"Kägla 6" är en bra nivå att bränna på.   Litet mer skonsamt för ugnselementen, lägre elförbrukning. Och inte lägre än att godset blir lika starkt och tätt  (i vissa fall t.o.m. starkare och tätare !),  något mindre deformation osv…  Och, i stort sett alla "köpeglasyrer" kan brännas inom det området.  

Ja, generellt har vi här i Norden en tendens att bränna stengodset högt, om man jämför med Europa eller "resten av världen".  Det finns egentligen inget egenvärde i att bränna så högt, och jag tror att det bor en viss "slentrianfaktor" i att göra det.  Man får inte självklart de bästa resultaten ju högre man bränner.  Det måste materialen få bestämma.    

Testa, så får du se.

Kanske stämmer det - jag kollade på en amerikansk keramiksida förut och då verkade ju temperaturer 1200-1250 va vanligare än 1260+ som det ofta är här på forumet också. Och sen "cone 6 och Cone 7" såg man ju mycket också.

När det gäller lergods är det tvärtom.  Här i Norden tenderar vi att bränna lergodset lägre än t.ex. i övriga Europa.  I alla fall "traditionellt".   Det tror jag har sin grund i att de naturligt förekommande nordiska/skandinaviska lergodslerorna oftast har en ganska låg smältpunkt.  De klarar sällan mer än ca 1060-1070°C (ibland mindre) , medan lergodslerorna "på kontinenten" ofta går att bränna till 1100-1150°C.   Man märker denna skillnad när man tittar på utbudet av "köpeglasyrer" från Mellaneuropa, vilka ofta är litet mer högbrända än vad vi traditionellt är vana vid…..men om man också köper sina leror från Mellaneuropa jämnar det ju ut sig….🤔

I Ceramics Monthly bränner dom väldigt ofta till kägla 10 eller 11 verkar helt klart vara nånslags snobberi med detta att bränna till ugnens topptemp, helst ska det vara reducerat porslin, extra märkvärdigt. Kanske kan man ta vilken glasyr som helst och få ned till kägla 6 med lite litiumkarbonat..

Jag tycker porslin blir lite "gipsigt" (hemmagjort ord) av att inte brännas så högt. Tycker det blir mycket finare vid 1280. Stengods kan jag lätt bränna lite lägre, men använder det inte så ofta. Skulpturer i stengods brukar jag bränna till 1200-1220. Tror inte på att det är snobberi.

#4

Jo - haha. Men som byggare av ugnar så blir det ju lite mer av en utmaning då att göra en ugn som kan gå upp till 1280+ gång på gång och ändå hålla bra 😃(det är ju sista 50° ugnen verkligen får bekänna färg).  Nej men i mitt fall är det ju det att den här typen av ugnar har sina fördelar - man får en väldigt jämn och kontrollerad värme och man kan använda el utan att det man värmer upp behöver leda ström. Då vill jag ju kunna utnyttja dess fulla potential.

Men vid keramikproduktion tänker man ju mycket ekonomi istället och då är det ju lite motsägelsefullt att sträva efter att bränna så högt som möjligt. Inte minst det facto att man vill ha så stora ugnar som möjligt på säkringarnas effekt - och sen strävar man efter att bränna på ett sätt som maximerar effektbehovet (med följden att energiförbrukningen "skenar iväg" på slutet).

Sisela, jag förstår precis vad du menar med "gipsigt"….och så blir det mycket riktigt om man bränner högbrännande porslin för lågt.  Men det finns ju en hel djungel av porslinsleror, varav vissa blir både glasiga och ljusgenomsläppliga redan från 1150-1170°C och uppåt.  Så det handlar nog mest om val av Porslinslera.

#7 kul att du förstod och ja du har nog alldeles rätt i att det är lite slentrian i lervalet.