För mig så är definitionen för porslin lite svävande.
Ljusgenomsläpplighet, vithet, renhet, och en vattenupptgningsförmåga väldigt nära noll. Finns det fler kriterier? och måste alla dessa finnas med för att det ska kallas porslin?

Ja det är svävande, med alla benämningar, vitro, hårdporslin och och och. Men att det skall finnas så hög glasfas att det blir tätt och translucent, mer eller mindre. Tycker jag måste vara ett krav.

#1: Ja, när det gäller porslin vill man gärna få alla utmärkande egenskaper i en och samma lera:
-- Den skall vara kritvit -- Den skall ha god ljusgenomsläpplighet -- Den skall vara "glasig" -- Den skall ha god brännstabilitet -- Och så skall den gå att dreja… -- …osv…

Flera av dessa kriterier är direkt motstridiga, och om man särskilt önskar något av dem, får man ge avkall på någon eller flera av de andra egenskaperna….

Ungefär som att försöka definiera "stål". Alla kan relatera till ordet, men man får inte alla egenskaper i ett och samma material….

#0: Låter som ett bra "basic" recept som man sedan kan utveckla vidare efter de egna behoven genom finjustering av proportionerna, test av olika kaolinsorter, samt hitta "sin egen" brännkurva/värmearbete, osv…

Jag har bara använt mig av spray-torkade massor för gjutlera och filterpress för att göra plastisk lera. Hur skiljer sig kravet på blandningen om man anväbnder råvarorna mot spay-torkat?

Det råder en "generell" uppfattning att våtslamning ger en "bättre" plastisk lera, och det kan nog stämma, om man generaliserar litet, även om det självklart finns undantag i båda riktningarna.
Om "torrprocessad" lera kan bli likvärdig med våtslammad, kanske helt enkelt är en fråga om lagring och lagringstid, snarare än skillnad i sammansättning…????

Kanske Ler kan utveckla detta…?