En del vill ha det dom ser, en del får inte köpa för sina män för dom har ju redan så mycket hemma, en del måste få veta vad dom ska ha i objektet så det hamnar rätt och dom inte gör fel, en del vågar lita till sin egna kreativa tanke men det är få för det är inte vad vi till vardags i vårt samhälle lever med. Tilliten till sin egna känsla körs över av det logiska och ekonomiska.

Hur många har inte sett hur man på en marknad ser paret med mannen bärande sill, knäckebröd och mumma och ger snäsiga svaret nej till kvinnan som vill köpa ett fint hantverk!

Kommer man till butik har man redan kommit över en tröskel. Vi som ständigt får öva oss på att välja ifrån känslan och intution har lärt oss att det går bra och det känns jättekul men har man inte övat är det nästan som att det inte existerar. Men får man tillfälle till samtal med personen så finns ju känslan där inne någon stans och med lite hjälp brukar det gå bra att få dom att känna sig bekväma i att gå vidare ifrån den gamla vanan och hitta på något nytt och välja. Men ibland sover den delen och då får vi finnas där och ge råd./Louise

Håller med! Om man får tillfälle att tala med kunden brukar det ordna sig, man säger helt enkelt som det är att man själv är velig o inte kan bestämma sig för vad som är bäst så därför väljer jag att göra på olika sätt så kunden kan välja själv efter sina önskemål. De flesta brukar tycka att det är ganska trevligt att få bestämma själva (det är man inte så van vid i "vanliga" affärer) men det är ju också charmen med ett hantverk som tillverkas på plats och jag tycker nog de flesta av mina kunder uppskattar det.

De flesta som inte förstår kliver sällan över min tröskel och om nån råkar irra sig in som inte vet vad hantverk är så brukar de oftast bli ganska intresserade om man berättar vad man gör (karlar vill ofta titta på ugnen och kommentera den.. fråga hur mycket el den dras och så..) Även om de inte handlar så kanske man sår ett litet frö.

Jobbigt bara med alla hinkar med glasyrer som tar rätt mycket plats!!