Det är helt vanlig järnoxid (Fe2O3).

Att den kallas "syntetisk" beror på att den är industriellt tillverkad,  dvs ingen "skrapad rost"…

Järnföreningar kan vara måttligt giftiga men järnoxid har så pass låg löslighet att risken bör vara låg. Gula järnpigment som är oxihydroxider kan ha högre löslighet men riskerna är små ändå. Det finns gula, gulbruna, röda och svarta järnoxidpigment godkända som livsmedelsfärg (E172 , https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_E-nummer)  Undvik alltid att få i dig ingredienser via munnen (om det nu inte är en livsmedelsgodkänd kvalite) eller genom inandning av damm så är riskerna i allmänhet små till måttliga. Vissa järnpigment tas tillvara som biprodukt vid tillverkning av anillin, skulle det finnas anillinrester i dessa ökar förstås riskerna men jag utgår från att tillverkarna ser till att resthalterna är låga.

Det du skriver om Ezlin är inte relevant för keramiker, det är helt andra råmaterial vi använder. Inga karamellfärger

ett tips - man kan köpa syntetisk järnoxid i en större järnhandel. Det säljs som betongfärg.

Den som skriver om karamellfärg har missuppfattat mitt svar, men jag hade inte gått in på detaljerna eftersom jag tyckte det kunde föra för långt. För att möta missuppfattningen kommer är en mer detaljerad redogörelse. En vanlig metod vid framställning av anillin (och andra aromatiska aminer) är att utgå från  motsvarande nitroförening och reducera den. I laboratorieskala har det varit vanligt att använda tenn eller zink och saltsyra reduktionsmedel, men i industriell skala är det vanligt att använda järn och syra. Som biprodukt (rimligen efter pH-höjning) får man gul järnoxidhydroxid som sedan med värme i oxiderande miljö kan överföras till röd järnoxid och i något reducerande miljö till svart järnoxid.  Som jag uppfattat saken är detta en viktig källa till åtminstone vissa kvaliteer av järnoxidpigment (åtminstone till färg och infärgning av saker där man kräver en finkornig kvalitet).  Den risk jag tänkte på var att åtminstone  de gula pigmenten skulle kunna innehålla mindre mängder av adsorberat anillin. Anillin är i sig färglös och anilinfärg har kommit att användas som beteckning för många lösliga organiska färgämnen även sådana som inte tillverkas med anilin som råvara.

Jag kan se vad du menar men till keramik använder man enklare typer av oxid, genom kalcinering av hydrat. Normalt vid så höga temperaturer att organiska ämnen inte finns som rester.

Givetvis försvinner det organiska vid bränning, men jag uppfattade det som att frågeställaren oroade sig för hälsoeffekter från den obrända glasyren.