Haha!

Jodå! och om man inte faller för det som man tyckte var direkt fult, så anpassar man sig inom kort att enbart bära något likvärdigt ;P

För mig gäller det även musik.. Första gången som man hör en låt och tänker "Men Herregud! Vad tänker de på?!"Men efter att ha hört den för tionde gången på radio, så skruvar man helt plötsligt upp volymen när den kommer?!

Har du tänkt på att detta även gäller skönhetsideal? Är det bara jag som inte längre tänder på MC Gyver? Han som var sååå läcker? Michael J Fox håller inte heller längre måttet (i Dubbel bemärkelse) Anthony Banderas börjar likaså tappa sin gnista.

Har vi någon egen smak? Eller är allting bara en kedja av influeringar från vår omgivning? Och vem tusan är det som bestämmer om vad som är snyggt?!

För tydligen är det inte jag eller Ulla i varje fall:P

Jag är inte lättpåverkad alls. Kör fortfarande med "prep-look"!

Och xanna - Michael J Fox!!!??? Du menar att han en gång höll måttet!?

Ungefär som om jag fallit för Karen Carpenter…

Hihi! Jodu! Om han hade friat där för en tio år sen så, ja, då jäklar!!! :P

MJF, oj oj oj, xanna, jag förstår ingenting av hans ev charm…:) Men vilken tur att smaken är olika!

Vem är Karen Carpenter…?

Nej jag är nog inte lättpåverkad på det viset heller, kör min egen stil, ibland tycker jag om (och passar i när det gäller kläder) något som är "inne", ibland tycker jag det är fullständigt avskyvärt…. Spelar ingen roll hur "hett" det är. 80-tals mode kommer jag aldrig någonsin att vilja ha igen, hur trendigt det ärn blir/är. Det fick man sannerligen nog av då det begav sig, otroligt smaklöst årtioende tycker jag…

Men reklambranschen lever ju på förändringsbenägna människor, så de som är lättpåverkade i det avseendet ser ju i alla fall till att hålla reklamare och PR-folk med arbete:)

#4 Karen Carpenter var ung och snäll när jag var ung och vacker.

MJF var kanske också ung och snäll en gång….?

(fast xanna är fortfarande ung och vacker…)

#4 Det är inte bara reklambranschen som lever på oss förändringsbenägna. Hur skulle det gå för möbelindustrin om vi bara köpte nya möbler när de gamla var utslitna? Eller för textilbranschen om vi fortsatte att gå i kort-kort när modet föreskriver långt-långt.

När jag tänker rätt på det så är det nog vår förtjänst att hjulen snurrar och att vi alla får våra pensioner när vi blir gamla.

Undrar förresten vad som kommer efter den Medelhavsinspirerade maten?

HM, både lättpåverkad och inte …

Allt sedan 70-talet (då jag var ung) har jag använt glitter i makeupen "vid festliga tillfällen" och det innebär att ömsom har jag varit modern ömsom omodern (mode förgår men glittret består). Mina döttrar använder INTE glitter, det tycker de är för mammigt!

En titt bland mina gardiner och dukar säger något annat, där kan jag se trender och modevågor som kommit och gått: t.ex blev mina gamla Marimekko-gardiner helt plötsligt "rätt"

När det gäller inredning är jag lat typ "en gång framme - ofta framme", jag byter sällan ut prylarna.

Jag använder det jag känner för så länge som det känns bra. Sen finns det gott om skåp och lådor att låta dem övervintra i till "nästa gång" / Maja

Vi är nog alla betydligt mer lättpåverkade än vi tror. Om vi inte tog åt oss av det vi såg omkring oss skulle vi ju inte heller kunna skilja mellan keramik från 60- och 80-talet, eller musik från 17-eller 1800-tal, eller mode från detta millenium och förra. Det måste ha med kommunikation att göra? Ju fler gemensamma nämnare vi har desto bättre kan vi räkna med att göra oss förstådda.

Jag träffade en gång en konstnär som sa att för 100 årsedan hade vi i större utsträckning samma referensramar. Man visste vem Carl Larsson var, man hade läst klassikerna i skolan osv. Idag lyssnar olika generationer på olika musik, intresserar sig för olika filmer och böcker, och klär sig helt olika. Det alla har gemensamt är reklamfilmerna mellan TV-programmen, för de är ungefär desamma oavsett om man gillar dokusåpor, mörka konstfilmer eller nyheterna.

Tyvärr ligger det väl något i det?

He he… jo man är nog lättpåverkad till en viss grad iaf.

Men det fins saker som jag aldrig vill ha tillbaka (jädra 70-tals mode;) . Brunt brunt brun, nej brunt är INTE fint!!! (med risk för att få rejält på pälsen här). Själv fick jag nog av brunt efter att ha vuxit upp med enorma medaljongtapeter i just orange och brunt.

För att inte tala om manchesterbyxor. På fullt allvar, de är inte bekväma att gå i. Om man inte är jättesmal så skaver byxtyget emot i skrevet varje gång man går:(

Varje gång jag ser brunt flashar clownen manne, syster yster, vilse i pankakan, Drutten och Gena, sjalett, Teskedsgumman och pullisonger förbi.

Det är inte för inte som bajs är brunt

Vad säger du om avocadogrönt då? Avocadogrönt kylskåp och avocadogrön frys t ex.

GAAAAAAA !!! Ha ha ha… i kombination med brun orange våtrumstapet i fuskkakel modell en riktig höjdare;)

zzaga

Jag kan inte annat än hålla med, har själv dystra minnen från vilse i pannkakan och co dessutom fick jag lov att titta på en repris på Manne härom dagen eftrsom min dotter är sjuk och vi har suttit bänkade framför tvn.

Ja Lr du har nog rätt vi är nog alla mer eller mindre påverkningsbara, tänk bara på alla inredningstrender som blixtrar in i alla Svenska hem via Tvn och alla dessa styling och ombyggnadsprogram.

Lena

lena o

Inte undra på att man växte upp och trodde man va lite underlig när man inte fick någon logik i vilse i pankakan. Det tog lång tid innan jag fattade att det va programmet som det va fel på inte mig;)

ZZaga, tänk vilken bra sammanfattning av ens ångestladdade uppväxt du gjorde ( som i inägg #9), konstigt att vi blivit så "normala" som vi har blivit efter alla dessa underliga färgexprement. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg att 70-talet var på väg in igen. Vidriga, äckliga mönster och hemska barnprogram. Jag har en enorm avsky till Ville, valle och viktor också…

Tänk, jag har avskytt brunt hela livet, och så för ett par år sedan började jag byta ut hela min svarta basgarderob mot brunt….

Tur vi inte är lika allihop! Ville, Valle och Vilse i pannkakan vill jag aldrig mer se, men visst gjorde de bra musik på 70-talet? Led Zeppelin, Cream, Nationalteatern, Turid, David Bowie…

Fast jag är kanske inte så skadad, vi hade varken avocadogrönt kylskåp eller tapeter i storblommigt orange. Mina mest traumatiska modeminnen innefattar inte mer än kliande ylle.

Men jag är förstås inte alltid så uppmärksam… Jobbigt dock att höra att mina kläder kan ge obehagliga flashbacks!

Lotta2 mins du den där "tårtan" ? Huugggaaa… vem sa att vi va normala;)

Lr: oroa dig inte för dina kläder, det egentligen bara en nyans av brunt som ger mig rysningar. Ja, just det den bajsbruna;)

Jag kan under hot till och med erkänna att jag tycker att vissa nya buna nyanser är ok. Som mörk kaffe latte brun:)

Ja. fy f-n för Tårtan! Den var nästan värre än Ville, valle och viktor och vilse i pannkakan. Inte sjutton kan man vara normal om man älskar lera, inte. Vore man normal hade man säkert varit ekonom eller revisor eller något annat gruvligt tråkigt .Fast anställd och en hög lön, normala arbetstider och semester, det är väl normalt det? F-n då vill jag inte vara normal. Äh, vid närmare eftertanke är jag lycklig att jag är onormal. Leve galenskapen…:)

Nougatfärg är väl snyggt det med?

jag är tyvärr oxå sån som först säger fy och usch vad fult till de nya trenderna för att sen ett år senare eller nåt tycka att det är det finaste som finns….

Brunt har jag i vilket fall inte haft svårt för, det är en färg som passar mig så det är bara bra att det är inne :)

Åh, är brunt inne?? Det förklarar varför jag helt plötsligt klär mig i den färgen… ;)

Vad säger ni om de nya sk foppatofflorna? Där har jag inte vant mig och fallit för trycket. Jag kan inte ändra mig här - de är fula och jag kommer alltid att tycka det!

Sedan får de vara hur bekväma som helst.

Hehe, jag tycker dom är så där halvfula men dom verkar så otroligt praktiska att ha i verkstaden eller till stranden. Men jag avstod från att köpa dom pga det miljöskadliga medel som dom  är behandlade i,och köpte mej ett par schollsandaler att ha i verkstaden i stället. Jag behöver ngt mjukt för jag får ont i knän och fötter av betonggolvet annars. Svårt att hitta bra arbetsskor. Snygga kan man ju glömma helt …:/

Åh, så skoj jag hade när jag läste den här tråden. Den hade jag missat förut. Känner mig som tonåring på nytt, med manchesterbrallor och brunt och orange…

Men foppatofflorna - jag håller med om att de är utomordentligt fula, men ack så sköna. Och så lätta att skölja av, jag har ett par i verkstan, det är bara att ställa sig själv med skorna på i duschen och få bort den värsta leran.

Kul tråd!  Vilken tur att vi påverkas, annars skulle inga tjäna på oss.

Mina barn är också uppväxta med M.m storblommiga gardiner och manchester.plus alla program ni talar om.Stackars barn!!!

Fattar inte hur man kunde gilla detta. Lustigt att m.m blev så inne igen. Tror att några gardiner har räddats undan som fönstertrasor. Ska nog sy lite väskor och sälja på tradera. Gäller att gjuta medans järnet är varmt. Dessa tantkläder som har funnits senaste tiden . Brunt och äckliga blommönster. För all del andra färger också. Detta påminner mig om de klänningar min mamma hade för 40-50 år sedan. Som skurklänningar. Ett annat lustigt mode är alla dessa blusar som slutar under bysten. Sen lite rynk undertill på resten av tyget. Nu vet man inte riktigt vem som är med barn eller inte av tjejerna.Jag vågar aldrig fråga förrän jag ser en storlek större mage. Ta byxmodet. Med nedhasad midja. Har aldrig i hela mitt liv sett så många unga tjejer som har en utstående mage. För att inte tala om dessa alla kvinnor som envisas med att ha nedhasad midja.( typ 40-60 år) Snacka om att hänget synns. Som vågor. Okej med vågor . Men nog se dessa kvinnor bättre ut med icke nedhasat. Om man nu vill hänga med ett mode så finns det många andra alternativ.

Foppatofflor!!!  Där kan man snacka om påverkan. Smart sätt att tjäna pengar på. Så äckliga skor. Hur kan man ha skor av gummi? Materialet har ju dessutom ifrågasatts av experterna, om giftigt matrerial.

Ja,ja. Smaken är som baken. Tur att vi ändå har olika smak. Det är ju modigt att folk vågar klä sig som de vill. Ung som gammal.Påverkas av mode lär vi nog alltid göra.

Foppa tofflor får mig att kräkas..Har haft damer i butik uppsnofsade till tänderna sen tittar man ner på fötterna på dom och så har dom foppa tofflor..Tycker dom hör hemma när man gräver i landet eller har ett utormordentligt skitigt jobb..materialet blir dessutom statiskt och är alldeles för tätt..

Brunt hade jag när jag flyttade ihop med min första man på 70talet..Vill inte påstå att det va snyggt då .Men om man tittar vad man kan göra med det bruna idag så är det skillnad som natt o dag.Har själv en brun fondvägg i textil med svarta grässtrån i till detta en beige tapet med bruna strån i..Köpte sen chokladbruna öronlappsfotöljer till detta..hur läckert som helst..

Modet tycker jag är bra på det sättet att det går att välja..Vill du tight finns det vill du ha A-linje finns det..Det finns byxor med både hög o låg midja..Gäller bara att folk har insikt i hur dom ser ut*L*

Jag var ju slav under axelvaddarna på 80 talet. Kunde inte gå ut utan dom….tränade till och med i dom…

Hade ett par som jag satte fast under axelbanden på BHn så att de skulle sitta på plats och inte kana iväg som en extra puckel på ryggen…eller…lite fyllning fram…(vilket jag aldrig behövt…)

En pinsam incident när jag träffade min man  bland de första gångerna

och skulle sova över hos honom en fredag.

Skulle upp och jobba på lördagen och tog raskt på mig kläder. Det var ju lite spännt och så…vågade man föreslå att vi skulle träffas igen?

En liten puss på munnen och så iväg….

Till min fasa upptäckte jag när jag kommit hem….AXELVADDARNA!!!

Det var ju inget man riktigt sa att man hade…de liksom bara fanns där…så jag kunde INTE med att fråga. Nästa gång jag var hos honom gick jag diskret in i hans sovrum och kollade….de låg i papperskorgen.

Han hade antagligen inte en AANING om vad sjutton det va för någe…

Det tog ett tag att vänja sig av med vaddarna..kände mig som en flaskhals där ett tag. Nu vet jag inte om jag vill anamma dem igen…fast att de är på väg in i modet igen…

#10, Har nyligen målat avocadogrönt på extratoaletten (!) - fast kanske inte riktigt den samma nyansen som fanns på 70-tals kylskåpen . mer den färgen som är inuti avocado… en pastellaktig gulgrön.. supersnygg tycker jag ovanförr vitt standardkakel och terracottaklinkers på golvet. :)

måste erkänna att ibland gör man ju saker man inte vill kännas vid,men i sommras köpte jag tofflorna på rea OCH har dem hemma o på jobbet.Jobbar ju natt med gamla och de ser ju inte så bra.Men dem är sköna och kostade 50kr mot 400 för vad ett par bra märke kostar.Såå.Visst påverkas vi av influenser och tur är väl det annars skulle ju tiden stå still..

Tack Ir för ditt försvar för delar av 70-talsstuket !

Själv hör jag til de "hopplöst förtappade",som brukar beskyllas för att vara en "kvarleva".

Jag har fortfarande samma hårlängd som jag hade när jag var 16 ! Medger gärna att vilse i pannkakan, och tårtan inte hör till 1900-talets mest lyckade tv-program precis……

Men jag tycker det är orätvist att låta programmen stå som symbol för ett helt årtionde - ett årtionde när vänstern var stark, när allaktivitetshus, och "musikforum" kändes lika självklart som tv-reklamen gör idag, och en tid när själva normalitetsbegreppet befann sig under starkt angrepp (!)

Mitt 70-tal gick inte i brunt, och orange. Det var mer präglat av blåa afghanpälsar, sönderslitna blåjeans, och färgrant handmålade akustiska gitarrer.

Mina föräldrar hade det här brun-oranga stuket på sina saker, men det kändes lite tamt för mig som fodrats med 60-talets flower-power ideal. (som jag fortfarande i viss mån älskar, och romantiserar omkring) Jag ger gärna Zzaga rätt i att fuskkakeltapeter i grunt orange känns mer än lovligt kitchigt. Men sedan sträcker sig nog inte enigheten mycket längre.

Vad den bruna färgen beträffar har jag ALLTID haft en viss svaghet för just tenmokuglasyrer !!!

I dag klär jag mig oftast i samma svarta färg som de flesta av  mina polare gjore under 80- och 90-talet. Om det beror på att jag formats, eller att det är svårt att få afghanpälsar som passar när man väger omkring 90 kilo skall jag låta vara osagt. Men visst blir man påverkad av trender, vare sig man vill eller ej. Och vist torskar man på reklamtricks osv !

Jag FÖRSÖKER att undgå det (nu precis som under 70-talet) genom att i huvudsak köpa andrahands, eller tillverka själv. Min ekonomiska situation är till en oerhörd hjälp i det sammanhanget…..*S*

Vore jag HELT oemottalglig för nya impulser, hade jag ju missat saker som Björk, och Alanis Morisette, och DET vore ju synd !!! Jag har likaså livligt deltagit i den medeltidsdille, som brett sig de senaste femton, tjugo åren, med stort utbyte. Så påverkan är ju inte uteslutande negativ. Men jag är rädd att jag är alltför påverkbar när jag inte borde vara det också ! 

Egentligen borde man kanske flytta inn i något kollektiv med likasinnade för att bättre kunna mostå sådana tendenser…. tilsammans…..

Så roligt att läsa allt ovan. Verkligen härligt. Man märker att tiden gått när det man stuvat undan på vinden har blivit modernt igen. Och ni som är yngre skriver om Tååååååårtan. Jag var vuxen när det programmet gick och skyndade mig hem för att se det. Tyckte det var så himla tokroligt, med tanten och alla…

Tyckte oxå om tårtan ,men var väl ganska vuxen då.Sen håller jag med om musiken det var jättebra musik på 70-talet som senare influert andra band.Själv gillar jag bla red hot chili peppers,soundtrack of our lives,Lars Winnerbäck mfl och dessa är ju såna som har starka band till 70-talet eller varför inte Leila.Ny design är ju trots allt gammal som man har skalat av och fräschat upp.Kolla bara heminreddningen för ett par år sen skulle allt va så kliniskt och nu ska det nästan överdekoreras igen och allt för att vi ska slänga och köpa nytt HELA tiden.