Material - leror mm

naturlera

2019-03-23 20:27 #0 av: Lotta Dahmberg

Hej, söker med ljus och lykta efter info kring naturlera. Någon som jobbat/r med det? Har lera på tomten som går att skröjbränna, men är mycket oplastisk.  Går det att tillsätta något så den blir lättare att bearbeta? Tacksam för alla tips. 

Lotta

Anmäl
2019-03-23 21:38 #1 av: ler

Ja du kan ju blanda i någon plastisk lera, mindre mängder bentonit går också bra.

Anmäl
2019-03-24 09:20 #2 av: Ulla

Jag har också testat att arbeta med naturlera som jag grävde upp vid föräldrahemmet. Har inga råd att ge, utan mötte samma problem som dig, Lotta. Leran gick bra att dreja, men var alldeles för oplastisk för att arbeta med annars. Den har tydligen används till tegeltillverkning någon gång före min tid. Blev i alla fall väldigt fin vid bränning i lergodstemperatur.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2019-03-24 10:59 #3 av: ler

Det är nog inte leran ni hittat som är oplastisk, men förmodligen så har den blivit det på grund av inblandning av sand och annat. Slammar man sådan lera och siktar orenheterna ifrån så får man oftast en relativt plastisk lera. Det är sällan att sekundärlerorna är magra.

Anmäl
2019-03-24 13:32 #4 av: Bosse Cebex Gbg

Man kan stöta på olika kategorier av leror i naturen.   Sekundärleror är sällan magra, nämner Ler (#3) , och det håller jag med om.     

Men ibland kan man stöta på primärleror, och de är oftast väldigt oplastiska och svåra att "få ordning på" genom tillsatser.  Det finns ju en gräns för hur mycket en lera måste "manipuleras" för att det skall löna sig att satsa på den.   De primärleror som jag haft med att göra har ofta varit gulaktiga eller "sandfärgade" i obränt skick, och  blivit "gulrosa" eller "gulgrårosa" efter bränning.  Dessa leror tål oftast en ganska hög bränntemperatur, men de är svåra att forma till någonting, och trots hög bränntemperatur blir de ändå inte särskilt starka.   Bentonittillsats m.m.  ökar förvisso plasticiteten hos en primärlera,  men resultatet blir sällan/aldrig något som man blir riktigt glad åt, eftersom en primärlera aldrig kan "förädlas" till något som liknar en riktig sekundärlera.......vad naturen behövt årtusenden/miljoner till att åstadkomma kan man aldrig imitera med en "quick fix"....       Jag nämner inte detta för att "måla f-n på väggen", utan för att på ett förenklat sätt beskriva primärleror.   Men vilken sorts lera har Lotta hittat...?....en "förorenad sekundärlera"  eller  en "primärlera.....?   Det vet vi inte än, och det är avgörande för hur bra det kommer att gå att "få till" den......  

Men, som nämns i  #3  kan det ju i detta fall  (?) vara en sekundärlera som är svårjobbad  helt enkelt  pga föroreningar, och i sådana fall behöver man ju "bara" rensa upp den för att den skall bli trevlig att handskas med.   Ofta räcker det med uppslamning och siktning, eller ibland slamning och vattenseparation.   Själv hade jag mycket glädje av en sådan lera, som var så full av skifferskärvor/partiklar att den nästan inte gick att känna igen som lera när den grävdes upp.  Men det räckte med slamning-siktning för att få den arbetsbar, och den blev då en förträfflig krukmakarlera eller en väldigt spännande stengodsglasyr, beroende på hur grovt/fint den var siktad.....

Anmäl
2019-03-24 19:56 #5 av: ler

Gräver man upp lera i Sverige så kan man nästan vara säker på att det är en sekundärlera, normalt är det en blålera eller en rödbrännande lergodslera. Och så finns det på sina håll även skifferlera i väldigt stora förekomster. På många håll är leran blandad med silt som ju finns i ett otal varierande sammansättningar. Det kan ofta också. Vara sand, morän som leran blivit avlagrad samman med. Lergodslera finns överallt i Sverige och det är ju en av grunderna till alla tegelbruk som fanns runtomkring. Skall man hitta bra lera så leta längs med åar och på botten av sjöar, man kan också ofta hitta bra lera om man gräver en bit ner på någon åker.

Anmäl
2019-03-24 22:37 #6 av: Bosse Cebex Gbg

#5:   Ja,  sekundärleror är mycket vanliga, och de flesta leror som hittas är nog av den kategorin.....de är ju också lätta att identifiera som "lera" när man upptäcker dem.     Att jag nämnde primärlera beror på att Lotta bedömer sin lera som oplastisk, och de flesta sekundärleror är ju att betrakta som plastiska,  ofta även om de är förorenade.....men det det kan ju som sagt bero på någon form av hög sandinblandning eller liknande...  (?)    Lotta, du får gärna berätta mer om din lera, och gärna skicka en bild eller två.....

Ler

Anmäl
2019-03-24 23:01 #7 av: ler

Enda stället i Sverige där man kan hitta primärleror är i Skåne, nu vet jag ju inte om det är där du bor?

Anmäl
2019-03-24 23:09 #8 av: Bosse Cebex Gbg

Den primärlera som jag "utforskat" hittade jag i norra Dalarna.....

Anmäl
2019-03-24 23:22 #9 av: ler

Är det då verkligen lera du hittat?

Anmäl
2019-03-25 01:36 #10 av: Bosse Cebex Gbg

#9:  Det beror på var man drar gränsen för vad som kan kallas lera.   Men visst uppvisade den de "vanliga" kriterierna.  Kändes som lera i handen,  man kunde rulla en sträng och faktiskt hjälpligt linda den kring fingret. Det gick också att handforma mycket enkla former i litet format.  Men att forma något med precision och i litet större format gick inte alls bra.  Leran hade ett mycket irriterande "glapp" som gjorde att allt man format kunde tänjas mellan ett "inner"- och ett "ytterläge", dvs den behöll inte självklart den form man gett den, när man handskades med det våta godset.   Färgen som obränd var åt det gula, sandfärgade hållet.  Vid skröjbränning behöll den i stort sett färgen, men nu med ett "rosa" inslag, troligen pga ett litet järninnehåll.  Den klarade stengodstemperatur, och blev då aningen gråare i tonen, men färgförändringen var inte särskilt stor.   Visserligen ökade styrkan i godset vid stengodsbränning, men särskilt stark blev leran ändå inte.    Jag gick vidare och försökte få den mer plastisk med bentonit, vilket visserligen gjorde leran något bättre,  men jag märkte snart att den aldrig skulle kunna bli något "trevligt" material att jobba med, så jag gav upp, en erfarenhet rikare...

Om man kan kalla detta lera tål förstås att diskuteras, men min dåvarande slutsats var att det torde vara någon form av primärlera........     (?)  

Anmäl
2019-03-25 04:38 #11 av: ler

Så var det nog morän eller annan osorterad avlagring du hittade. En lera vill alltid på grund av kornstorlek vara mera formstabil än det du beskriver, även en mager lera. Och en mager lera kan alltid brukas som del i en massa om halten av montmorillonitiska leror finns med. Det finns många mineraler som är vittringsprodukter av olika bergarter som tål att brännas utan att det är lera.

Anmäl
2019-03-25 07:32 #12 av: ler

Jag undrar lite över namnet naturlera, vad betyder det? All lera kommer ju från naturen.

Anmäl
2019-03-25 11:58 #13 av: Bosse Cebex Gbg

#11:   Ja, visst kan det vara så, att materialet inte riktigt levde upp till epitetet "lera".  Men det var tillräckligt lerlikt för att väcka nyfikenheten....   Fyndplatsen var gammal flodbädd, men betydligt högre upp än nuvarande vattennivå...

Anmäl
2019-03-25 12:09 #14 av: ler

Ja gamla avlagringsplatser kan ju hamna väldigt högt över nuvarande vattennivå. Så man behöver ju i princip inte hålla sig till rinnande vatten för att hitta lera, även om det är enklare. Jag har provat många olika leror som jag grävt upp både i Sverige men också många andra platser i världen. På tal om fyndigheter så finns en av dom största fyndigheterna i Europa just i Sverige.

Anmäl
2019-03-25 12:40 #15 av: Bosse Cebex Gbg

En annan "konstig" lera  som jag stött på kom från Afrika.   Man ville veta om den kunde användas till något.  Och, efter slamning-avvattning kändes den verkligen lovande.....mycket plastisk och trevlig.    Men brännproverna avslöjade materialet som något helt annat än lera.  Det visade sig att i stort sett allt det plastisictetsgivande materialet bestod av organiskt material (humus) i olika grader av nedbrytning,  vilket förstås försvann vid bränning.  Och det var ingen dålig glödförlust..!!!     1100°C-proverna som togs ur ugnen bestod i stort sett bara av sand, inbäddad i och hjälpligt bunden av ett skört, färglöst "glas" (uppenbarligen med låg smältpunkt), och provbitarna kunde lätt brytas isär med fingrarna......    Har aldrig tidigare (eller senare)  stött på något liknande.....  

Ler

Anmäl
2019-03-25 15:03 #16 av: Ulla

#14 Ler

Var i Sverige finns den stora fyndigheten som du nämner?

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2019-03-25 15:08 #17 av: ler

Östersund vid Storsjön, den lertäkten är mer än 33 meter djup och kilometerlång. Leran är helt ren. Jag har några kilo av den som jag använder till engobe test, det är en mörk skifferlera som blir vackert röd.

Anmäl
2019-03-26 08:11 #18 av: SussieCre8

#17 Åh det låter ju jättebra och spännande! Jag har hittat lite lera på Gotland som jag testar som engobe.

Anmäl
2019-03-26 08:31 #19 av: paonas

Jag tog vara på blålera som grävdes upp 5 meter ned från en grävning på ön där jag bor. Den var väldigt fet och gick inte att ”tvätta” i det tillståndet. Jag torkade leran på gipsplatta. Sedan löste jag upp den i vatten och siktade den. I detta lösa tillstånd kan du använda den som engobe.

Paola Näslund
Brenneyia Krukmakeri
https://www.facebook.com/brenneyia


Anmäl
2019-03-26 20:57 #20 av: Lotta Dahmberg

Oj! Jag är alldeles överväldiga av alla svar!,  Så spännande!:-)

Jag är verkligen en nybörjare och har hittat lera på vår fritidstomt utanför Malmköping i Södermanland.  Tomten är fullständigt omöjlig att gräva i, mest lera och vi har en sjö ca 100 -150 m från vår tomt, så det måste väl var gammal sjöbotten tänker jag.  Där har funnits flera tegelbruk i traken tidigare, och en krukmakarmästare som bodde inne i Malmköping tidigt 1900-tal. På Malmaheden har även hittats en boplats från Vråkulturen - tidigneolitisk samling (trattbägarkeramik el gropkeramik) Har verkligen sökt ngn från Malmköping att berätta om leran, men mager utdelning hittills. 

Ska försöka ladda upp några bilder. De brända kärlen är endast 'grova' försök att se om det gick att bränna och det gjorde det i skröjbränning, men leran smalt vid stengodsbränning. Jag har silat och slammat upp leran en gg, och bilderna på råleran är tagna när 'leran' fått vila ett par månader och så har jag jobbat igenom den ordentlig. Men den är fortfarnde stum och spricker lätt upp. Går hjälpligt att vira runt ett finger utan att den spricker. Den påminner lite som #9 beskriver om att den är svår att få ngn precision i., att den inte vill stanna i den form jag format den till.  Mycket 'kladdig' när den är blöt men torkar snabbt.

Kanske borde jag låta torka den igen på gipsskiva, slamma upp den och sikta den igen, för att få bort ev mer orena inslag, som sand och annat?

Om jag skulle pröva att blanda i bentonitlera?  - så verkar det finnas olika sorter - vilken bör jag använda? 

Även om jag inte tror att jag kommer att satsa på den här leran, så tycker jag det är roligt att få utforska den så långt det är möjligt och se om jag kan få till några kärl som håller att använda. 

Troligen är den bäst att använda som engobe....

Ursäkta om jag använder fel teminologi, men det beror i så fall på att jag verkligen är nybörjare inom keramik/lera, men en entusiastisk sådan:-) 

Anmäl
2019-03-26 22:28 #21 av: Ulla

Så spännande det låter! Tack för att du berättar och visar bilder. Påminner om mina erfarenheter av egengrävd lera. Min lera blev mörkare vid bränning, kanske för att den kommit med älven från järnmalmsrika trakter i Norrland.

Sajtvärd för Keramik ifokus


Anmäl
2019-03-26 23:10 #22 av: ler

SnUggla färg på den där rödleran, ja klart den smälter vid stengodstemperatur men det kan man utnyttja om man har den i en glasyr. Jag tror att det borde gå att använda den där leran som den är utan tillsatser, torka helt och lägg leran i en hink, häll rikligt med vatten på utan att röra runt. Låt leran lösa upp sig så får du bort dom flesta organiska föroreningar som flyter upp, dom häller du bara bort så kan du röra upp leran och sikta i så fin sikt som du önskar, personligen skulle jag ta en 80 mech sikt eller finare. Så borde du få en relativt duglig lera, men du skall ju också se till att du har en förnuftig halt av vatten i leran så den inte blir för sliskig.

Anmäl
2019-03-26 23:13 #23 av: ler

Ja Ulla så kan det kanske vara men det kan ju också vara så att din lera har mindre mängder kalcium och titan så blir den per automatik mera mörkröd.

Anmäl
2019-03-27 09:23 #24 av: L.A.E

Trevligt att ni diskuterar berg och lera  .  Vi själva tar lera,berg av olika slag ute i naturen bereder den på olika sätt   och även som glasyr material.  Brukar också ta lite material när det borras för bergvärme och då krävs det en hel del jobb ändå med siktar + ansiktsmask .  Är mycket intresserad av geologi och har turen  att ha en i släkten som är expert på vulkaner och är  Vulkanolog .  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.