Rolnor, det här är skitkul…hoppas fler hakar på…

Jag har egentligen väldigt mycket att berätta..men, men…

Jag började dreja 1978, jobbade inom barnomsorgen då och gick en kvällskurs för jobbets räkning…jag blev helt såld.  

Drömmar, givetvis…men man måste styra upp lite grann. Initiativförmåga och "jävlaranama" hjälper till en hel del. Startade första krukmakeriet 1985, lergods med traditionell dekor och sen har det rullat på. Ibland måste jag " nypa mig i armen" för att faktiskt inse att jag lever mitt i min dröm. Jag har fått uppleva allt det som jag faktiskt drömde om en gång…jobba med klassisk brukskeramik, framförallt då den skånska traditionen med saltglaserat bruksgods. Sen har det givetvis varit en tuff och slitsam resa. 

Jag och kära hustrun har deltagit i mängder med utställningar, det har skrivits flera spaltmeter om oss i pressen, vi har varit med i SVT ett antal gånger…berömd…nja…

Jag har aldrig haft något behov av att vara "berömd" det har liksom löst sig på vägen, vilket sker per automatik om man gör bra saker,  har koll på läget och en stor portion ödmjukhet. Jag blir allra gladast när det kommer in kunder i krukmakeriet och säger woooow….

Jag har två helt fantastiska lärlingar som  kommer att föra mina kunskaper vidare, bara detta är ju en dröm för framtiden. Vi bygger f.n. en ny verkstad  Idre, där vi bor,  vedeldad saltugn. Det får väl bli pensionsförsäkringen för röda kuvertet är ju  tomt………………………………………………………….?

Berömd nej det har jag nog ingen dröm om att bli men däremot behöver jag bli bekräftad lite då och då. Det tror jag i och för sig alla behöver på olika sätt. Det är väl fantastiskt roligt när någon tycker om det man gör. Jag sökte ju in till Konstahsntverkcentrum men kom inte med. Jag gjorde det framförallt för att det är lättare att komma med på utställningar. Varför vill jag då vara med på utställningar? Jo faktiskt enbart för ren marknadsföring. Jag tycker nämligen bäst om att göra saker man kan använda. Ja saker! Egentligen tycker jag inte om saker. Så det är ju lite komiskt att jag hela tiden producerar nya. Jag tycker att det är den kreativa delen som är det roliga, att komma på nya ideer. Sen att sitta och dreja samma saker hela tiden, det är fruktansvärt tråkigt. Jag jobbar som keramiker på heltid och det kan jag för att jag håller kurser (har för närvarande 34 elever) fantastiskt roligt att se andra växa i sin kreativitet. Sen har jag andra aktiviteter också. Jag började med detta för två år sedan. Mellan april och september ( då jag inte håller några kurser) jobbar jag med egen tillverkning. Eftersom kursverksamheten funkar bra kan jag satsa lite mer på att nå ut med min egen keramik. Jag har inlett ett sammarbeta med Hovdala slott i Hässleholm. Jag håller på att ta fram en kollektion som ska säljas i slottsbutiken. För att sammanfatta: berömd nej, få bekräftelse ja, tycker inte om saker, gör ändå saker men det är vägen till färdig produkt som är roligast. När jag väl är färdig med en grej skulle jag kunna skänka bort den, men måste ju leva också.

Kul att ni är öppna om detta, tänk vad trist det vore om man fick höra att det man gjorde var dåligt, att det inte dög?

Kan hålla med om det med bekräftelse men inte berömm. Jag tycker inte om att bli tittat på eller fotat… Men det är förfärligt kul när nån gillar min keramik. Allra roligast har jag tyckt det varit när folk pratat positivt om mina saker med varandra när de inte vetat jag hör eller inte vetat att jag gjort sakerna. Då vet jag ju de inte försöker vara snälla 😊. Tycker såklart också det är en trevlig bekräftelse när folk köper mina saker, frågar mig om jag vill ställa ut, och att "slinka igenom" till KHVC och andra föreningar eller tillställningar med jurering. Så, ja mina saker får gärna bli berömda, bara jag får gömma mig i skogen ostörd 🙃. Mitt första mål när jag övergick från hobby till att sälja var att tjäna in pengarna min saltugn hade kostat. 😊. Det gick väldigt bra. Sen blev mitt mål att försöka försörja mig på keramiken. Det gick inte än, och jag är inte säker på att det är nåt mål längre. Nu är det nog mer att fortsätta ha det som deltidssysselsättning och fortsätta utvecklas och utmanas och berikas.

Kan berätta att jag gjorde keramik samtidigt som jag gjorde lumpen, jag tog med mej nya alster till logementet och det blev stor uppståndelse, fick allt sålt och det var lite otippat att relativt fattiga killar i artonårsåldern var så positiva, det är bland den finaste bekräftelsen jag fått som keramiker.

Kul tråd..

Har alltid varit intresserad av allt hantverk. Provade leran första gången som  9åring.. men fastnade ordentligt som 15åring..Började undervisa som 18åring startade mitt företag som 22åring..Bli berömd har aldrig varit nått mål men erkänd som autodidakt ..Därav allt tävlande och många priser .Men har blivit dissad av KHVC. Man har skrivit spaltmeter om mig och jag har varit med i TV och radio. Det som ger mig största kicken är när kunder kommer in och säger "att dom inte sett nått liknande" etc. Nu på senare år ger dig mig otrolig tillfredsställelse närjag blir får lära ut allt jag kan även till dom som gått utbildningar och autodidakta för att dom tycker jag är duktig .Blivit drygt 80tal instruktionsfilmer på YOUTUBE. Berömd  lär man väl aldrig bli men jag hoppas sätta lite avtryck (i leran ).

Märkligt att du blivit dissad av KHVC.  Man kan undra hur de tänker.

#7 sökte på arbetsprover är väl en 6-7 år sen .. Fick som svar att dom tyckte jag skull utbilda mig …. :(  Deras förlust inte min :)

LOL. Ok,  de var inte större än så alltså.

Att bli berömd som keramiker är nog inte så lätt men man kan ju få erkännanden på olika sätt. Att bli inbjuden att delta i "fina" sammanhang. Representera Sverige på internationella symposier, utställningar etc. Eller omnämnas i keramikböcker som exempelvis Keramik och porslin i Sverige genom 7000 år. Omnäms man i en sådan bok så anses man ju haft betydelse för keramiken i vårt land. Visst är det roligt att uppmärksammas på olika sätt men det är inte den huvudsakliga drivkraften för mig att jobba med leran som uttrycksmedel.

Finns du alltså med i den boken j-aan? Du undviker frågan!

Berömd?  *s*  Berömd innebär att många som inte är intresserade alls av konst, skulle känna till mig?  Nej,  jag håller mig helst under min korkek och luktar på min lera.  Jag säljer saker för att det är roligt när folk gillar det jag gör.  Mig behöver de inte gilla.

#11 ja Rolf jag är omnämd i den boken. Är jag nöjd eller har jag nya mål och drömmar undrar du. Nöjd blir jag aldrig men nya mål och drömmar har jag alltid. Har efter drygt fyra år som lärare återtagit mitt jobb som keramiker så jag har fullt med planer och drömmar.

Jag förstår vad du menar j-aan, att det är grädde på moset att bli uppmärksammad, jag tror nog att det är ganska viktig grädde dock.

#14 Grädde är gott!

Viktiga är att man själv är nöjd.. Har mina saker sprida över hela jordklotet och det gör mig nöjd så det räcker.. tackade nej till en tidning som ville göra reportage han tittade konstigt på mig och sa att ingen tackat nej tidigare.. Jag sitter också under min korkek och njuter av blommorna man e nöjd med det man gör och åstadkommer… det räcker att man har mat på bordet varje dag