr, dvs ovanpå din tennglasyr eller under en transparent glasyr. 
Har för mig att flytande blå kom till av misstag, som så mycket annat i keramikbranschen? 
Det är bara att testa på ... och misslyckas, lycka till! 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.