Annons:
Etikettövrigt
Läst 2472 ggr
Istid
2014-01-18 18:14

Använder ni eran egen keramik?

Jag såg en youtubesnutt där en leach-människa förklarade att han ser på hantverket som en konstform, och konst handlar om kommunikation, kommunikation mellan hantverkaren och den som använder föremålet. Därför ville han inte använda sina egna saker för det skulle vara som att prata med sig själv och det var inge intressant, tyckte han. Däremot hade han gärna keramik som andra hade gjort.

Själv tycker jag om att ha både lyckade och misslyckade egna saker runt mig, att använda dem eller ha dem ståendes synligt i hemmet. När jag ser dom och tar på dom och använder dem lite då och då, och upplever dem i min vanliga miljö och inte bara i verkstan, då ser jag lättare vad som var bra och vad jag vill göra annorlunda. Det blir liksom en slags inspiration, jag sätter mig inte ner aktivt och tänker på hur jag vill göra keramiken, men ändå händer det något i huvudet, trots att jag håller på med andra saker.

Hur gör ni? Hur tänker ni?

Annons:
stefanandersson
2014-01-18 18:56
#1

Intressant observation. 🙂

I Leach-traditionen är det ganska lätt att se regler om hur saker och ting är (var?)… I tiden låg tanke om att sanningar fanns och att man på så vis kunde vara ganska kategorisk – något som revs upp under den senare delen av 1900-talet.☝️

Istid
2014-01-18 20:10
#2

Åhå! Kategorisk, så har jag alrdig tänkt om dem. Det är så mycket hos Leach som jag tycker om ju. (Å andra sidan så känner jag inte till så många andra kändiskeramiker att jämföra med.) Jag köper också tankegången om kommunikation, jag tror det är därför jag tycker om hantverk. Visserligen är väl massproduktion också en form för konst/kommunikation, det är ju designat av någon. Men det är nånting annorlunda när en person tränar upp hantverksskicklighet och gör det med sina egna händer. Man lär känna materialet på ett helt annat sätt, och jag tror det påverkar hur man väljer att formen ska vara.

Men det där hindrar mig ju inte från att "prata med mig själv". Om man ska hårddra det så pratar ju isåfall alla som inreder ett eget hem med sig själva, för ett hem gör man ju till sig själv och hur man väljer att kombinera olika inredningssaker uttrycker ju också nånting.

Kissinger
2014-01-18 20:35
#3

Men nu var det väl inte Simon Leach-människan ni reflekterar över här va? Någon mer generös och härlig människa får man leta efter tycker jag. Inga höga hästar där inte!

Istid
2014-01-18 20:45
#4

Nä, det var en elev till Bernard Leach. Som jobbade på det stället där han Bernard Leach höll till.

[rolnor]
2014-01-18 20:51
#5

Jag har också mina saker jag gjort i hemmet, speciellt dom jag är nöjda mej. Vet inte om jag är fel ute men menar du stefanandersson att det var lite pretentiösa tankar som fanns tidigare? Kan instämma i det, Bernard förde väl in en del influenser från öst och det höjdes till skyar, är det där du menar att det blev en del "sanningar"? Jag ska väl erkänna att jag gillar en del av det jag gör och gillar att betrakta sakerna, känner mej nöjd och belåten. Jag är nog lite pretentiös ibland men samtidigt kan jag tycka att dom billiga massproducerade krukorna i blomaffären i stan är jättefina, tufft att konkurrera med dom priserna. Jag kanske är lite egotrippad? Usch, det låter inte bra, kanske är jag åtminstone lite ödmjuk också…!

Kissinger
2014-01-18 22:41
#6

Du är en komplex människa, Rolnor, vilket de flesta av oss är! Det är bra.

Annons:
stefanandersson
2014-01-19 08:23
#7

#3: (Simon verkar vara en mycket varm människa.) Clive Bowen som jag fick umgås med i sommar (en leach-sons elev) beskrev även Bearnard i mycket varma ordalag. 

Jag pratar mer om vad de stod för i den rörelse de skapade i början av 1900-talet. Tex. menade dom att ett verk inte kan bli fulländat om det har en signatur. Den i sig gör att skaparen sätter in sitt ego i krukan vilket i sin tur dödar dess charm (OBS lite förenklad förklaring OBS). 

Edmund de Waal (keramikern som skrivit "haren med bärnstensögon") beskriver i sin bok om Bearnard hur hans arv också blivit till en förstening av gamla ideal – Framförallt då i Storbritannien.

Allt detta är intressant för mig då jag tycker mig förstå varför jag gillar vissa former, saker, keramiker. Kanske inser jag även ibland hur lite som ligger bakom dom tankarna.

Istid
2014-01-19 08:31
#8

Jag hoppas att alla som håller på med keramik tycker om åtminstone en del av det de producerar, det måste ju vara hemskt att hålla på om man tycker att allt man gör blir skitfult! Det vet jag inte om jag skulle orka. Å andra sidan, om man tycker att allt man gör är helt perfekt och inte ska/behöver testas annorlunda så blir det lite svårt utveckla sig och då försvinner i alla fall det som jag tycker är så spännande med keramik, själva upptäcktsfärden:

"Om jag gör så här, hur blir det då?" "Hur hade den där koppen fungerat om jag hade gjort si och så istället?", "Undra om det hade blivit mer behagligt att äta med sked ur den här skålen om botten var lite rundare", "om jag blandar några tiondels procent kobolt här så att färgen blir kallare, hur kommer krukan att upplevas då?"

Som nybörjare så har ju det mesta jag gör massa skavanker, så klart, men med dom flesta saker så finns det både något som jag gillar, och som jag tycker kan bli bättre.

Månvind
2014-01-19 08:51
#9

Här är det nog mer " skomakarens barn…". Har bara egna udda muggar i skåpet och de flesta är ur sekundasortimentet. Lite kul och ofta uppskattat ändå att ha bjudning och alla får en unik mugg.

Har många år tänkt dreja upp en egen servis men det blir som aldrig tid… och man vill ju sälja det som blir bra  :-)

Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail. /R.W.Emerson

[rolnor]
2014-01-19 10:00
#10

#7

Ja, det låter utan tvekan pretentiöst tycker jag! Det jag tänker lite på är såna saker som Hamada gör, som har mycket charm men som kan vara lite sneda och vinda, att det var en del av ett ideal som antyddes i samma veva, men det är kanske något annat?

pyromanen
2014-01-19 14:39
#11

#10 Jag tänker att "sånt som Hamada gör" är att tillföra sakerna något annat och mera än bara teknisk perfektion. Att det är någonstans här också gränsen mellan hantverk och konst finns kanske?

På målerispråk kanske teknisk perfektion skulle innebära att återge verkligheten exakt, medan expressionism är något helt annat.

Om man försöker vara teknisk perfekt men helt enkelt inte är nog skicklig hantverkare så det ändå blir skevt, innebär inte att man är expressionist 🤫. Kanske kan vara charmigt ändå, men det är en annan sak.

Vad gäller TS fråga. Jo, jag använder egna saker i köket. Udda eller osäljbara saker som jag ändå gillar.

[rolnor]
2014-01-19 16:44
#12

Borde kanske ha sagt det att jag är ett stort Hamada-fan!

abbis
2014-01-19 19:02
#13

Självklart använder jag mina egna saker..Bästa sättet att produkttesta dom..För inte skulle jag köpa muggar på IKEA inte..Jag har även en samling med keramik jag köpt och fått  runtom på mina resor i världen  i mitt skrytskåpet..

Jag skulle säga att en signering av keramiken ger föremålet en själ  .. allt annat är snobberi..

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Annons:
LenaR
2014-01-19 19:40
#14

I många år använde jag aldrig egna saker, utom för att testa hur de fungerade i längden. Jag tyckte det kändes självbespeglande att använda egna saker, lite som jag uppfattar Leach-resonemanget i #0.

Men det där har jag helt kommit ifrån. Idag använder jag egen keramik i hemmet just därför att det är kommunikation. För är det någon man verkligen vill kommunicera med är det väl vänner och familj?

(Det är förstås också en egotripp att servera mat på egna fat med egna koppar osv… ) 

#13 Snobberi att inte signera? Det håller jag inte alls med om. Snarare är det ödmjukhet?

Signatur har verkligen bytt symbolvärde i olika epoker och olika kulturer. Jag tänker på renässansmålarna som aldrig signerade sina verk, eftersom de såg det som självförhävelse. De var "bara" verktygen som utförde målningen, den verkliga skaparen var gud.

Och i kinesisk tuschmålning är det mer som abbis säger, att signaturen avlsutar målningen. Utan signatur är den halvfärdig.

Det finns säkert många fler exempel på om det är "rätt" eller inte att signera.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[rolnor]
2014-01-19 19:48
#15

När jag nån gång råkat sälja något utan signatur har jag fått på taffsen, ett verk får ju ett större ekonomiskt (och även emotionellt) värde om man det är signerat?

Istid
2014-01-19 20:37
#16

Jo, något av de första som hände när julklapparna med egengjord keramik öppnades var frågan "Vart är signaturen?"

Snobberi blir det väl först när man anser sig förmer än andra därför att man gör, eller inte gör på ett visst sätt? Men det kanske var det som hände bland Leach-efterfölgarna, eller ska jag säga Leach-dyrkarna?

Jag tycker tanken om signatur och ego var väldigt fin, det är det jag gillar med Leach, att dom kommer med reflektioner över saker som jag överhuvud taget aldrig ens tänkt på. Signatur ska det vara, har jag lärt mig, utan att ifrågasätta.

Sen kan jag väl tänka att det beror ju helt på vad man vill förmedla, vad det är för slags kruka och vad konstnären/krukmakaren vill med den. Jag har experimenterat med att använda signaturen aktivt som dekoration, upprepade initialerna igen och igen så det blev ett mönster, en rand runt koppens kant. Höjden av ego kanske? ;-)

bir
2014-01-19 22:16
#17

Hej Om jag använder min egen keramik? Några få enkla muggar som har fina linjer och klarar diskmaskinen har jag i mitt kök. På ngt konstigt sätt så letar jag alltid efter felen på mitt eget arbete så jag får inget lugn med många egna föremål inne i hemmet. Andras keramik går bättre även om den har "skavanker" Då ser jag snarare möjligheterna, charmen, traditionen, hantverket, idén, och njuter av den mångfald som finns innom det keramiska området. Som tur är så har jag ateljén i anslutning till huset. Där finns ju allt jag gjort och gör. Ju mer jag lär mig så ser jag svagheterna men också möjligheterna. Mer eller mindre medvetet analyserar jag mitt eget arbete hela tiden. njuter av det jag gillar som kan vara en fortsättning till nästa arbete. En motsats för mig är att det riktigt stilrena och perfekta kan bli ointressant. Det som blir fel, snett eller rent av spricker kan tillföra. En naturlig följd på det är att jag gör nästan inget bruksgods längre. Det blir mest tavlor och skulpturer. Om det är konst eller hantverk har ingen betydelse. Drivkraften ligger någonstans i arbetet och det nya som plötsligt kan dyka upp i ngt helt omöjligt. Vad gäller egot så brukar jag signera mina alster. Jag vill berätta att de är en del av mig. Först kommer kommunikation mellan mig och leran. Annars så är det härligt att veta att det finns fler "lergalna"

Solhem
2014-01-20 09:14
#18

Jag använder mina grejer, självklart. Men kanske inte det bästa utan sånt som jag gillar men kanske har nån skavank. Det är dock sällsynt att jag redan från början bestämmer att "nu ska jag göra en ny salladsskål". Signering är given tycker jag.

[rolnor]
2014-01-20 09:36
#19

Att dreja en hel, egen servis som jag kan ha i mitt hem, har jag också tänkt göra nån gång, hamnar på min "bucketlist" (där man ska skriva sånt man ska göra innan man dör, simma med delfiner etc.)

stefanandersson
2014-01-20 10:53
#20

Jag sparar har en hel del av mig själv i skåpet. Och precis som några av er andra beskriver är det saker med någon kvalité men som av en eller annan anledning inte håller måttet för gallerier. Det mesta har en ganska kort livslängd i min småbarnsfamilj😃

Annons:
MaudSkobyKrukmakeri
2014-01-20 14:15
#21

Jag kan tycka att använda sina egna tillverkade saker visar att man tror på dem och tycker om dem. Om jag dukar fint med dem så inspirerar det andra att använda keramik överhuvudtaget, min eller någon annans stans ifrån. Ofta blir det de saker som av någon anledning inte höll måttet för 1:a sortering, precis som flera av er andra har skrivit.

Det är också ett sätt att prova ut dem som abbis #13 skrev. Ofta kan man komma på små förändringar/förbättringar/"utvecklingar" man vill göra. 

Jag signerar - för att jag står för att det är jag som har gjort det och för att en blivande kund ska kunna hitta till mig. 

Hamada ska ha sagt att "man vet att det är en Hamada om man ser den". Men det förhållningssättet vågar inte jag ha.  Jag vill gärna elminerar allt tvivel. 🙂

Maud Andersson
www.skobykrukmakeri.se

Månvind
2014-01-22 07:19
#22

#21 Jag håller med dig. Hamadas resonemang skevar lite, men han är så känd så han kanske kan tillåta sig det. För en annan så tror jag det underlättar för blivande kunder att de ser vem som gjort ett kärl de gillar och kan hitta mig. 🙂

Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail. /R.W.Emerson

Keraleij
2014-01-22 09:50
#23

För mig är en del av drivkraften som keramiker att kunna göra precis de saker jag själv vill se och använda i mitt kök. Ofta börjar en ny design med mitt eget eller kunders behov. Må  vara att jag" pratar med mig själv", men kanske måste man ifrågasätta sina egna alster för att komma vidare? Det blir både en praktisk och mental kvalitetskontroll att själv använda sina saker.

Sedan är det som hos många andra ett glapp till verkligheten, för det som står i skåpen hos mig är mest andrasortering…

Le mera me lera! 🙂
www.kajsaskeramik.se

abbis
2014-01-22 10:30
#24

Kan tillägga att jag har en kock i familjen..Blir det fel får jag en stekpanna i hövvet..

En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/

Istid
2014-01-23 08:40
#25

Hehe, då får du i alla fall proffsbedömning på om sakerna duger abbis! Tror faktiskt jag läste om en keramiker som fick upp intresset för keramik pga sitt matlagningsintresse. Matlaning och keramik går hand i hand!

En annan sak är att jag gör mycket i hemmet själv. Har snickrat egna möbler, sytt egna gardiner, osv. Då blir det naturligt att också göra egen keramik.

Kanske det är att prata med sig själv. Att tänka är väl också att prata med sig själv, och att skriva ner vad man tänker, som jag också gör ibland. Mina kollegor kan dessutom intyga att jag ofta pratar med mig själv när jag jobbar. Eller tänker högt om när jag ska lösa en uppgift, typ. Galenpanna kanske, eller så är det så att ibland blir det lättare att få ordning i den kreativa processen om man pratar lite med sig själv.

vibeke
2014-01-24 14:59
#26

jag signerar mina grejer. Har aldrig ens reflekterat i de banorna att det skulle vara ego. För mig är det att tala om att jag har gjort föremålet helt enkelt. Att signera eller inte, det måste ju var och en få välja. Utan att för den skull anklagas för snobberi. Över huvud taget tycker jag att vi kan vara lite generösare mot oss själva och andra.

Upp till toppen
Annons: