Håller helt med!  Jag började tro att recepten bara är lotsas-recept för att de inte vill avslöja sina riktiga recept i böckerna…:)  Testade ett 10-tal glasyrer för saltugn efter Rosemary Cochranes saltbok alla utom en fullständigt kass och oanvändbart..den sista fungerande men ointressant.  och bilderna var precis "dreggelbilder". Samma med flera resept från andra böcker, så numera är jag inne på att utgå från några få fungerande som jag gillar och experimenterar vidare härifrån själv..  (Det jag testat från Anders Fredholms bok har däremot funkat! )

Helt i min anda man tjänar på att prova på egen hand. men ett recept kan vara utgångspunkt nr 1. sen efter 10 eller 100 test har man vad man e ute efter. köpte en bok här på internet med recept formlar å allt. men recepten får man ta med en nypa salt. men allt som står mellan raderna har man nytta av. hittade en fin sida av Phil Hamlings kristall glasyr tester här på internet. med recept bränningskurvor mm. recepten e inget å ha men han hade en länk till hemliga recept som man va tvungen å ha lösen till för å komma in. men vad va det för recept som han lagt ut då? jaja samma hemlighetsfulla finns här bland dom gamla keramikerna men dom försvinner en efter en med sina recept i graven.

Har gjort en hel del ifrån Murfitts bok "The glaze book" och jag är mycket nöjd.

Jag har ALDRIG lyckats med färdiga recept..blandar allt själv..

Jag måste haft stor tur, för jag har blandat ett par olika glasyrer från E Coopers Keramikglasyrer, och alla har blivit bra. Hans glasyrer verkar stabila och lätthanterliga. Jag väljer vidare med magkänslan och blandar på!

Jag har en del grundrecept från min "mentor" och gör mindre ändringar rent på måfå för att se vad som händer…  det viktigaste är nog att dokumentera vad som händer…, för ibland så går det ju riktigt bra…  //Thomas

Jag är böjd att instämma i det Caroline D säger ända tills hon börjar kalla recepten "lätthnterliga" Jag har bla. haft en massa problem med flagning i Coopers recept. Men sedan jag börjat tillsätta mindre mängder bentonit funkar det mycket bättre. (C:a 2%)

Sen har jag också haft massor av glasyrer som blir helt annorlunda än dom är beskrivna i boken. Men gemensamt har dom allihop at när man väl får till dem (efter lite arbete….) blir dom blir väldigt snygga ! Och många av dem går att arbeta vidare med själv.

böcker e jättebra utgångspunkt när man e i startgroparna. man tar det resultat där blir å tycker det ser fint ut…. har man hållit på i flera år så höjs ju ribban. yta teckning känsla när man känner på glasyren. tänker speciellt på fribergs underbara harpälsglasyrer. då finns det inga böcker utan hårt arbete för å komma i närheten av hans arbete. jag har en handfull kolleger som kan lägga ner år å massa med å jobb för å komma fram till en viss glasyr.. visst kan man göra det svårt för sig men intressant..

Roligt att du nämner just Fribergs glasyrer som är något otroligt vackra många gånger.. Min mentor swen vejsfelt har ju arbetat länge med friberg och dom har tillsammans rört ihop en hel del fina glasyrer.., en del av dom håller jag på och testar just nu…Till mina favoriter hör en kobolt och en järnglasyr med harpälseffekt som jag bara lyckats få fram bra på en skål men skam den som ger sig…

Du har ett drömläge när det gäller glasyrer. men klart de e mycket jobb för dej du måste ligga rätt i lerans sammansättning å ha rätt brännkurvor å materialer så då blir det nästan å börja på nytt igen. det du håller på med kräver ett enormt arbete om man ställer höga krav på de man gör. något som brukar vara ett elände med dessa glasyrer e dom små nålsticken nog så retsamt även om allt annat blivit bra.. Friberg jobbade faktiskt som drejare på höganäsbolaget för längesen .

Har du läst boken om friberg skriven av Ulf Hård av Segerstad ? En strålande bra bok om hans arbete..!  Jag har kommit över 8kilo av "Fribergsmassan", den troligtvis sista resten från hans egen blandning av drejlera här i Gustavsberg… en bångstyrig mycket svårdrejad historia som jag spar till en grupp miniatyrer att drejas när jag hittat några riktigt bra glasyrer,(klassiska harpälsar).., så det lär väl dröja ett tag innan jag väcker liv i den leran…

Tyvär har jag inte läst boken jag är så oläst man kan bli. texterna i böckerna blir ju bara allt mindre för varje år.. svår drejat helt otroligt vad han presterade formmässigt i sådan lera. han pressar ju formerna till sitt yttersta… den leran kan ju vara värd att kollas analysmässigt. har man inte rätt lera e det omöjligt att få rätt på den glasyren.

Ska kolla om Swen vet blandningen..,jag har märkligt nog inte frågat om sammansättningen på fribergsmassan, jag som brukar vara så frågvis om det mesta annars.. , återkommer ang detta till dig om du är intresserad.., förmodligen är väl en del "hemligt" som ju tyvärr var så vanligt förr..

Det hade varit intressant om du kunde hitta nåt om massan. jag skulle gärna köra en serie tester på den sammansättningen.. annars har jag kört på kvartsrika blandningar med spännande resultat.

Kan du göra en analys ?  Isåfall kan jag skicka en bit till dig..,en liten stackare…

Jag kan göra ett försök labbet ingår i La Farge de e ett franskt företag. innan ingick det i höganäsbolaget.. men jag kan prova å prata med dom. så skicka till Höganäs saltglaserat 50gram ska räcka.

Höganäs saltglaserat

Bruksgatan 36b 26339 Höganäs

Ja det här med keramikböckernas glasyrrecept har i alla tider varit ett hett diskussionsämne. De snygga bilderna skapar förstås stora förväntningar, men man skall nog se dem som "exempel på vad som är möjligt" istället för "så här blir det"… Hur många halvdana expemplar som ledde fram till den där läckra krukan i boken, får vi aldrig veta….keramikframställning styrs av så oändligt många variabler att det är omöjligt att i bokform leda läsaren direkt till ett lyckat resultat.  Att många säger sig ha lyckats bra med just Fredholms recept, beror nog till stor del på att de är utarbetade med samma råmaterial som vi andra har tillgång till. Därmed har antalet variabler minskat drastiskt, och gjort allt mycket enklare. Det blir ju annat med recept "långtbortifrån", som kräver mycket mer individuellt provande och justerande innan det stämmer… 

Men om en bok har lyckats sporra till egna tester och utveckling, har den ju ändå fyllt en bra funktion. Allt eget nedlagt jobb resulterar ju till slut i nyttig kunskap…

Råmaterialerna e AO och hur olika ämnen  ligger i bindningar tillvarandra osv. hur många ggr har man inte fått gått till ruta 1 för att. de stora leverantörerna bytt materialer. men vem säger det ska vara lätt.. har man lyckats återskapa en bra lera man köpt tidigare kan det vara guld värt