Vad har du för utjämningstid? Jag skulle prova att sänka topptemperaturen och köra längre utjämningstid i första hand. Eller går inte det med oilspot?

30 minuter. Jo det går nog bra, känns bara lite tokigt att inte kunna brännna likadant vid halvfull som full ugn..

Var hittar man recept på oilspotglasyr? Glad Påsk förresten 🐥

Det kanske har att göra med att man har element i botten - det gör att med effekt tillförs ugnen längst ner. Normalt jämnas det ju ut av konvektionsströmmar - men om man har stora hyllor och mycket gods som blockerar luftflödet så kan det blir ojämn värme.

Det mest troliga är väl dock att det är temp-sensorn till styrenheten som sitter så den påverkas av hyllorna och godsets placering - en gissning är att den övre hyllan när man kör med 2 hyllor, riktar om luft som kommer in genom ett ventilationshål. Det kan ju göra att sensorn hamnar i en "cold spot" i ugnen. 

Vad jag sett på bilder på endel "kommersiella ugnar" så sitter ju sensorerna ibland på lite dumma ställen som i ett hörn eller nära ett element. Det bästa är ju att ha den så den kännande delen i toppen hamnar mitt i ugnskammaren - eller så långt in man kan med en rimlig längd på sensorn och utan att den hamnar i vägen för godset.

Brände utan hyllan, denna gång blev det ännu varmare, ställde in 1255 men det blev som mest 1285 enligt min extra pyrometer, glasyrerna har sprätt en del så jag måste fixa service, något är fel helt enkelt. I värsta fall kan ju ugnen gå över 1300 och bli förstörd så det är ju inte acceptabelt såklart… suck! Helgen förstörd:(

Det verkar helt klart som att det är temperatursensorn som gett upp här - jag har ju haft en som gjort det och den pajade också så att visad temp blev lägre än verklig (riktigt ordentligt i mitt fall - ca 400°C fel - men det såg jag på glöden när jag kollade in i ugnen att det var väldigt varmt vid "800". Så hann stänga av innan ugnen blev överhettad). 

Min var ioförsig av K-typ, men S eller vad du har, kanske kan paja på likanande sätt

Du skrev förut att det blev rätt varmt på utsidan av ugnen - i mitt fall pajade sensorn troligen pga att övergången mellan kabeln och termoelementet blev för varm. Här kan det ju kanske va samma problem om övergången t ex sitter fastskruvad i en plåtyta som blir ordentligt varm. Min sensor var för kort, så jag fick sticka in den så kabeln nästan var inne i isoleringen för att få in den i ugnskammaren ordentligt. Den övergången tål inte alltid sådär väldigt mycket - finns det vanliga lödningar i den så smälter dom redan vid 183°C.

Tur att du inte körde en bränning inställd på eller nära 1300 - då hade det nog gått illa med ugnen.

Hej,

Kan det vara så att…..

1. Ugnsrummet blir väldigt varmt…?   Mätmetoden fungerar så att en referenspunkt i ugnen (termoelementets lödställe) jämförs med en motsvarande referenspunkt i styrenheten. Styrenhetens referenspunkt är avstämd för (ungefär) rumstemperatur. Ju varmare styrenhetens referenspunkt tillåts bli (t.ex. pga varmt ugnsrum), desto mer minskar "jämförvärdet", dvs temperaturvärdet förskjuts nedåt, och man får överbränning i större eller mindre grad. Moderna styrenheter kompenserar mot detta i någon mån, men bara upp till ca 40-45°C rumstemperatur (kan variera). Däröver får man obevekligt ett felvärde, som eskalerar med rumsvärmen. Ett felvärde som får styrningen att "tro" att temperaturen är lägre, och som därför brassar på litet till…och litet till…och litet till….varvid rumstemperaturen ökar ytterligare, och förvärrar felvisningen…osv osv…… 

2. Styrenheten sitter placerad så att den blir uppvärmd…?   Se ovanstående förklaring.

Slutsats:  Håll styrenheten sval..!

Detta är bara en av flera möjliga orsaker, men det här fenomenet är inte ovanligt, och får inte glömmas bort när man felsöker.

PS   Om man är osäker, och inte är någon nattuggla, finns det relativt billiga "max&min-termometrar" hos t.ex. Clas Ohlson. Ställ en sådan alldeles intill styrenheten, och du kan i efterhand se hur varmt det blev kring den.  DS

Ja, det kan vara en förklaring, men jag tycker att min externa pyrometer borde visa samma fel även den, den fungerar ju på samma sätt?

Men den externa pyrometern har du ju nyss plockat fram. Den kanske inte hann bli lika "genomvarm" som ugnens styrenhet, medan du mätte…? Och så är de väl av olika fabrikat….  Kolla hur varmt det blir som mest kring styrenheten, så kan du, om inte annat, utesluta den faktorn.

Om du kollar detta, och konstaterar att man kan utesluta det fenomenet, får vi gå vidare med nästa logiska steg: Kabeldragningen från termoelementet till styrningens honkontakt kan ibland bli upphov till eskalerande felvisningar. Kablarnas fästpunkter vid termoelementet och/eller vid honkontakten kan ibland förvandlas till oönskade "extra mätpunkter" om dessa punkter tillåts bli för varma (beroende hur de är monterade), och då får man symptom som liknar fenomenet med "för varm styrenhet". Varje övergång eller "skarv" mellan termoelementet och styrenhet utgör ett potentiellt "extra mätställe", om de utsätts för stark värme. Och "extra mätställen" som förvirrar mätningen vill vi ju inte ha….

Detta kan givetvis hänga samman med "för varmt ugnsrum", eftersom då allt får en högre temperatur än tillrådligt, och då inte minst komponenter nära ugnen. Särskilt om de är tajt inbyggda nära ugnskroppen.

Har du tillgång till tryckluft…? När allt är som varmast, prova att blåsa på, och kyla ner de kritiska punkterna, och se om temp.värdet på displayen ändras…. 

Därefter kommer vi till mera långsökta funderingar, som t.ex. att en felaktig typ av komp.kabel (mellan t-element och honkontakt) har använts, eller om den rentav har skarvats (fy!) någonstans längs vägen…. Men det skall vi förstås inte förutsätta förrän allt ovanstående har kollats…

Tack för ditt engagemang!

Bränner nu igen, har sänkt till 1245grader och har vädrat ordentligt så det är svalt, ska ta ut en termometer också. Det konstiga är ju att det gick bra att bränna dom första gångerna, glasyrerna bettede sej likadant vid upprepade bränningar. Den externa pyrometern har varit i verkstan i flera dagar och är lika varm som den fast installerade. Jag förstår tanken med skarvar som påverkar tempmätningen, men dom problemen borde ju ha funnits hela tiden? Jag ser också på brännkurvan att det blir ingen snygg "platå" vid utjämningen utan det ser ut som en bergstopp. Det kan ju såklart vara fel på den externa pyrometern så i natt ska jag vaka och se vad den fasta egentligen visar när ugnen nått maxtemp, det borde ge en del information, OLIDLIGT SPÄNNANDE!

Det borde väl inte va rummet här eftersom det gick ju bra flera bränningar innan vad jag förstod - det är ju ett problem som måste tillkommit i efterhand.

Att det är den externa som är paj gissar jag är mindre troligt (och även glasyrerna visade ju på att det var för varmt) - är den mycket använd? Mer troligt är väl att felet uppstått i övergången mellan sensor och kabel eller att rentav styrenheten blivit överhettad och tagit skada. Du skrev ju att det blev rätt varmt på utsidan - står ugnen nära en vägg? Vad jag sett på bilder på deras frontmatade ugnar sitter styrenheten på sidan där det borde bli rätt varmt. Uterm själva skriver att det måste va avstånd även till obrännbara väggar för att "ugnen ska få tillräcklig ventilation och inte överhettas" - det måste ju va elektronik och sånt dom menar då.

Elektronik brukar sällan klara mer än 150°C (det brukar va max för många komponenter). Utvecklar komponenterna själva nån värme av betydelse (tyristorer/transistorer för effektstyrning t ex) så tål dom betydligt mindre omgivningstemp än så.

#5 Har du testat att stoppa in några Orton käglor i ugnen när du bränner ?

Vi bränner alltid med 2 Orton käglor i ugnen och instrumentet är mer som ett hjälpmedel även  om G 9000 är bra.

Man ser ju hur stor skillnad det är på 5 sättplattor eller 10 st + mängden massa man har  stoppat in i ugnen.

Jag har beställt käglor, ska testa med dom.

Mer massa i ugnen gör ju att stigningen i temp blir långsammare - och käglor mäter ju värmearbetet, inte temperaturen. Vid långsammare stigning böjer dom sig ju vid lägre temp. 

Men om man klockar stigtiden på slutet så kan man ju lätt kolla mot tabeller och på så sätt se ungefär vad man ska ha för temp (inom kanske +/- 10°C - och det räcker ju bra vid så här höga temperaturer - ugnen lär ju inte va jämnvarm exakt på graden ändå).

En liten sidestep från det egentliga ämnet: På något sätt känns det som om de digitala displayernas intåg i keramikvärlden var både på gott och ont. En lysande siffra i en display känns så exakt och definitiv, att vi får en benägenhet till att skapa orimliga krav på ugnen och brännprocessen. Vi rentav leds till att missförstå hela skeendet, och stirra oss blinda på temperaturen i grader, komma noll noll…. Som om en brännprocess skulle gå att kvantifiera….. Jo, i likhet med allt annat går den förstås att kvantifiera, men inte med våra trubbiga redskap som bara visar °C, och vi måste samtidigt också (ödmjukt) inse att vi inte förstår processen fullt ut…. Teoretiskt skulle det gå att kvantifiera exakt hur man t.ex. steker fisk med bra resultat, men försök göra det….! För att åstadkomma en sådan formel, måste vi först och främst förstå hela skeendet, och en sak är säker: Formeln innehåller inte bara den klumpiga måttenheten °C …! Före de digitala displayernas tid, jobbade man med mätinstrument som ofta hade 20°C mellan strecken, och trots det blev inte keramiken sämre…. Nu menar jag inte att allt "var bättre förr", men kanske har vi tappat en del av dåtidens "intuitiva" läsning av brännprocessen…? I dessa kvantifieringens tidevarv kanske vi luras till en övertro på exakta (temperatur)siffror, och så att säga "missar resten"…? 10-20-30°C diff inom en ugn, var inget som man bekymrade sig över förr, när man (kanske) hade utvecklat ett mer intuitivt sätt att jobba. Man utvecklade en förståelse för brännprocessen utan att nödvändigtvis översätta allt till "digits" - vilket ingen ännu har klarat av… Ja, nu fick ni stå ut med mina lösa funderingar……. :-)

Jätteintressant!

#15

Du har så rätt - jag hör dock till dom som gillar att "sätta siffror" på saker, men för att det ska va nån mening med det så måste man ju ta med alla faktorer av betydelse.

Det gäller ju inte bara i det här fallet - folk litar så blint på det som står på en display eller tidningsartikel etc. Man ifrågasätter inte ens saker som kan va ofullständig eller i värsta fall rent felaktig information.

Ett annat exempel som är helt katastrofalt dåligt är ju när man mäter ljudnivåer - man anger oftast dB bara. Men det säger ju inte ett skit när man inte vet viktiga data som avstånd till ljudkällan, om det är toppnivå eller genomsnitt öven en specifierad tid (vanligt att man använder är 1 sek), om det är ljudtryck eller effektnivå, om man har använt något filter som "väger" olika frekvenser olika (vanligast vid bullermätning är t ex dB(A) som är "okänsligare" på låga och väldigt höga frekvenser, för att efterlikna hörselns kurva bättre).

Att ange hur käglorna funkar med stigtider är ju en förenkling eftersom det förutsätter ju att stigningen är linjär (vilket den sällan är). Men det ger ju iallafall en mycket bättre approximation. Jag fattar inte varför man inte skriver kon 6, 7, 8, 9, 10 osv istället och använder det som mått på t ex glasyrer. Om man sen vill se hur man ska ska reglera sin Brännkurva kan man kolla i en tabell - kanske lite krångligare för genomsnittspersonen, men bättre än att bara ange en temp i °C som i 95% av fallen blir fel.

intressant.

Ja visst….käglor må kännas "primitiva", men eftersom de känner av två faktorer och litet till, ger de avsevärt mer information än enbart en pyrometer. Käglorna ger en "rörlig bild i realtid" av smältprocessen på en given nivå, och vad passar våra hjärnor bättre än rörliga bilder…? :-)

Jag förstår att det är svårt att kvantifiera värmearbete! MEN, lite av poängen med ett digitalt instrument är att man åtminstone ska kunna reproducera bränningar vill jag hävda, det har aldrig varit problem för mej med min tidigare ugn och var heller inget problem med dom första bränningarna i min nya ugn. Jag har bränt igen och vädrat ordentligt och det gick bättre, kan vara så att det inte får bli för varmt i lokalen som du varit inne på och i så fall är saken löst. Faktum är att den glasyr jag jobbar med just nu är känslig för värmearbete och det ska inte skilja mer än kanske 5 grader hit eller dit för att den ska bli som jag tänkt så det är lite ovanligt petigt.

Jo, det stämmer ju….skall man hjälpligt kunna upprepa bränningar, måste ju detta ske med hjälp av temperaturmätning. Detta är en begränsning som vi tills vidare får leva med. Ett system som beräknar värmearbetet och tar hänsyn till olika sättningar osv, finns fortfarande inte, och till dess får vi leva med att "personligen" jämka med de faktorer vi har till buds… Och då får vi acceptera att siffrorna i displayen inte har någon gemensam, allsmäktig tolkning som gäller överallt, i alla ugnar, och inte ens alltid i den egna ugnen… Det kan räcka med att grannen kör igång med storbak eller liknande, för att en stengodsbrännkurva skall få en helt annan karaktär. Det är avigsidan med automatiserade, obevakade bränningar…. Fördelen är att det är bekvämt…

Det där förstår jag inte riktigt, om spänningen i nätet sjunker så ska väl instrumentet kompensera genom att skicka längre pulser till ugnen? Det gäller såklart inte om man kör full fart, då går det saktare oavsett. Jag tänker lite att det är dom sista hundra graderna som är viktiga, dit upp är det bara transportsträcka väl? Sen att man inte bevakar, det spelar ju ingen roll om ugnen går på maxeffekt, det går ju inte att påverka förloppet?

Om varierande nätspänning: Den sista delen (från ca 1150°C fram till sluttemp.) av en stengodsbränning är den mest kritiska sträckan med tanke på resultatet, och det är också den mest energikrävande biten. Här är instrumentet inställt på "full fart", dvs elementen får konstant ström utan några pulser. Något annat duger inte här. Här ger ugnen allt den kan. Instrumentet kan inte tillföra ugnen mer effekt än den för ögonblicket har. Instrumentet är inte någon "muskel", utan är mer lik en "hjärna", som ger instruktioner till de "muskler" som finns till buds…vilket varierar. Litet förenklat: Om ugnen är på 170 liter och har effekten 10KW, och är byggd i tegeltyp XXX, utgör detta en formel på HUR hårt ugnen får jobba t.ex. mellan 1150 och 1280°C. Till denna "formel" skall vi också tillföra några rörliga faktorer, t.ex. hur mycket sättmaterial och gods den innehåller, osv…. En av de rörliga faktorerna är också spänningen: Ugnen är beräknad att ge sina 10KW under optimala förhållanden, dvs vid en någorlunda normal spänning på elnätet. Om spänningen på ditt nät t.ex. brukar ligga på 227V (vilket är ganska normalt), och du, tillsammans med din "storbakande granne" sänker den till, säg, 212, 215 eller 218V (exempel), har din ugns effekt sänkts en hel del, dvs den lämnar inte längre de 10KW som står på skylten. När bränningen nu är i sitt kritiska skede, och instrumentet har beordrat ugen att "ge allt den kan", kan brännkurvans utseende påverkas avsevärt av denna spänningssänkning. Instrumentet kan inte tillföra ugnen mer kraft än den är konstruerad för, och har. En märkeffekt på 10KW kan inte bli 11KW (även om man önskar det många gånger…) Men spänningen kan variera….och det gör den… Försök bemästra alla variabler, och vips upptäcker man en till… :-)

Jag har varit med om att spänningen varierat och fått elbolaget att säkra upp i skåpet ute i gatan för att eliminera detta..Innan vi kom på vad det var så kliade vi oss i huvet .Det hade kommit till ett företag till i fastigheten som förbrukade ström .

Ja, under lyckliga omständigheter kan man få sin elleverantör att göra något åt saken. Under alla omständigheter brukar de kostnadsfritt kunna logga spänningsförändringarna under några dygn (medan man bränner, resp. inte bränner). Som sagt, spänningsfall kan förändra en ugns karaktär ganska ordentligt. En ugn som är beräknad att lämna t.ex. 10KW vid optimal spänning (230V mätt per fas) i en fastighet, förvandlas vid 220V nätspänning till en 9,15 KW ugn. Vid 218V lämnar den ca 8,9 KW… Vid 215V har vi en 8,7-kilowattare…. Vid 212V får vi nöja oss med ynka 8,5 KW…. Vad detta gör med den kritiska slutfasen av en stengodsbrännkurva säger sig själv… Det mest extrema fall jag varit med om, var när man hos en keramiker mätte upp 205V (!) fasspänning under bränning… Och detta var mitt i centrala Gbg…. Föga förvånande, presterade den ugnen överhuvud taget inte några stengodsbränningar… Om man vill ha någorlunda konstanta resultat bör man definitivt inte glömma den här faktorn….ingen styrenhet i världen kan kompensera för detta….

Förstår, har själv för små säkringar kan tänka, men jag har ju inga problem att komma upp i temp..

Säkringarna är ju inget problem om spänningen blir för låg - då drar ju ugnen mindre ström. Om det går vid normal spänning är det ju inget problem vid lägre

Men det blir ju rätt påtagligt att keramikugnar oftast har lite snålt med effekt när dom inte orkar upp alls på 205 V - seg uppvärmning blir det ju naturligtvis, men att man inte orkar alls.

Min hobbyugn är på 28 liter inkl den plats som elementen tar och har 8,2 kW effekt (med varma element). Med den går jag från rumstemp till 1200°C på 22 min om jag kör "fullt ös" vid normal nätspänning. För att hålla 1230 konstant behövde jag bara 55% effekt och då snålade jag ändå lite på isoleringen för jag ville ha små yttermått på ugnen :)

Men massan påverkar ju såklart - jag kan ju inte gå upp så med full ugn. Med eldfast tegel av den typ K-rauta säljer förlängs uppvärmningen ca 4 min per kg jag lastar in - från rumstemp till 1200. Har inte testat den med keramik än.

Men det är ju hur som helst skräp att spänningen faller så mycket - den ska ju inte göra det när man tar ut den effekt man har säkrat för. Och mitt i stan också. Dessutom kan det ställa till problem för andra förbrukare också - kravet på utrustning som datorer, belysning etc. är ofta att den ska klara sig ner till 10% för låg nätspänning (det är ju 207 V).

Dessutom (om nu ugnen orsakade ett stort spänningsfall) får man ju mycket övertoner och skit på ledningarna när man "pulsar" strömmen för att reglera effekten - vilket inte heller är så bra för andra förbrukare. Om man inte har väldigt bra filtrering som gör att ugnen kan pulsa ström till elementen och ändå dra ström sinusformigt - vilket är rätt svårt vid dom här effekterna. 

När jag kör fullt med min ugn faller det bara typ 2 V. Jag bor precis vid husets kabelschakt med grova kablar - det hjälper ju endel också.

Hade en annan fråga till "Bosse cebex" (även om den kanske är lite OT här) - såg att Cebex säljer även prylar för glasgjutning också. Har du koll på sånt eller är det bara keramik?

Jag tänkte göra nåt kul av den gamla ugnsformen av "Pyrex-glas" som jag lyckades "smälla" genom att värma upp den för fort. Det är 1 kg glas i den, som känns lite trist att kasta bort. Man skulle ju t o m kunna göra en ny ugnsform av den, haha (om man hittar rätt gjutform)

"Pyrex" är troligen borosilikatglas som har relativt hög smältpunkt. Jag provade och värma upp en skärva till 1000°C och den blev ju mjuk och "sjönk ihop", men om det går att gjuta med är tveksamt. 

Jag måste väl upp i 1100 - helst t o m 1200°C för att det ska bli tillräckligt lättflytande. Men så var det ju det här vad formar och separatorer tål. Man använder väl ofta "Bulls eye" och likande som gjuts under 1000°C. Finns det formar att köpa som tål 1200°C? Det står ju dålig spec på temperaturer och sånt på hemsidan.

Gemensamt för i stort sett alla keramikugnar är att de kräver relativt litet energi för att ta sig upp till ca 1150-1200°C, vilket verkar vara något slags "magisk gräns". Faktum är att de flesta ugnar klarar den sträckan t.o.m. om en fas har fallit bort (!) t.ex. pga elementbrott, smälld säkring etc… Så, hur ugnen beter sig upp till denna temp.nivå, är egentligen inte relevant för den här diskussionen. 

Men, från dessa 1150-1200 grader och uppåt, ökar energikravet dramatiskt, och det är HÄR det avslöjas om ugnen är väldesignad och frisk. Och, förstås, huruvida spänningen på nätet är ok…

Några vanliga orsaker till spänningsfall:

1. Långa klena matarkablar "längst ut", på landsbygdsnät.

2. Ett antal nya hus byggs i ett område, men elleverantören "glömmer" att uppgradera elnätet inför den ökade belastningen. (blir alltmer vanligt)

3. Företag flyttar in i byggnaden/området, utan att uppgradering sker.

4. "Den Lille Hemelektrikern" drar en alldeles för lång och klen matarkabel ut till friggeboden där ugnen står….. (här får man ett lokalt spänningsfall, som förstås inte berör elleverantören). 

Ofta är det keramikern i området som blir "visselblåsare", eftersom få andra över huvud taget märker att spänningen kryper ner. Vem tänker på att kaffebryggningen tar 18 sek. längre tid…? :-)

Ja, visst skulle de flesta ugnar behöva mer "muskler" i form av effekt, för att kompensera mot sådana här saker, men eftersom de flesta ugnar hamnar i privata fastigheter, finns det en gräns för hur högt man (praktiskt och ekonomiskt) vill säkra upp.

Och så vill man samtidigt ha en så stor ugn som möjligt, inom ramarna för säkringsstyrkan (vilket är en förrädisk tanke…)

M.a.o. pressar marknaden fram ett krav på ugnar som ligger nära den praktiska gränsen för effekt/volym…och, beroende på lokala omständigheter, hamnar man då ibland på fel sida, och det blir alltför "svajigt"….

Ni får stå ut med mina personliga, empiriska utläggningar… :-)

Ride84XL hade en OT glasfråga:

De två "vanliga" fusing/slumpingsystemen Bullseye (90) och Spectrum (96) jobbar båda i temperaturområdet "drygt 800°C".

Jag kan tänka mig att separatorn fungerar upp i högre temperaturer, men de keramiska formar som säljs är gjorda i vit lergodslera, som börjar deformeras någonstans runt 1140-60°C (ingen exakt angivelse). De rostfria formarna tål förstås betydligt högre temperatur. Och sandgjutning är ju alltid ett realistiskt alternativ.

Jag märker ingen sån "gräns" vid 1200 med min ugn - det tar bara 2-3 min till om jag fortsätter från 1200 till 1230. Anledningen jag inte velat gå högre än 1230 är att jag bara har en pyrometer med K-sensor som egentligen bara är "godkänd" för 1200 (men jag har ju byggt ugnen för ca 1280-1300 maxtemp) - en ny pyrometer med S-sensor kostar mer än hela min ugn. Men du har ju helt klart rätt i att man försöker "maxa" volymen i förhållande till effekten på "kommersiella ugnar" - det var det jag ville ha fram. Det går alltså med rostfritt stål över 1150 utan att metallen "skalar", eller är det typ kanthal dom är gjorda av? Men dom formarna är ju billiga så - värt att testa är det ju i vilket fall.

Citat: >> Jag märker ingen sån "gräns" vid 1200 med min ugn >> Det är lätt förklarat….din ugn har 28 liters volym och har 8,2KW effekt (!)… 8,2KW är mer än vad de flesta 100-litersugnar har numera. Där har du gott om överkapacitet.

Haha - det är ju det som är fördel med att bygga sin egen ugn. I mitt fall räcker 28 liter och varför snåla när man ändå kör på 3-fas. Om man nu tänker motsv. "standardugn" för keramik skulle den kanske byggas för 16 A enfas. Men det är ju bara dumt egentligen, eftersom dom flesta enfasuttag bara har 10 A säkring ändå (vilket är för lite oavsett).

Även om man inte kan gå över 1300 med kanthaltråds-element så är det ju den snabba uppvärmningen jag vill ha.

Men visst - om ugnen bara ska vara till keramik är det ju onödigt. Det var inga problem att smälla pyrex-glas (som man ändå tycker borde tåla lite - det används ju i t ex laboratorieutrustning, även om det här var tjockare) med regulatorn på bara 60%. 

När det gäller större ugnar blir det ju också såklart mer en fråga om tillgänglig effekt - speciellt när man behöver mer än ca 17,3 kW (mer än 3 x 25 A säkringar - då får ofta byta kablar in till ett hus osv och sånt är ju inte billigt)

Men tycker ändå man dimensionerat dumt i många fall - varför ligger t ex TS ugn på 10 kW med sina 170 liter. I standard har man ju ugnen på en egen 3-fasgrupp med 16 A säkringar - vilket ger 11 kW. Det är ju att "snåla in" 1 kW i onödan. Likaså ligger endel ugnar på 12 kW - vilket också är dumt då man inte kan köra på 3 x 16, men med 3 x 20 får man ju ut 13,8 kW.

"Normalt" numer är att dimensionera maxvolym till maxeffekt efter nominellt värde 230 V, så Rolnors ugn borde helst ligga på 11 kW isåfall. Ugnsbyggare utgår från att nätet ska ge 230 i snitt men det kan faktiskt hända att det ibland går över 230 V och blir det för mycket går säkringen eller i värsta fall automatiken också om den inte har byggts med tolerans uppåt eller har en egen säkring som löser ut. Jag har varit med om uppmätt nätspänning på en bit över 245 volt och det gick inte så bra då. Rolnors ugn har gasbrännare också och då kanske man räknar med att de sista kW:en kommer från gasol och då kan man spara in på lite kanthaltråd istället. På så vis slits elementen fortare och man får sälja fler element… speciellt när man reducerar bort oxidlagret vid Reduktionsbränning. Sen kanske den inte har så hög maxtemp på enbart el ?

Så kan det ju vara också - säkringarna brukar dock kunna ta några % "överlast" innan dom löser ut (förmodligen för att kompensera om spänningen blir lite för hög). Men går man så högt som 245 kan det ju kanske bli lite problem (11 kW blir ju 12,5 istället då - om det är lika högt på alla faser). Dock är det väl ändå ovanligt att det ligger så pass högt under belastning, när man kör full effekt. Automatiken klarar väl annars inte överspänning bättre för ugnens effekt är lägre

Jag vet inte hur mycket värme gasen ger i det här fallet, med tanke på att den används för reduktion och då förbränns gasen med minimal lufttillgång. Det där med kanthaltråden är ju förresten en anledning till att dom snålar på effekten (oavsett om man har gas eller inte). Ju mer effekt man har, desto grövre och längre tråd behöver man och då kostar den mer. 

Jag har annars funderat på det där med reducering - det bästa borde ju vara en lufttät låda man bygger av t ex sätt-plattor och eldfast bruk. Sen sätter man in den i ugnen och fyller med nån inert gas som argon eller helium (om den är lufttät räcker det ju med att man fyller den när man laddar ugnen). Sen bränner man sakerna i den. Kanske är lite svårgenomförbart i stora ugnar, men jag har funderat på göra det till min ugn för att t ex kunna rengöra mindre metallsaker från oxider. Sen kan man ju göra vissa experiment som kräver hög temp i reducerande atmosfär.

Ugnar bygger man ju annars så dom får ventilation för det behövs i många fall (för att t ex föra bort förbränningsgaser) - men ventilation är ju till stor nackdel när man reducerar då luft strömmar genom ugnen och det går åt massa gas för att hålla syret borta.

Du tänker halvt rätt, du måste inte bara hålla borta luftens syre, du måste använda en gas som reagerar med syret i glasyrens metalloxider också, kolmonoxid, vätgas etc.

Just det, så är det ju. Jag tänkte mer på hur man ofta gör t ex vid svetsning - där handlar det ju mest bara om att inte få in syre till smältan som förstör metallen. 

Men här finns det ju redan kemiskt bundet syre också, som man vill ha bort och det gör ju kolet i gasen. Det måste alltså va en brännbar gas som innehåller kol då också - funkar ju inte med t ex väte. Samma gäller nog förresten om man vill rengöra metaller som jag tänkte på (oxiden innehåller ju kemiskt bundet syre också)