Att jobba med utställningar tycker jag är utvecklande. Då finns ett tillfälle att göra något nytt ( och en deadline) och ofta blir det början på nya saker som sen lever vidare efter utställning. Att samarbeta med andra kan också ha liknande effekt. Bruker även ha en princip om att alltid ha med några experiment i varje bränning. Att kalla dom experiment tar även bort prestationkrav, det måste inte alls bli nåt som duger eller kan säljas, högrisk, vilda ideer, nyfikenhet.

Min personlighet gör att jag inte kan låta bli att utmana mej själv inom alla möjliga områden. Att tänka utanför boxen så ofta som möjligt tror jag främjar kreativiteten. När jag började arbeta med keramik då var jag väldigt konservativ och skulle göra och klara allt själv. Nu köper jag färdiga glasyrer provar på nya tekniker, har slutat ha prestationskrav att allt måste bli något, jag tillåter mej misslyckas. Allt detta innebär att man ibland hittar guldkornen. Jag håller med ovanstående talare att ett sätt som är bra är att alltid ha något nytt experiment med vid varje bränning.

Har aldrig fastnat..Därav en enorm kollektion och produktion..

Utställningar och nya idéer gör att varje bränning finns det något nytt i..

Jag lever ju inte på keramik och tror inte jag skulle vilja göra det, är för lat för att sitta och dreja flera timmar per dag, SÅ, det blir experiment mest hela tiden, både form, lera och glasyr. Tror att jag på nåt sätt ska gå i mål om jag bara får till en viss form/glasyr, men sen när jag väl är där så vill jag genast till nästa mål. MEN, att jobba mot en utställning skulle vara kul. Jag har haft ett par stycken men det var längesen sist. Kul tråd!

Det har ju varit mest teknikfrågor i forumet på sistone. Jag tyckte att det kunde behövas något inlägg av det mer filosofiska slaget 😉

Jag håller med dig. Bra initiativ!

Hur utmanar jag mig själv? Ja, just nu känns det som om jag har fastnat. Jag vet inte vad jag vill göra. Eller rättare sagt, det finns alldeles för mycket jag vill göra, så jag känner mig splittrad och kan inte bestämma mig.

En sak som jag aktat har mig för är att leda keramikkurser. Efter 25 år som lärare så tyckte jag att det räckte. Men nu har jag ändå åtagit mig rollen och det känns jättekul! Det är en härlig grupp som jag har övertagit så jag ångrar mig inte. Det känns som om det är ett sätt att också själv komma vidare.

Jag har anmält mig till en Kulturnatt efter lite på hejande av vänner. Sitter nu med listan av konstnärer som anmält sig och har fått total frossa och hyperventilerar. Eva Bengtsson är den keramiker som jag ska ha mitt utställningsbord intill. Så man kan nog säga att jag har utmanat mig själv.🤪 Jag har bara en installation. Mina äggskal i porslin. Som dessutom är väldigt vårlik. Resten är hantverk. Ni vet mortlar, skålar med hällpip och små söta ljusstakar, röda små äpplen. 3 kvällskurser på studiefrämjande… Shit ursäkta men ångest nivån är hög. På kulturnatten i Malmö så var där massor med konsthantverkare. Så jag tog bara för givet att det skulle vara så även i Svedala.

Detta är min utmaning just nu har tillverkat ett antal hundar och min egen katt i naturlig storlek..😉.kanske kommer dom med på utställningen i påsk I Stockholm /Gamla stan

Ha, ha, vilken rolig krabat!

Finns han på riktigt som din katt? Skulle vara kul att se den i verkligheten. Man förstår inte hur stor den är av bilden. För den är väl i verklig storlek?

Vovven finns på riktigt en riktig sötnos som heter Lina. Men denna skulptur  är bara 30x30cm..Min katt är däremot i naturlig storlek..😉

Fantastiskt fina djur. Vilken fin färg på lera.