Det är jättekul! fast svårt och speciellt väldigt frustrerande när det inte blir som man vill :) Fast det är väl en träningsfråga. Jag önskar bara att man hade mer tid… först jobbar man heltid sen är det allt annat oxå, när ska man hinna med att sitta vid drejskivan då?

Det är betydligt svårare att dreja än det ser ut, men det gör ju att det blir en utmaning att behärska konsten. Om det var för lätt kanske man skulle tröttna. Det finns ju så många andra roliga sätt att arbeta med leran.

Om man har problem i början så ska man inte tappa modet utan göra något annat ett tag och sedan återkomma till drejningen. Till slut sitter den där om man inte ger upp.

Drejar man alltid med samma hastighet eller ställer man in drejskivan på olika hastigheter beroende på vad för lera man använder?

Ni råkar inte ha några bilder på något ni drejat liggande?

// staffan

Drejat liggande? Nu skojar du. Du får komma och hälsa på i Akalla By så får du själv pröva på att dreja. Sedan får du skriva och berätta hur det gick.

Hej Staffan

Kika in på min hemsida, där finns en länk som heter "konst" och där har jag en del bilder på grejjer som jag gjort.

http://web.telia.com/~u33405155

Lovisa

Vilka fina saker Loove! Gissar att potatiskorgen inte har växt fram på drejskivan, så okunnig är jag inte. Tyckte hur som helst att den också var väldigt fin!

// staffan

ps. Jag såg att du också är intresserad av film. Du har väl tittat förbi på systersajten http://film.ifokus.se ?

Det svåraste när man drejar är att centrera leran. Jag hade jätteproblem förut, men så fick jag litet goda råd när jag gick keramiklinjen på Folkuniversitetet, så nu fungerer det bättre.

Det är bra att gå kurser för olika lärare. Alla verkar ha sitt eget sätt att arbeta på. En del använder t ex massor av vatten när dom drejar medan andra drejar med bara litet vatten.  Någon kör drejskivan snabbt, en annan långsamt osv. Man får titta och pröva och sedan välja det sätt som man själv trivs bäst med.

Jo då det är sk__kul! Visar en bild på resultatet av mitt andra drejningsförsök.Fruktskålen som min Farmor håller i handen fick hon i 85 års present. Hon  brukar alltid ge bort saker som hon gjort själv till andra, men denna gången var det min tur att ge henne något tillbaka och det kändes väldigt stort. Hon dog när hon var 92 år ung och hela hennes lägenhet var full av saker som hon gjort.Hon älskade att skapa med händerna.

Ps Det är det fruktfat jag nämner på min personliga sida.

Hur går det Staffan? Blir det något studiebesök eller fegar du ur?

Nej, ännu har det inte blivit något drejförsök.

Bäst vore om man kunde testa lite på egen hand först, så man slipper bli hånad… :)

// staffan

Ja akta dig Staffan! Keramiker är väl kända för att vara bittra och elaka människor!