Det går att dela upp frågan, när det gäller brännteknik så är vedeldat och då helst oxiderande mest ekovänligt tycker jag eller återvinna frityrolja som stefanandersson visat fungerar. Lera vore bra om man själv gräver upp kanske, den man köper är väl tvättad med rent vatten, gräver man själv och bor vid vattendrag eller har egen brunn så sparar man resurser. Drejning görs vid sparkskiva. Vill man spara virke så är lergods mindre värmekrävande och då är råglasering att föredra för att spara in ett brännmoment. Glasyren bör inte innehållatungmetaller såklart men även kobolt är tveksamt nu när brytningen av denna involverat barn och det är väl också en form av resursslöseri, kobolt är även giftigt få ut i naturen även om tungmetaller är mycket värre. Järn är kanske bästa metalloxiden ur miljösynpunkt.

Lokal lera man själv grävt upp för hand och bränt med ved tänker jag. Utan glasyr då. Men då skulle det mesta bli lergods med Dålig hållbarhet och inte så praktiskt. Ett annat sätt att tänka är att det håller så länge som möjligt, dvs motsatsen till slut o släng, en kopp att dricka sitt kaffe ur som är så bra i både design, estetik, funktion och hållbarhet att den samma används varje morgon i 30 år. Det är ekologiskt oavsett om det så skulle vara en gnutta kobolt i den. Denna kopp bör även vara "dyr" för att ytterligare motverka slit o släbg tänket. (Inteessant fråga att klura på!)