Nu har jag varit och sett Alba ad umbra som Almqvist kallar sin utställning, och den var väldigt fin.

Det som mest fascinerade mig var de "ark" som satt längs väggarna - kavlad benporslin som var otroligt tunn och bearbetad på olika sätt så att den såg ut som papper. Som mycket keramisk konst fungerar de lika bra på håll som i närbild. På avstånd dominerar papperskänslan, som handgjorda akvarellark. Går man nära ser man de små skiftningarna, som järnet som glittrar, dragningar från brunt till rött eller grönt, eller de små glasyrpölarna som ser ut som akvarelltecken på håll, men förvandlar närbilden till skogsmark.

I fönstren låg "revlar", snäckformer som också var gjorda i porslin, men tunga. De hade någon släktskap med arken, kanske för att en del var infärgade med järnoxid. Eftersom jag föll så för arken uppfattade jag snäckorna mest som en kontrast.

Sen kan jag bara passa på att säga att Galler Inger Molin slltid har hög kvalitet på sina utställningar. Alba ad umbra pågår tom 8/3, stängt under sportlovsveckan.

Gå dit!

Lena