Har heller aldrig hört ordet Paradfat. Men det låter som fat som hängs upp på väggen för att vara snygga!

Ja, det var ju en bra förklaring Vävra. Med det fatet som det stod paradfat på hade inget upphäng alls. Det var ett stort allmogefat bara. Det låter ju som ett riktigt gammalt ord, så det hade varit kul att veta om det använda lokalt ännu. Skönt att jag inte var ensam att inte ha hört detta uttryck då. :D

Ett praktfat!

Praktfat fick jag ju betydligt fler träffar på google än på paradfat. Så det är nog mer vedertaget som ord. Vore kul att veta er uppfattning om vad ett praktfat eller ett paradfat är ändå…??? Är det någon som gör sådana fat som ni kallar något liknande?

Läste i Sv akademins ordlista och det finns inte ordet paradfat men dock praktfat!

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

**e) ss. förled i ett stort antal ssgr som beteckna ngt praktfnllt (o. dyrbart) utsmyc­kat l. utstyrt l. ngt som hör till de ting som användas vid tillfällen, då prakt o. ståt ut­vecklas. **ss. förled i ett stort antal ssgr som beteckna ngt praktfnllt (o. dyrbart) utsmyc­kat l. utstyrt l. ngt som hör till de ting som användas vid tillfällen, då prakt o. ståt ut­vecklas.

Det är lite som du skrev Hubert. Vad jag minns från barndomen och berättandet så var det vanligt att allmoge hemmen hade ett sånt fat. Prakt fat är nog ett nyare ord. Paradfat har jag hört. beror på vilken landsända man kommer ifrån. Att ha ett mycket fint fat stående framme visade på en slags rikedom. Det användes sällan. Skulle bara synas. Det var ofta ett fat gjort av lergodslera med engoberat mönster. Ofta hängdes det på väggen. Som ett annat ex; Linneskåpet. Det hade man i finrummet med glasdörrar. Allt manglat så klart. Örngotten var naturligtvis krusade. Allt för att folk skulle se.Mycket linne tydde på ett slags välstånd ju. Det var på den tiden när kvinnorna vävde och broderade till sin brudkista. Fan, de fick ju inte gå ut, så vad skulle de annars göra. Men vem har tid med sånt idag?? Ha! Ha!  Men vilket fint linne. Skillnad på de lakan som finns idag.

Det är ju ofta de faten som överlevt till våra dagar -de som var så fina och dekorerade att man inte använde dem till vardags. Maten åt man på enkla lergodsfat eller trätallrikar. Man kan kanske jämföra med "paradhandduk" som ju var ett fint broderat stycke tyg som hängde framför kökshanddukarna.

Jag skulle nog inte använda ordet själv, det låter som sagt lite ålderdomligt.

Paradfat… det ordet använder min mamma (och jag me' vid tillfälle) och min mormor hade ett stort lerfat med vit engobe, glaserat i transparent glasyr, som hon alltid serverade gåsen på, vid Mårten och skinkan på, till jul och hon kallade det alltid "paradfatet".

Kanske använder skåningarna ordet och föremålet mer, jag vet inte? Min släkt kommer från Skåne, själv är jag infödd landskronit.

Ja, jag tycker också att det ordet låter skånskt? Det fatet som du beskriver Gullebo, just sådant var det fatet jag såg.