Kan skröjen och hur leran bränt ur dess organiska innehåll, ha att göra med dessa små bubblor?

Nej, jag tror inte att leran har med detta att göra,  men jag har sett precis detta många gånger förut.   

Glasyren är helt enkelt litet överbränd,  och har blivit så tunnflytande att "det vita" separerat och bildat en tjock "pöl" i botten.  "Pölen" är så tjock att gaserna inte riktigt vill eller hinner avgå, vilket orsakat de små bubblorna.     Glasyren kan också ha varit aningen tjockt pålagd, vilket förstärker den här händelsen.

Om du sänker bränntemperaturen till 1235°C  (våga göra det…!)  och samtidigt tunnar ut glasyren litet grand, tror jag att  du kommer att se en avsevärd förbättring.

Den tjocka vita "pölen" kan också  - i viss mån -  bero på hur man glaserat föremålet.   Det gäller att vrida runt skålen så att glasyren inte får en chans att "stanna upp" i botten och bygga upp ett tjockt skikt just där….

Men,  glasyrens sätt att separera  (överst nästan transparent, sedan blåstrimmig, och längst ner helvit)  visar att värmearbetet fått fortgå litet i överkant  och gjort den litet för  tunnflytande, vilket man bara kommer åt genom en temperatursänkning.   Men som sagt, tjockleken spelar också en viss roll….

Bosse, du säger att värmearbetet kan ha gått i överkant, kan en för lång utjämning bla vara problemet då? Hur skulle du rekommendera att en Brännkurva ser ut?

#3:   Ja, utjämningstiden  är mycket riktigt en del av värmearbetet,  men oftast är det ju "hälsosamt" med en liten hålltid på toppen.   

Om man vill "komma ner" i värmearbete, kan man visst korta av utjämningstiden  också,  tillsammans med en allmän temperatursänkning.   Här är det fritt fram att experimentera.

Fast, om man kört med en någorlunda "normal" utjämningstid, brukar jag dock inte rekommendera att korta av den, eftersom den i grunden behövs.   En "ren" temperatursänkning brukar ge tydligast och bäst resultat.   Laborerande med utjämningstiden kan få komma senare, dvs om det skulle behövas.          

En "önskebrännkurva"  skulle vara spikrakt linjär ända upp till topptemperaturen, där man sedan avslutar med en viss utjämningstid.      I dessa tider, då vi tror att allt går att kvantifiera, skulle vi då kunna få en känsla av "kontroll"…. 

Problemet är att ingen "vanlig" ugn klarar detta.  Kurvan flackar alltid av mot toppen, särskilt från ca 1100°C och uppåt,  och den flackar av i olika grad beroende på ugnstyp,  ugnens skick,  elementens skick m.m.  och det enda instrument vi har för att kunna styra värmearbetet är att trimma in topptemperaturen  nedåt, så att vi "möter" det ökade värmearbetet vid en lämplig punkt……vi kan ju inte få ugnen att värma upp fortare än den orkar…..

Tack! Jo det kan nog vara lite tjockt i botten.  I teorin vet jag ju hur man ska vrida, men det är "lite" svårt i praktiken ännu… 😉

Ska prova att sänka topptemp i nästa bränning. En utjämning på 30 min, vore det bättre än 20?  

Denna skål blev bättre, om än några små bubblor tyvärr. 

Jag fick jättemycket rinningar på flera saker, så jag hade nog lagt på för tjockt. Lärdom till nästa…

Nej, behåll utjämningstiden på 20 minuter, och sänk till 1235°C, samtidigt som du tunnar ut glasyren litet grand.

Om du i det här läget ökar utjämningstiden,  riskerar du att den,  pga ökat värmearbete, "äter upp" en del av din temperatursänkning, vilket vi ju inte vill….

Toppen! Testar 😃

Vad skulle hända tro om jag bränner om den med flest bubblor?

#8:   "Pölen" i botten blir ju inte tunnare av att brännas om,   den finns ju där redan,  så jag tror inte att det blir bättre….   Men det kostar ju inget att prova….

Nu har jag plockat ur ugnen efter nästa glasyrbänn.  Nu körde jag 120gr/h, 1235grade och 20 min utjämning. La på glasyren med en kinapensel i stället för att hälla i och ur. Tycker de blev mycket lättare och det gick rätt bra. Men… jag fick iaf en hel del "nålsticksbubblor" . Inte på botten denna gången , utan på in och utsidan. Grymt irriterande dessa små! Jag glömde ditt (Bosses) råd att tunna ut glasyren,  får testa det i nästa bränning. Den skål jag brände om fick helt galet mycket bubblor på insidan kanten.  Men nu kändes det som om det gick åt rätt håll ändå, men dessa irriterande nålstick. Tips att mera testa?

Hej,

Utan att gå in på alla detaljer:   Vad som är "övergripande" när jag tittar på bilderna är att glasyren fortfarande är litet överbränd,  pga värmearbete.  

Varför tror jag det….?….jo, för att glasyren har separerat och runnit litet för kraftigt  (se min bild).   

Om man vill maximera  "måsskitseffekten",  skall man försöka minimera  "1" och "3", och  få mer av "2", och då får glasyren inte bli så lättflytande som den har varit här.  Man kommer kanske inte "ända fram", men om man vill få mer av "2" , får man helt enkelt sänka temperaturen litet till,  för att hindra att glasyren separerar alltför mycket.    Om du körde 1245°C den här gången, sänk till 1235-1240°C nästa gång,  och - kanske - tunna ut glasyren en aning…. 

Det är en balansgång, och pga att alla ugnar är olika beträffande värmearbetet, kan du bara använda din egen ugn som referens och testa dig fram till vad som är "rätt" nivå för just din ugn.

------------------------------------------------

Skålen med de många bubblorna:   Kan detta vara en av de saker som blev dåligt "av-osade"  i skröjen….?….det är defintivt inga underbränningsbubblor, med tanke på hur glasyren har uppfört sig…

Tack snälla för din respons!  Bilden du kommenterat , där är skålen bränd i 1245. 

I #10 är de brända i 1235 och skålen ovan är ombränd i den bränningen och fick då helt galet med bubblor. 

Tror att det ligger mycket i att leran inte fick "osa klart" i skröjen . Ska absolut köra låång utjämning i nästa.  Kanske även testa att dra ner glasyrtempen till 1225, eller 1230. 

Den senaste bränningen till 1235 fick ju inte alls lika mycket bubblor, men flera, mycket irriterande nålstick, vilka låter väldigt troligt att det beror på skröjen.

Ja, var inte rädd för att sänka litet till, så att det verkliga värmearbetet "möter" glasyrens optimala smältkonsistens på rätt ställe på kurvan.  Och detta kan endast fastställas genom tester med den egna ugnen…..

Men tänk också på glasyrens tjocklek.  Alltför tjockt glasyrskikt bidrar också till att glasyren vill "nedåt", och därmed separera mer under rinningen…..

För att få "den optimala måsskiten" måste du balansera dessa två faktorer.   

Ett tips till:  I likhet med många andra glasyrer har "måsskitsglasyren"  en tendens att separera redan innan eller när man lägger på den.   Om du inte har tiillsatt något ställmedel,  gör så här:    Häll upp 1 dl vatten i en flaska, och tillsätt ca 27-30 gram vanligt koksalt och låt det lösas helt,  så att du får en mättad koksaltlösning.   Dosera sedan ca  "1 tesked" lösning per liter glasyr (ungefär), så får du en glasyr vars partiklar håller sig betydligt mer "svävande" och välblandade medan du glaserar.  Detta påverkar inte glasyren i övrigt.

Jag tror inte att du är så långt från lösningen i "jakten på den perfekta måsskiten"…🙂

Stort tack! (Ånyo) 

Får jag ta med dina goa råd till den grupp på FB jag skapat och kallat : Fylelera och Måsskitglasyr ? 

Det skulle vara så roligt att kunna delge och hitta bra och även dåliga erfarenheter gällande denna magiska kombo 😃

#14:   Helt ok…. 🙂

Åh vad gla' jag blir! Tack!