Bruksgods glasyr.
Hur petiga är ni med bruksgods. Jag köpte en vit glasyr från cebex som va rekommenderad för bruksgods men man blir ju lite less. Trist att allt ska va vitt på insidan. Hur nojjiga är ni med att köra glanaiga glasyrer eller matta på insidan? Alla som är giftfria kör ni dessa till muggar, skålar mm? Ja är sugen att försöka hitta något likt detta(bild).. en ljus krakelerande glasyr. vilket inte är spec rätt när de gäller "food safe" men vill heller inte skada folk jag säljer koppar till eller mig själv. Ja tänker att sålänge de inte är bly eller någon sån skit i glasyren så lär man ju maskindiska de mesta idag eller micra så bakterier dör. Har även en del olika boltz glasyrer som ska va giftfria…. färdigblandade penselglasyrer.. som ja tänker man kan använda.
Det är ju inte bara bly som är osunt, men det är just bly alla lägger focus på efter årtionden av hets mot just bly. Det tråkiga är att om man säger att det är blyfria glasyrer så menar alla att det är OK. Så enkelt är det ju inte
Glasyren på bilden är väl en typisk celadon och kräver reducerande bränning. Man kan göra liknande som går att bränna i elugn med en liten mängd koppar i, krackeleringarna ska väl inte vara något problem att få till.
Nä är inte peoblem att hitta glasyren men tänker mer på vad tycker är är okey på bruksgods. behöver inte va bly men "giftfria" kan man lita på de att dom är okey ändå? Skulle ni sälja en kaffekopp med krakelyr utan oro om de är en giftfria glasyr. bryr ni er om att de kan bildas bakterier mm?
Ja jag bryr mig. Men det är svårt att få klara svar från leverantören. Svar som borde vara självklara. Det finns ett virrvarr med leror o glasyrer. Säkrast en hård blank glasyr men trenden manganhaltig lera med por-eller krack…. 🤔
Ingen kan förutspå vilken sorts bakterier som kommer att bosätta sig i krackelyrsprickorna….de kan vara goda eller onda…. Det enda man säkert kan säga är att krackelyrsprickor är utmärkta boplatser för organiskt liv, om man ger det chansen….
Öppna strukturer är väl aldrig särskilt bra, dvs om man har en nollvision när det gäller bakterier….
Om jag t.ex. är trähantverkare och tillverkar gammaldags trätallrikar och träslevar, får jag ett besvärligt förhandlingsläge om jag i min tur går till brädgården (!) och klagar, om någon av mina kunder kommer och klagar över magont…..
Det är bara att inse vem som ligger sist i producentkedjan och har det fulla ansvaret för produkten….
Ja Bosse så måste det ju vara. Ingen annan än keramikern kan ju styra produktionen. Men mera öppenhet omkring råmaterial och vad glasyrer och sådant innehåller skulle ju förenkla det för producenterna. Liksom att dom på brädgården förmodligen talar om vad det är för slags trä dom säljer.
Jo, men oavsett vilket trä brädgården sålde, kunde de ju inte veta att snickarens produkt skulle användas till livsmedel….och det behövde de ju knappast bry sig om heller, eftersom det inte handlade om materialets kvalitet här, utan snarare om vilket omdöme hantverkaren visade genom att använda materialet på ett visst sätt….
Men visst är det bra om en leverantör kan ge en någorlunda djupgående allmän information kring sina produkter…det är ju skillnaden mellan bättre och sämre leverantörer…..och om man inte kan svara, är det ju ärligast att medge det, i stället för att resonera sig in i en omöjlig situation. Men här finns en gränsdragning: Leverantören är ingen "myndighet", och kan - och skall - därför inte gå i god för vilka egenskaper det slutliga alstret kommer att få….det är ju en omöjlighet.
Helt klart. Men leverantörerna vet ju sällan eller lämnar inte ut varudeklarationer angående glasyrer.
Vi får nog leva med att glasyrtillverkare generellt är svårflörtade när det gäller "fullständiga" recept…. Vem kan egentligen klandra dem för det…?…och om man nu kunde det, vad skulle man kunna göra…? "Köpeglasyrernas" värld skiljer sig inte från andra kommersiella branscher……
EU:s lag om kemiska produkter har å andra sidan lett till att de obligatoriska säkerhetsdatabladen finns (till de produkter som kräver det). Och det är ju bra. Men säkerhetsdatabladen är inga "recept", utan en beskrivning riktad till användaren (dvs keramikern) så att materialet blir rätt hanterat i keramikerns arbetsmiljö, och hur spillet bäst tas om hand, osv. Dock kan dessa blad ge en hint om glasyren innehåller något material som "sticker ut", och som kanske bör beaktas av keramikern, så de är alltid värda att studera.
Dom leverantörer jag känner till och arbetar med ger också datablad på hur formeln ser ut så det är nog bara en fråga om vill man vill ge ut sådant som leverantör. Eller om man är rädd för att någon får reda på varifrån det kommer!
Min erfarenhet ser inte riktigt ut så…..men det kan ju bero på att behovet inte varit så stort, dvs man har helt enkelt inte lagt så mycket krut på sådan kommunikation. Men trögt har det varit, de gånger jag varit med om. Om alla fabrikat skulle anges i en katalog med hundratals glasyrer, skulle det bli enormt rörigt, och inte heller så snyggt och överskådligt. Och inte heller särskilt meningsfullt…. Något hemlighetsmakeri på denna punkt har jag inte märkt av…..alla som köper en 25 kg-säck får ju se tillverkarens namn, logga och allt, om glasyren kommer från en kontinental tillverkare…
Själv har jag en ganska "avspänd" syn på det här……en 100%-ig kopiering är ju ändå näst intill omöjlig (pga mängder av okända variabler), och troligen inte värd ansträngningen, medan den keramiska litteraturen (och hela Internet) är ett universum med spännande recept och anvisningar…..så varför…?
Man kan ju lätt döda bakterier i krackeleringr genom att värma godset till 200°C i en vanlig köksugn om man vill. Själv skulle jag inte vara så bekymrad , är det magknip man är rädd för eller?
Om man ska vara rädd för lite krackeleringar och bakterier då skulle man ju inte använda gammal keramik som ofta har det . Det är väl mer bakterier i köket än på tallriken ,koppen ,muggen ,skålen… och kontakten med keramiken är för det mesta under en kort tid
#13: Javisst, rent praktiskt är det ju inte alls svårt att "sterilisera" sin keramik…..dvs så länge man är medveten om att man behöver göra det ibland…..🙂 (kanske en liten info-etikett, om man tänker sälja alstren…?)
Nu är det ju oftast inte själva bakterien som är farlig i detta sammanhang men bakteriernas avfallsämnen som inte nödvändigtvis förstörs av uppvärmning.
De allra flesta har nog en ganska avspänd och förnuftig inställning till det här, men frågan är vad en keramiker gör när en kund inte delar den uppfattningen….?…hur gör man bäst för att inte hamna i sådana diskussioner…?…tänker efter före…?
Visst kan "hårdkrackade" glasyrer vara både spännande och vackra, men MÅSTE man ha dem "mitt i maten"…? Det här är bara en fråga och inget "tyckande"….hur ser ni på det…?
Vad gäller ansvar gentemot kunden. Jag får alltid till svar från leverantören att det är mitt ansvar att säkra så att slutprodukten är säker. Då ska man skicka iväg och få det analyserat vilket kostar ca 750:-/ produkt
750 kronor låter mystiskt billigt, vad för analyser kan dom göra för det priset? Jag tycker att man inte måste ha krack mitt i maten, en fin transparent eller vit är väl fint. Vill man producera unika så varför då göra bruksgods? Picasso syndrom eller? På tal om Picasso så är det en fin utställning med hans keramik på Louisiana i Humlebæk utanför Köpenhamn. Sevärd tycker jag, annorlunda en den som var på Arken för några år sedan.