Hur ser resten av ugnen ut? Elementen? Även om de funkar så kan de vara gamla och göra att ugnen har svårt att komma upp i temp på slutet.

Kanske är det elnätet som inte klarar ugnens effektbehov, eller kan det vara snedbelastning av nätet. Bäst att mäta spänningen vid ugnens anslutningspunkt under ugnens arbete.

Förlåt, jag har inte sett era svar så därav min frånvaro ;)

Elementen är helt nya (byttes av förra ägaren precis innan jag köpte den) och jag har testat att köra den så att jag känt att alla elementen går igång…. Sedan vet jag ju förstås inte om det är för "svaga" element" så att de inte klarar så höga temperaturer… Kan ju hända att elektrikern missade ngt där…hur kan man kolla det?

Vi hade lite för lågt i huset innan och nu har vi säkrat upp, så att det ska inte vara ngt problem. Tidigare gick en av huvudsäkringarna,, när jag körde ugnen och allt i huset funkade bara på halvfart ;) Men nu ska det vara grönt. 

Mäta vid ugnens anslutningspunkt…det får jag kolla med min elektriker…

Det är ju inte säkert det funkar även om man har tillräckligt stora säkringar - spänningen kan ibland vara för låg. Den ska vara 400 V mellan faserna - är det t ex bara 360 så kommer många ungar (beroende på hur effekten är dimensionerad) få svårt sista biten. Be elektrikern mäta det om du inte vet själv hur man gör. Man ska mäta när ugnen är igång för det faller under belastning. Det är inte säkert man märker på andra saker att man har för låg spänning - t ex elektronik som datorer är normalt designad att klara minst 10% för låg nätspänning och många lampor fungerar bra ända ner till 160 volt fas-nolla osv (den spänningen ska annars va 230 V). Ifall elelementet man har i sovrummet ger några hundra watt mindre effekt eller vattenkokaren tar en halv minut extra lär man inte heller tänka på.

Men keramikugnar är ofta dimensionerade för att va så stora som möjligt i förhållande till sitt effektbehov. Då blir det känsligt eftersom elementens effekt ändras med kvadraten av spänningen.

#2

I det här fallet låter det ju mer typiskt som låg nätspänning eftersom den vad jag förstod gick väldigt trögt på slutet. Jämfört med i andra tråden där ugnen bara enl beskrivning stängde av sig vid 1100.

#4

Skall vi fortsätta gissningstävlan, att en säkring går sönder är inte ovanligt att den inte varit tillräckligt hårt dragen, således värmen. Ja förutsätter dessutom att all mätning sker vid full belastning flera gånger under dygnet. Att bara uppgradera huvudsäkringarna kan inte gynna någon annan än elleverantören. Återigen måste alla grundförutsättningar vara klara innan man ger sig på ugnen i sig.

Det är inte alldeles unikt att någon säkring löser ut när man nyss bytt element.  

Om säkringen brinner av redan vid första startförsöket, är orsaken oftast felkoppling.  

Men, om ugnen fungerar några bränningar, och säkringen sedan överraskande löser ut, beror det ofta på att man vid elementbytet lämnat en litet för lång "ändsnutt" vid elementklämman, så att "ändsnutten" hamnat för nära någon jordad del av ugnen, t.ex. den bakre skyddsplåten eller någon annan metalldel.  

Om säkringarna håller, men ugnen tappar effekt, beror det många gånger på att elementklämmorna dragits åt för löst, så att en av dem "tappar taget" efter några bränningar. När man bytt element är det rekommendabelt att göra några bränningar, och därefter dra åt elementklämmorna litet till (stenhårt).

#5

Så kan det vara - att ett glapp värmer upp säkringen och får den att lösa ut vid för låg ström. Mer troligt är dock att det inte är jämn belastning mellan faserna. Det är ett inte helt ovanligt problem.  Om det är dumt kopplat i centralen så 2 stora enfaslaster som t ex tvättmaskin och diskmaskin går på samma fas så kan dom ju nästan maxa en 20 A säkring ensamma och då behövs inte mycket till för att dra den säkringen.  Då kopplar man ju lämpligen om dessa så dom går på var sin fas. Likaså om man har många mindre enfaslaster och dessa ojämnt fördelade så kan man sprida ut dom genom att "kasta om" utgående kablar från säkringarna.

Ett svårare problem är när stora 1-faslaster och 3-faslaster måste kombineras. Ugnen är ju en stor 3-faslast och när den är igång så kanske det inte finns så mycket "över" på varje säkring - då kan det ju räcka med t ex tvättmaskinen (som är en stor enfaslast) för att dra säkringen (speciellt om man också har lite annat igång samtidigt som delvis också belastar den fasen). Det kan ju va svårare att göra nåt åt annat än att höja huvudsäkringarna (även fast det egentligen inte skulle behövts effektmässigt). Eller så får man helt enkelt undvika att köra stora enfaslaster samtidigt med ugnen.

Ja, i vissa fastigheter kan mardrömslika elarrangemang avslöjas…kopplingsmodeller som fått förbli oupptäckta, dvs tills man en dag ansluter en rejäl strömförbrukare, som t.ex. en keramikugn.

#8

Känner mig skyldig att jag för mycket länge sedan kopplade in ett pådrag för en karusell på ett tivoli i Götet. Den bestod av en galvad spann med saltvatten och en spikklubba som sakta sänktes ner i spannen, säkert över 10kW men det var då det..när säkringarna inte höll fick man använda spik där med. usch!!!

Nu väntar vi på mätresultatet från TS

Hur fungerade det arrangemanget egentligen? Variabelt motstånd genom att spikklubban fick mer kontaktyta ju längre ner man satte ner den i vattnet eller? 

Lär ju blivit mycket förluster - om det inte är en väldigt stor spann kanske vattnet börjar koka t o m. Antar dock det här var tiden innan både tyristorreglering och PWM så det var väl svårt att göra det på ett energieffektivt sätt ändå. Låter ju hur som helst inte som nån praktisk lösning då man lär fått byta klubban hela tiden p g a att spikarna fräts sönder och vattnet blir riktigt svart och inte så kul att hantera.

Man kan använda det för att tillverka Järn III oxid (Fe2O3). Normalt använder man likström med ett järnföremål som anod (det löses då upp) - sen filtrerar man ut det svarta (funkar med vanliga kaffefilter) som är järnhydroxid och låter torka i luften. Sen krossar man det fasta materialet till pulver och värmer upp till ca 800°C väl spritt på t ex en sättplatta eller i en degel som man låter stå inne lite längre (kanske en halvtimme) och rör i då då för att få ner luft. Kvar får man härligt rödbrun Fe2O3. Dock finns ju järn III oxid ändå att köpa billigt så det är sällan värt den här processen - filtreringen är ett jäkligt slabbigt och trist jobb. Väte och syre är enklare att framställa (syre bubblar upp direkt från anoden och väte från katoden). Då är det bättre att använda natriumhydroxid eller svavelsyra istället för salt för att göra vattnet tillräckligt ledande - annars får man klor från saltet blandat med syret också. Sen måste anoden vara av beständigt material som kol eller syrafast stål (funkar ju inte med vanliga spikar). 

För det här behövs mycket ström. Minst 60 A om man vill ha hygglig fart på det, men helst inte mer än 6 V spänning (hög spänning ökar förlusterna och värmer upp badet - bättre att öka ledningsförmågan så mycket som möjligt för att få genom mer ström). 

Jaja - blev väl lite OT nu. Annars är ju inte jag så petig med det där med elsäkerhet - men såna saker som säkringar, kabelareor och anslutningspunkter ska man vara noga med. Att ersätta en säkring med en spik är som att be om kabelbrand - om det skulle t ex bli en kortslutning.

#Ride84XL

Helt rätt vattnet kokade i starten, men sedan när spiken gjorde direktkontakt med spannen, gick det av bara farten, motorerna var seriella allströms-motorer, på  Götaplatsen en vårkväll i min ungdom. Vad tror du galven tog vägen?

Off-topic förstås, men metoden med saltvatten/hink/spikklubba hade jag tidigare inte hört talas om….spännande…🙂

Här passar det väl att inflika ett "don't do this at home"….😮😛

#11

Nu vet ju inte jag hur setupen var - men om spannen utgjorde anoden eller om det var växelström man körde så lär ju inte galvet varit kvar så länge och det lär ju blivit hål i spannen efter ett tag. Om man har likström "äts" dock inte katoden upp (där funkar ju lite av varje - t ex galvat stål). 

Anod av syrafast stål funkar bra med natriumhydroxid som ledningsförbättrare (för väte och syre-tillverkning). Salt är däremot värre och verkar "äta upp" i princip alla metaller utom möjligtvis platina (förmodligen p g a kloret). Om man använder en grafitstav som anod så räcker det att man kör 5 A genom lösningen så luktar det badhus i hela rummet efter några minuter…

#12

När man gör det avsett för att vara elektrolys så ska man dock ha så låg spänning som möjligt (som jag skrev innan). Lösningen har en liten framspänning (ungefär som en diod) på några volt - över det är det bara strömmen som gör jobbet. T ex 10 A ger en viss (ganska liten) produktion av väte och syre eller oxiderar en viss mängd järn, vid 20 A går det dubbelt så fort - det oavsett om man höjer strömmen genom att öka spänningen eller ha i mer ledningsförbättrare och/eller fixa större kontaktytor (lägre resistans). Högre spänning blir bara till värme i badet. Därför är det att föredra att försöka få motståndet så lågt man kan om man vill ha bra verkningsgrad och ändå fart på det hela. Den låga spänningen gör ju att det blir ofarligt också.

Nu för tiden skulle man nog inte direkt göra en sån här grej för effektreglering direkt när man kan bygga eller köpa så bra PWM-regleringar

Lite OT, Bosse

Var du inte med på den tiden Annedal/Haga hade likström eller var det 220/110 AC

Hur körde man en 7kW ugn då ?

#Ride, Det var många förbrukare på el så det var starten som var problemet.

Nu får vi vänta på TS svar angående spänningsmätningen.

Ok förstår. Så det var en mjukstart - inte en effektregulator. Men som sagt blev det ju lite OT - men vi får ju se sen när spänningen är uppmätt för TS ugn…