Har läst Celadon Blues av Robert Tichane, han summerar kinesiska glasyrer ända tillbaka till1523BC (Shang) till 1912 AD (Ching) Ett stort minus med boken är att bilderna (förutom på omslaget) är svartvita, sparar såklart tryckerikostnader, men jag skulle gladeligen betala det dubbla för boken om det var färgbilder…

Han har tagit hjälp av en teknik som kallad EDXR (energy dispersive x-ray reflectometry technique) där man kan mäta direkt på en gammal kruka och få fram kompositionen av grundämnen i glasyren. Om jag ska sammanfatta vad han kommer fram till så är det mycket enkelt och mycket intressant; För att få fram en blå celadonglasyr så måste glasyren innehålla mycket låg halt av titan. Titan finns i små mängder i många kaolinsorter, för att undvika titanet kan man antingen välja en kaolin från England, eller helt utesluta kaolin från glasyren. Det recept han kommer fram till är mycket enkelt;

kalifältspat   48

kvarts          31

krita            20

benaska       1´

magnetit       1

Varför han väljer just magnetit framgår inte, jag har använt röd järnoxid och det funkar också.

Benaskan är mycket viktig och ger en opak glasyr så att färgen kommer fram bättre. På omslaget till boken så finns en bild på en skål som är verkligen blå, jag har nog mera fått fram mera turkosa glasyrer, men dom blir fina. Bränning ska ske till kägla 10. Man kan även blanda i en till två procent kopparkarbonat (behålla järnet) och få en rolig glasyr som varierar från plommon till blått till grönt, mycket intressant.

Att benaska ger en opak glasyr tolkar han som att det bildas små bublor i glasyren av reducerad fosfat (vilket faktiskt borde betyda att det finns fri fosfor??!!). Jag har brännt glasyrer med hög benaska halt mycket snabbt, hela cykeln upp till 1275 tog bara 3 timmar (!) och då fått fram intressanta effekter, har en tekanna på min hemsida (rolfnoren.se) som bränts på det sättet. Ha en fin helg allihopa!