Vad tusan är det som händer?

Följande händer (otroligt ofta!): Skröjar i 960 grader. Glasyrbränner därefter i 1240 grader. Ut kommer ett gods med massiva, genomgående sprickor. Gröper ur godset i den mån jag kan. Har även testat massivt men oftast med samma utfall. Följer Cebex förprogrammerade temperaturkurvor. (Ny 150-liters toppmatad ugn). (På bilden har sättmaterial bränt fast så bortse från det). Vad tusan gör jag för fel? Snälla ni med tankar och liknande erfarenheter - jag tackar på förhand för er hjälp!

Många saker det kan vara men en sak som är en garanterad hjälp är att när man gör sådana figurer så är det lergods man bör arbeta med. Håller formen vid topptemperatu eftersom det inte sintrar och skärven är då starkare i bränningen. Eftersom det är en figur så behöver du ju inte tänka på att skärven skall vara tät eller att glasyren skall vara lämplig till livsmedel så stengods är enligt min mening fel val. Lergods har också den fördelen att färgvalet är större på glasyrer och slitaget på ugnen mycket mindre.

Tusen tack snälla @Ler för dina kloka synpunkter. Jag tror absolut att du har en mycket viktig och bra poäng. Har tänkt tanken tidigare och varit inne på att det bör ha att göra med den stora påfrestningen på de höga temperaturerna. Jag personligen tycker att glasyrerna på stengodstemperatur är väldigt mycket härligare än lergodsditon, men det går säkert att hitta! Det viktiga här är att få bukt med sprickbildningen som gör mig gråhårig... 

Utseendet på en lergodsglasyr kan man få nästan hur man vill och en som liknar din häst är inga problem

Säger du så så blir jag superglad! Gör tyvärr inte mina glasyrer själv, men får nog sätta mig in i den världen snart tror jag 

Du kan ju sända mig ett PM så hjälper jag dig med det

Otroligt vänligt! Det gör jag mer än gärna! Stort tack!

Jobbar bara i stengods och bränner i 1250 jag använder en lera som heter WM 2502 den är det 25% chamotte i och 0-0,2 mm storlek!
Om du inte har chamotte i leran tror jag att det är därför det spricker.

@gabgus nej leran har jag väldigt svårt att skylla på. Den har 50 % chamotte som ligger mellan 0 - 1.5 mm. Mycket och stor chamotte alltså. Har provat att byta ut leran flertalet gånger men i min värld finns ingen bättre skulpturlera.

Stengodslera ÄR inte lämplig till sådana saker det är ett faktum som man inte kan se bort från, materialförståelse är viktig i arbetet med keramik. Men skall man absolut använda stengods till figurer så måste man anpassa formen så att det inte finns hängande partier, formen måste bära sig själv och det begränsar ju formspråket. Nu kan en och annan säga att det stämmer inte för det har jag alltid gjort men men

#9 Mitt svar var mer riktat till att svara på frågan om chamotte. Och i frågan om stengodsleror så är den en vinnare (eftersom de jag testat uteslutande spricker). Hur som helst så tror jag absolut på att testa lergods. I keramikens värld är man aldrig fullärd, tycker jag. Finns ständigt nya saker att lära sig! Har du förresten förslag på en bra skulpturlera som är förlåtande när det gäller verk av ovanstående kaliber? Som varierar väldigt i tjocklek dessutom ... Tacksam för dina råd!

Om du gillar att jobba med din favoritlera, varför inte ge den en chans som "lergodslera"....?   Bränn den som lergods helt enkelt...!   Begreppen är inte så statiska, och lera är lera är lera......och stengods blir den först om den bränns i stengodstemperatur och sintrar..   Att vissa leror säljs som "stengodsleror" betyder att de KAN brännas som stengods.....inte att de måste brännas så.....

#9:   Nej visst,  det är ingen slump att den kinesiska terracotta-armén är gjord i just terracotta...!  Och tiita på  Hertha Hillfons alster...!

Bosse, vad är terracotta, närmare bestämt?  Alltså, jag vet  vad det är,  men jag menar, vad är det som gör just terracotta speciellt lämpligt till arméer och andra stora skulpturer?  Och vad använde Herta Hilfon? Var det också terracotta?

Med vänlig hälsning Maria

Terracotta betyder (ungefär)  oglaserat lergods, men framför allt betecknar det lergods.  Stora skulpturer deformeras  lätt om de bränns som stengods  eftersom leran både mjuknar och krymper när den sintrar.  Riktigt stora skulpturer skulle kollapsa av sin egen tyngd om de bränns som stengods, framför allt om det finns utstående detaljer.

Hertha Hillfon är/var känd för sina stora lergodsskulpturer.  De som är oglaserade kan man då kalla "terracotta" om man vill.

Porslinsindustrin har i alla tider brottats med de här problemen,  och vad få verkar känna till är att de mer avancerade figurerna och vissa större föremål måste brännas med stöd för att inte kollapsa i bränningen.  

Jag hade detta problem med mina figurer, men nu kör jag ett långsamt skröjprogram och slipper sprickor

#14 Kör också alltid ett långsamt skröjprogram och innan dess så har skulpturerna genomgått ett speciellt torkprogram i ugnen. Sprickbildningen sker i glasyrbränningen och inte i skröjen så det är inte skröjbränningen som är själva problemet. Tack för ditt tips ändå!

#11 Tack för dina kloka kommentarer! Absolut, kan den gå som lergods, det är ju som du säger bara själva topptemperaturen som avgör vad det är som kommer ut ur ugnen. Jag kör vidare på den då den är ett säkert kort. Det tråkiga är att jag nu går miste om många fina stengodsglasyrer, men jag får nog börja göra egna tror jag!

Då en lera blir bränd är det beroende på partikelstorleken och så klart kemin i leran hur stark den blir. Det är väldigt stor skillnad normalt på en stengods och en lergodslera.

Det verkar som om du har prövat det mesta så jag antar att du inte skyndar på torkningen genom torkprogrammet. Även om sprickorna dyker upp i glasyrbränningen så kan de bero på spänningar som finns i godset sedan tidigare. 

Jag tänker att många gör sina alster medan de går en kurs i keramik, och där får man oftast finna sig i den lera som erbjuds. Det verkar vara antingen ler- eller stengods. Sällan båda. Då kan det vara bra att veta varför problemt uppstod och hur man kan minimera risken även om man använder "fel" lera.

#19 Tack för svar! Ja skulpturerna torkar länge och väl innan de går in på torkprogram. Torkprogrammet kör jag mest som ett säkert kort, det hade nog egentligen inte behövts. Visst har det hänt att jag har stressat fram en skulptur genom att "snabbtorka", men jag kan inte se några samband alls tyvärr. Dvs. ibland spricker det om det har torkat i månader, ibland håller det om det har snabbtorkat. 

En stengodslera som bränts i lergodstemp blir väl som regel inte lika mekaniskt hållfast som en lergodslera som bränts i lergodstemp, eller?

Nej det är just det jag skriver

#21 & #22:    Ni har helt rätt i att det ofta är precis så,  men  1:  Det kan inte betraktas som generalla fakta, eftersom djungeln av leror är så komplex, och massor av variationer och undantag  finns.   Och 2:  I skulpturala sammanhang, som  t.ex. i fallet med Rigoletto77:s alster, är det inte säkert att denna skillnad ens kommer att vara "mätbar", eller ens möjlig att uppfatta....   Tillverkar man bruksgods som skall genomgå daglig tuff hantering, maskindiskning osv, blir sådana skillnader förstås bytydligt mer påtagliga.... 

Dom flesta stengodsleror som säljs i Skandinavien kommer ju från Tyskland och dom lerorna är ju som regel inte särdeles finkorniga. Och varför använda ett material som är flera gånger dyrare när det nu samtidigt är sämre. Man använder ju heller inte porslinslera till tegelstenar.