Liknar mycket mina brännkurvor, ska väl poängters noga att det inte rör sej om skröjbränning (så det inte händer nåt tråkigt).

Jag har bränt ganska mycket till 1300, men det är nog en stor nackdel egentligen eftersom det tar mycket på elementen. Brände t.ex. en del porslin, där får man se upp när man öppnar ugnen, ska vara nere på 150 som allra mest, har spräckt en del fina saker pga att jag haft för bråttom att öppna och varit van vid stengods.

Jag bränner oftast på 1180 grader bränner mycket vit blank stengods. Jag kör på 150 grader per timma upp till 600 grader och sedan fullt ös till 1180 utjämning 20 minuter. Kör likadant när jag kör upp till 1220 Marie

Jag undrar varför ni kör sakta i början och snabbt i slutet. Helt baklänges om ni frågar mig!

Ja jag vet Perlennart, vet att en del kör presis tvärt om, men varför då?

Jag har på skolan fått lära mig långsamt i början sedan köra på å en liten utjämning!

Glasyren mjuknar först vid högre temp och så är det viktigt att den får tid till att koka färdigt och smälta ut fint. Och när vi pratar om skröjade saker så finns det absolut ingen grund till att bränna långsamt i starten, det är bara spill av energi! Så jag rekommenderar full fart upp till 100-200 grader innan topptemp och så följer man segerkäglans rekommenderade temperaturstigning på 100 grader i timmen till topptemp, och så utjämning så som glasyren kräver. En del glasyrer klarar det utan utjämning och andra skall ha en kortare eller längre utjämning. Men det får man prova sig fram till. Dom lite trögare fältspatsglasyrerna mår oftast bäst av en längre utjämning.

Mina glasyrer tål att gå för fullt..Kör 100% från 0 upp till 1250 .Utjämnar 15 min.

Så kör jag också mina prov när jag utvecklar glasyrer🙂men att ta det lite lugnt sist på bränningen minskar betydligt risken för brännfel på glasyren så det kan vara en bra ide.

Kan det inte vara så att i nyglaserade saker kan det finnas såpass mycket fukt att det är bra med lite mjukstart?

Har jag aldrig haft problem med, och det är inte lite jag bränt måste jag säga. Och har bränt alla tänkbara glasyrer genom åren. Inte ens i min labb ugn som jag kan få upp på under en timme är det ett problem!

Jag har tagit fasta på PerLennarts råd som även getts i tidigare tråd. Så jag har vänt på min Brännkurva och kör 100 grader i timmen de sista 200 graderna. Men jag kan inte säga att jag märkt någon skillnad …

Så tål dina nuvarande glasyrer full fart hela vägen upp, så skulle jag köra så för att spara energi, men kom ihåg att skulle du få en lite segare glasyr någon gång så kör sakta så som du gör nu!

Min senaste ugn klarade inte 100 i timmen på slutet, blev snarare 60. Du har naturligtvis rätt perlennart, att jag brännt som jag gjort är väl för att vara på den "säkra sidan", inte baserat på erfarenhet…

Råbränner till ca 1300 grader (orthon 11 platt). 150 grader i timmen hela vägen från noll till 1250, sen ligger jag mellan 1250-1300 o saltar och "utjämnar" i totalt ca 2,5 timme innan snabbkylning tilll 950.

Är det här ett typiskt saltbränningsprogram, att du har så lång utjämningstid? Jag antar att det tar en viss tid för saltet att spridas och reagera med godset?

#13 Jag bränner min saltugn ungefär som du men stiger lite snabbare ca 200grader i timmen sedan utjämnar jag ungefär dubbelt så länge som du. Kylningen gör jag under oxidation så långsamt som möjligt. Anagamabränningen har en helt annan Brännkurva men det är kanske inte intressant här.

Jo det är väl intressant! även om det inte är så många som har möjlighet till att bränna så. Så är det ju spännande hur det går till tänker jag. Klart att stora ugnar får en annan Brännkurva än en liten vanlig elugn. Jag var med och brände salt i en ugn som säkert var minst 50 meter lång och några meter bred och si så där 3 meter hög, den gick heller inte upp på 5 timmar!

Alla brännkurvor är intresanta Jan, bara att läsa och ta del av tankar och erfarenheter är verkligen spännande, så härligt att läsa:-)

#15 skröjar du eller funkar det gå upp 200 grader i timmen med råbränning?

#15 jag skröjar allt gods

Anagamaugnen bränner jag på följande sätt. Jag använder en lite mörkare lera, istället för att även ha en ljus så använder jag en vit engobe. Exteriört är godset oglaserat så alla färger och effekter på godset kommer av bränningen. Då är det inte bara temperaturen som på verkar utan även annat som ugnsatmosfär, aska från förbränningn, vätgas, åtroxidering mm. Jag tar ca 12 timmar tills hela ugnen glöder. Pyrometern som sitter i första tredjedelen av ugnen visar då 800grader. Närmast eldstaden är det varmare och längst bak svalare. Sedan tar jag upp ugnen till 1305grader (vid pyrometern utan att bränna ner käglorna längst bak) på sex timmar. Vill jag ha starkare blå färger tar jag längre tid på mig i intervallet 1050-1150grader med strikt reduktion. Bränningen sker under kraftig reduktion och fortgår sedan med 6-timmarscykel som ser ut så här:jag tar ner ugnen till 1250 grader under 2 1/2 tim och vattnar då på den snustorra veden samt sprayar vatten in i eldstaden. Vattnet ger blå och blågrå färger. Sedan toppas ugnen till drygt 1300grader under en halvtimma för att därefter tas ner till 1250grader i ytterligare 2 1/2 timma då eldas ugnens sidohål med knippen av tunna vedstickor som trycks in allt efter som dom brinner upp sedan toppas ugnen återigen till drygt 1300grader under en halvtimma. Denna 6-timmarscykel upprepas sedan under resten av bränningen som vanligtvis är tre dygn totalt. om jag vill ha även gula färger så oxiderar jag upp ugnen under ca 45 minuter 8 timmar innan jag beräknar avsluta bränningen. (jag vågar inte oxidera längre tid då jag riskerar att få blanka krukor då). På slutet bygger jag upp stora glödbäddar i huvudeldstaden och innanför sidoeldningshålen. Med en järnstång kan jag då lyfta ner krukor i glödbäddarna. Därefter fyller jag kol genom kolportarna i taket sedan skjuter jag spjället och tätar runt alla hål. Alla glödbäddar och kol gör att första delen av kylningen sker i reducerad ugnsatmodfär vilket gör att skärven under de partier som av askregnet byggt upp ett glas inte återoxideras. När ugnen sedan vid lägre temp övergår i oxidation återoxideras krukornas skuggsidor och får då varma oranga och rödbruna färger. Den långa kylningstiden (5 dygn) är gynnsam för kristallbildningar i "askglasyrerna".

Givet vis påverkas resultatet  av hur man packar godset. Ett fat som ställs rättvänt på kant ellet uppochner blir väldigt olika. En optimal bränning ger mig matta färgrika krukor gärna med kraftiga blå färger som gränsar mot varma rödoranga färger.

Tack för raderna, spännande lästning, tänker att det krävs mycket rutin för att få en fin sån bränning, sen att om det går snett så blir det en massa gods som blir "dåligt"….!😛

Hej!
Jag bränner så här vid glasyrbränning, oftast glaserar jag med tennglasyr och en järnhaltig lera men ibland även andra glasyrer, anv alltid samma Brännkurva.

Glasyr-Stengods
Time 1 4 h till 60 (stänger därefter bottenplugg, dok inte alltid)
Time 2 00.00
Time 33, 5 h
Time 4 1260 (eller högre)
Time 5 00.30 (utjämn)

Detta har jag lagt in för nästan 20 år sedan och känns bra för mej, har alltid funkat.