Inte omedelbart, det är just det där med kristallvattnet som plötsligt släpper och strular till det speciellt om mängden är stor, i sådana tillfällen bör man använda en fritta i stället for colemaniten eller annan borkälla.

Tack för svaret.

Vad tycker du är en stor mängd i sammanhanget?

Det blir lite luddigt svar för exakta data är det inte, men dom glasyrer jag arbetat med till råglasering på fabriker i asien har jag erfarenheten att om det inte översteg 5-7% så var det aldrig några problem, men det är ju bara en erfarenhet detta, rent teoretiskt kan det bli problem med i stort sett vilka mängder som helst som har någon relevans. Det viktigaste är nog i alla fall att vara medveten om problemet så kan man stoppa i colemanit och se hur det går och går det inte så vet man ju varför.

Tack, det är bra att ha något att utgå ifrån även om det inte är exakt. Om man testar så kan man ju ställa provet på ett säkert ställe där glasyren inte kan ställa till med problem.

Just det, även om den kan hoppa ganska långt, glasyren alltså. Man får ta dom smällar som kommer, man skall nog bara vara medveten om saker och ting, hur det funkar: men att få någon full garanti går nog inte och är nog heller inte önskvärt. Lite strul är bra för utvecklingen.

Har också haft problem med colemanit, sabbat en del fina sättplattor, inte kul, dessutom blev glasyren (oxblod) väldigt snygg där det inte spottade, typiskt!

Kan man inte kalcinera eländet månne??

jo men så kan man ju lika gärna använda en fritta, enklare och lika billigt

Eftersom jag har otillräckliga kunskaper i kemi så kan jag inte se vilken fritta jag i så fall skulle välja som ersättning.

Jag använder olika beroende på glasyren men det är ju sådana som inte finns på marknaden så det är ju inte intressant för er. Men man kan i stor utsträckning klara sig någorlunda med någon form för boraxfritta. Det finns andra källor för bor också syntetiskt framställda så som zinkborat. Det är främst i lergodsglasyrer som bor har en mycket stor roll.