Här är en med lite penseldekor;

Det som främjar svart i en temmoku är kalium, natrium och kvartsen och det som främjar det bruna/roströda är aluminiumoxiden, litium, fosfor och titandioxiden. Hos denna glasyr är det av mycket stor betydelse vilken storlek på kornen som järnoxiden har och så är det många många andra faktorer som spelar in i kemin under bränningen, omvandling av järnoxiden m.m. Om man vill ha en oilspot så är det bättre att ha en massa järnhaltig lera i glasyren fram för oxiden men man kan ju också ha båda delarna. Om man vill undgå leran så skall man ha en ganska vanlig seg fältspatsglasyr med en massa magnesium och kalcium. en annan kaktor som är viktig är tjockleken på glasyrskiktet den får inte vara för tunn och så inte minst så är bränningsförloppet av avgörande betydelse, inte för fort för då får man bara blåsor och inte för långsamt då flyter det för mycket ut. En sak till om temmoku, jag har god erfarenhet av en smula tennoxid i det ger en fin djup svart. Har du provat harpäls och kaki glasyrer? eller tessha glasyrer? Fina små vaser på bilderna.

Nej, jag har nog aldrig testat riktig harpäls, i en annan tråd så nämner jag en glasyr med lite litium i och den är lite harpälsaktig i oxidation. Vad ska en typisk harpälsglasyr innehålla? Kaki och Tessha har jag inte ens hört talas om, berätta gärna!

Harpäls får man om man tar en temmoku och tillsätter titan eller rutil, eller sprutar en vit mattglasyr riktigt tunnt åvanpå. Det är dom bruna prickarna i en temmoku som rinner ner och bildar ränderna som ser ut som päls detta går ju endast på inte horisontala ytor. Så glasyren får inte vara för seg utan måste kunna rinna. Kaki och Tessha glasyrer är röda respektive lite brunröda kristallina