Om leran är tillräckligt ren, plastisk och homogen direkt där man gräver den, är det inget som hindrar att man slår den och jobbar med den direkt. Har man tur, kan man hitta sådan lera, men det är nog mindre vanligt. Särskilt om man tänker använda leran till drejning, är det nyttigt för sinnesron att slamma/sikta osv, för att inte senare råka ut för små stenar, rötter, snäckskal osv, precis i "fel ögonblick" under arbetet…. Men visst GÅR det att jobba med det man nyss grävt upp….särskilt om leran legat så djupt att den har haft en frostfri tillvaro under överskådlig tid…men var beredd på att den kan innehålla "överraskningar"… :)

Tack Bosse!

Jag har tidigare gjort den omständliga proceduren o då blir det riktigt fint. Tänker fuska lite nu eftersom jag tagit lera just på frostfritt ställe. Även att jag faktiskt vet att det är mycket lättare med "köpelera" är det lite speciellt med min naturlera.

Liten protest; Är inte all lera "narurlera"? (förstår vad du menar, egentligen…)

Ja, all lera är förstås "naturlera' (vad skulle den annars vara..?).

"Köpelerorna" är produkter tänkta för industriellt bruk, och därför är det viktigt att de hela tiden håller samma specifikationer, för att inte skapa störningar i känslig produktion.  De består därför av en grund av "naturlera" (eller vad vi nu skall kalla den), som "balanseras" av tillsatser av t.ex. fältspat, kvarts, kaolin m.m. för att erhålla vissa önskade egenskaper, och hålla sig inom specifikationen. Eftersom "naturleran" hela tiden varierar litet i sina egenskaper, analyseras varje ny sändning rålera av labbet på "lerfabriken", och blandningsreceptet uppdateras därför ständigt, så att slutprodukten skall hålla de önskade värdena.

Ungefär som när man homogeniserar mjölk, så att den ständigt har de 3 procenten fetthalt, som tryckts på förpackningen….

Funderar på att testa bereda "naturlera" förstår alla moment som nämnd ovan bortsett från det sista. Varför kan man inte jobba upp slamman till arbetsbar massa? Vad tjänar den sista torkningen till?

Från slamma så står mina "hinkar" tills jag ser att dom släpper från kanterna .Sen vänder jag hinken upp och ner.När den sen släpper ur hinken får den stå ett par dagar  utan skydd .Efter det kör jag den i lerkranen..

Har arbetat mycket med naturlera, eller lokal-lera, fick en gång hem ett lastbilsflak från en byggplats med fin lera. Det var på det stället två sorter, en rödbrännande samt en gulbrännande. Alltihop fick ligga ute i en hög under vintern o frysa o blev lättare att arbeta med. Problemet var att det tog så mycket tid alltsammans. Leran skulle torkas, slammas,silas, torkas igen!  Halva min arbetstid gick åt! Att gräva lera o arbeta direkt går endast om du hittar en "ren" lera, annars kan du råka ut för sk. kalksprängning. Kalksprängning är inte trevligt, det är små stenar som letar sej ut genom lerväggen när godset är bränt o klart o kanske sålt! Har du tur hittar du kanonfin lera som går att använda utan rening, men det är svårt. (när mina grannar grävde in vatten hittade jag världens finaste lera, ganska mörk, smidig o helt ren, på deras tomt, men det var ju helt fel ställe att gräva på för mej) Visst är det spännande, och kul att du vill arbeta med naturlera, det är ju en viss känsla i den.

Jag hade inte alls planerat att jobba m naturlera, men plötsligt blev jag erbjuden en skopa. Jag tog tillfället i akt o bestämde mig för att åtminstone prova. Tanken på att sälja "lokalproducerad"keramik tycket jag låter kul! Tack för snabba svar! Jag återkommer väl med info. Om hur det går.

Fin lera kan ni hitta i baksuget på stenar i forsar och bäckar..Den leran kan vara så ren att den bara är att ta direkt..