vad som händer beror på temperaturen… he he.  

 en stengodsglasyr behöver kanske så hög temp för att smälta ut att lergodsleran smälter….  och en lergodsglasyr funker ju på stengods, bara man inte bränner det högre än glasyren tål. Om stengodset behöver högre temp för att sintra än lergodsglasyren klarar så blir det en osintrat skärv bara….

Tack för svar "pyromanen".Du uttryckte dig helt klart. Lergodsglasyren fungerar på stengods om temperaturen är okej,men tar,fastnar den lika bra?SomDu förstår är jag nybörjare,och funderar på om jag ska hålla mig till lergods eller stengods.Har nämligen lite fin lergodsglasyr som jag vill använda.

Lergods, kan ju brännas till olika temperaturer. och det kan stengods också. Det är en viss skilnad mellan att försöka bränna en matt lergodsglasyr, som man brukar bränna vid 140 grader på en stengodspjäs, som man bränner till 1100 grader på (stengodslera) eller om det är en glasyr som blir högblank vid 1020 grader, som man försöker bränna vid 1300…….

Om glasyren blir överbränd börjar den rinna, och kan i värsta fall sabba spiralerna. Man kan också riskera krackeleringar.

Är den våldsamt underbränd, får man kratrar, och bublor, och blir matt. I värsta fall kan en högbrännande glasyr spräcka tunna lergodspjäser. I lindrigare fall blir glasyren bara torr, och tråkig.

Stengods kan brännas lägre än det är beräknat för. Men det skall givetvis up till rätt temperatur för att sintra. (bli vattentätt) men givetvis kan man bränna lergods, som är osintrat. Det blir mekaniskt svagare, och kanske inte fullt lika praktiskt.

Man ska givetvis passa på om man bränner upp lergodslera till h¨gretemperaturer än dom är avsedda. Det kan lixom resultera i att hela ugnen blir glaserad! det är ett ganska kostsamt nöje !

Ofta får man ju en helt annan glasyr om man smälter det vid helt olika temperaturer. en kobolt glasyr ska nog bli blå, och järn blir oftast brunt, men temperaturen påverkar ju både mattheten, och sjäva färgtonen. Man ska ainte räkna med att en effektglasyr behåller sin effekt vid en annan temperatur, eller att eventuella kristaller utvecklar sig, eller ens kommer att synas osv.

Men sammanfattningsvis: ibland funkar det ibland inte. Jag tror inte det går att ange några dirakta regler för när det funkar och inte.

Vill man sänka eller höja en glasyrs temperatur, kan man ju alltid regulera glasyrens mängd av flussmedel, eller aluminiumshalt. Det första kräver förstås att man vet vilket fluss som har använts. De flesta glasyrer kan dock regleras på detta sätt med mer eller mindre lyckat resultat.

Önskar man utföra sådana förändringar med stor exakthet, skall man läsa stökeometri. (glasyrkemi) Det är emellertid inte några kunskaper man tillägnas sig över en helg. Men man kan också reglera flussen, eller aluminiumen (och andra ingredienser också för den sakens skull) "på känn", eller "intuition". Det går ofta lite snabbare att lära sig.

Men det är en fördel att veta någelunda vad man gör, och kanske läsa en del innan. Det kan också vara bra att ha läst en del glasyrkemi, även om man inte fattar det helt. För man får i alla fall en föreställning om hurvida det är kkilon eller hekton som ska bytas ut, och vilka ämnen som flussar, och vilka som stabiliserar osv.

Att man sänker eller höjer smältpunkten, och gör om glasyren till stengods-/lergods- glasyr garanterar är ju inte heller en garanti för att det kommer likna ursprunget (snarare tvärtom) Men man kan vara säker på att det funkar om man gör rätt, och det är ganska roligt !

Om glasyren fäster bra eller dåligt på leran beror inte på om det är stengods, eller lergods, utan på om den specifika glasyren samarbetar med just den lera man anväbnder. Stengods eller lergods är t6otalt likgiltigt i det sammanhanget, så vitt jag vet

Har du egen verkstad kan du ju hålla på med både och, bara du känner att du har koll så att lergodsleran absolut inte hamnar i en stengodsbränning.

Annars finns det många aspekter att tänka på utöver en fin glasyr.

#2 Vad mysigt dom har på den balkongen!