3-3,5% brukar vara max för bentonit. I ett recept har jag hela 5%, men det ger gelé i de flesta glasyrer.

Om du vill tillsätta bentonit i efterhand, väg upp rätt mängd och sätt den i kokhett vatten. Låt det dra över natten, och sen kan du mixa ner bentoniten i glasyren eller sikta ihop bentonit och glasyr.

Lycka till!

Min  erfarenhet av både den ljus och mörkröda är att redan efter 30 sekunder sitter den som en kaka i botten oberoende av vad du blandar i för något ställmedel, bentonit o.s.v. De röda glasyrerna är interesanta / fina men bered dig på att röra mycket eller samla ihop det du har som skall vara rött och kanske vara två som glaserar. Eller kanske överdriver jag lite nu.

#2 Jag tycker tyvärr inte du överdriver. Cementblandare till borrmaskinen känns som något alla keramiker investerar i förr eller senare?

Jag tror att jag för mer än 20 år sedan hade problem med den glasyren när jag drejade hos Affe i Akalla, undvek den.

Det var nog någon annan glasyr, Rolnor…."våra" två röda stengodsglasyrer (+ den oranga) kom in i sortimentet för bara ca 10 år sedan.

Men jag instämmer i att de kan vara litet knepiga att bli vän med, i alla fall i början.

Först och främst kräver de en ganska liten vattenmängd: Ca 7,1-7,5 dl vatten per kilo pulver, plus ställmedel, alternativt bentonit. Att använda "vanlig" vattenmängd, och sedan fösöka "förtjocka" glasyren med ställmedel är fel väg att gå. Det blir bäst om man håller vattenmängden inom rekommendationen.  Sedan är det en fördel om man kan anpassa bränntemperaturen - dessa glasyrer fungerar ner till 1170-1180°C, så om man vill styra rinnigheten, finns det en ganska stor temperaturmariginal.  

OK, minns bara att det blev en klump i botten, desutom var glasyren ganska ful bränd…