Bild på blå glasyr.

Kavlade saker har en större tendens att spricka är min erfarenhet, men lite konstigt är det, skulle kanske ha klarat sej om du bränt saktare men det är ju bökigt att ta hänsyn till sånt om allt annat gods klarar programmet. När glasyr kryper på det viset brukar det vara damm eller fett på ytan så glasyren inte kunnat få fäste, så brukar det bli om det är en gammal sak man glaserar utan att torka av ytan. Vissa glasyrer har en tendens att krypa i vilket fall, speciellt om man glaserar tjockt tänker jag.

På tekannan är min gissning att det kan ha funnits glasyrkladd på ugnsplattan så att tekanna fastnat lite och sedan spruckit under avsvalningen. Undvik fler missöden genom att pensla plattorna mer noggrant med skyddsengobe.

På bild två har glasyren "krypningar". Det skulle kunna bero på att sakerna har stått länge och blivit dammiga innan glaseringen. Eller, troligast, att glasyren lagts på i för tjockt lager.

Du hann före medan jag höll på att formulera mig Rolnor! :)

Eller fettfingrar eller för mycket avtorkning med svamp eller helt enkelt en dålig glasyr! vad gäller kannan så är jag ganska säker på att kajsa har rätt i det hon skriver om kladdiga plattor.

En orsak till sprickorna kan vara att botten suttit för hårt fast i ungsplattan vid avsvalning. Titta efter om sprickorna där det finns glasyr har vassa kanter. Det blir dom om sprickan uppstår efter att glasyren varit smält och under avsvalning. Har sprickan runda glasyrkanter fanns sprickan innan glasyren smälte helt. Sitter botten fast i ugnen för hårt så kan den inte  krympa vid avsvalningen. Även om kannan verkade vara "lös" när du lyfte ut den, så kan sprickorna ha hjälpt till att lossa den från botten. Har du bra behandling av ugnsplåtarna? (plattengobe).

Kavlad lera kan också vara svår att få bra hållbarhet på. Det beror på att man ofta jobbar leran i en och samma riktning. Då kan den krympa osymmetriskt. För tunn botten är inte heller bra.

Sen tror jag som Rolnor om problemet med den blå glasyren. Smutsig yta och tjock glasyr är för det mesta orsaken. Skröjtemperatur?

Vissa glasyrer har också lättare att krypa och det kan bero på glasyrens ytspänning, men det måste man i så fall räkna på.

Jag har upplevt stora vassa sprickor där glasyren har varit jättetjock inuti och bara normaltjock utanpå. Vissa glasyrer drar ojämnt i leran, eller om det är vissa leror som är mer känsliga för det. Det var en stoooor gjuten grej i stengods som var otroligt knepig att glasera inuti. Därför blev det så tjockt. De efterföljande grejerna som var gjutna i samma blev inte så eftersom jag var mer försiktig vid glasering. Du kan ju försöka att kolla i sprickorna om du kan se hur tjocka glasyrlagren är.

Jag vet inte vad det är för lera ni använder, men det är bra för stabiliteten och hållbarheten att ha en lera med chamotte i när man bygger av kavlade plattor.

Tusen tack för alla svar!

Glasyren på insidan tekannan är jättetjock och den har skarpa kanter, så jag håller på förslaget om att den spruckit när den kallnat. Och att den troligtvis fastnat lite i bottenplattan. 

Tyvärr slarvar jag nog med att underhålla ugnsplattorna. Det är ett dilemma att få tiden att räcka till allt man ska göra som bildlärare… :(

Angående den blå glasyren så har nog föremålet stått ett tag innan den blev glaserad, så en del damm har säkert legat på den. Tyckte bara att den krupit så konstigt, men gissar att era förslag stämmer.

Hur gör ni när saker har stått länge? Torkar ni av med en fuktig trasa/svamp och väntar tills den torkat helt innan ni doppar i glasyr?