Gillar inte jurybedömda tävlingar där det inte går att mäta det man presterar..Allt handlar bara om tycke och smak..och det säger inte ett skit om personerna..

Jag har svårt för tävlingsmomentet, bland annat pga några av ovan nämnda skäl, och för dokusåpafragmenten MEN jag följer serien eftersom den ger mig konstnärlig inspiration! Jag tar alla chanser som kan leda till nya idéer och tränar mig att tänka utanför min trånga lilla box.

Jag följer också serien, inte för tävlingens skull utan för att få se konstnärernas arbete och få höra deras tankar kring sina verk. Jag är inte alls säker på att det är den "bästa" konstnären som till sist vaskas fram, men för mig är det inte heller poängen med Work of art.

Rolnor, jag funderar över det du säger om gränsen mellan god konst och effektsökeri. Jag tänker att god konst tar ut svängarna mer än dålig, som kanske inte är lika tydlig i sitt uttryck. Och tar man ut svängarna går det förstås lättare överstyr… Är det vad du menar?

LenaR;

Jag vet inte om jag kan formulera i ord vad jag menar, men visst är det ofta så att en konstnär får uppmärksamhet när dom hittat en "kul idé" något nytt som ingen sett förut, och det blir då liktydigt med god konst. Det handlar om att skapa känslor hos betraktaren och ibland så tar det behovet sej effektsökeriets tendenser. Det skulle vara kul att få hjälp med dom här tankarna för jag upplever att jag står och stampar lite med orden och för mej är det här en viktig aspekt i all konst.

Fanns en artist, GG Allin som bajsade på scen, urinerade och antastade publiken (Wikipedia) och blev såklart känd, det är lite det här jag menar. Jag läste en stor artikel i Karlskoga Tidning om att L.A.E (dom skriver frekvent här på forumet) hade blandat aska från älgbajs i sina glasyrer. Det var till nån utställning om turistfälla som tema om jag minns rätt. Dom fick alltså mycket reklam tack vare detta och bara att jag skriver här bidrar ju till uppmärksamheten så det fungerar ju….

Detta är EN typ av effektsökeri, att chockera.

Jag följer serien och våndas med konstnärerna som "tävlar".Dom måste vara superstaka som orkar med denna bedömning som naturligtvis inte kan vara mer än juryns personliga åsikt. Jag tycker ärlighet är det viktigaste i konst, att vara seriös i sin förhållning. Dessutom är det magert med konstprogran, jämnfört med ex. sport.

#4 Aha, jag missförstod totalt. Men i så fall ser jag varken koppling eller motsättning mellan effektsökeri och bra konst. Det finns bra och dåliga konstnärer som aldrig gör något kontroversiellt, och bra och dåliga konstnärer som alltid vill provocera. Eller missförstod jag igen? 😃

Du förstår förmodligen helt rätt, det är jag som är lite vilsen! För min egen del handlar nog min egen keramiska konst om skönhet, men det är ju begränsande såklart, men det är min drivkraft.

Jag tycker inte om dessa tävlingsprogram. Människor utesluts ur grupper som om det skulle var okey. Jag är inte konstnär, utan socionom som bara älskar keramik och trädgård.

Dessa program tjänar andra syften än att inspirera till konst, matlagning eller sång. Dessa program syftar till en väldigt synisk människobild som inte stämmer överens med hur vi annars umgås med varandra. Det enda syftet är underhållning. Vägas och mätas. Unga människors bild av sig själva är i dag helknäpp. Ingen kunde förr upprepa vad jag sagt eller gjort. Idag kan man få det upptryckt i flera exemplar. 

Jag undrar hur det kommer att påverka unga människor som formas i denna kultur. Hur kommer konsten att uppfattas. Viss konst är ju oföränderlig. En tavla, en skulptur eller ett musikstycke.  Men även det kan kanske diskuteras och röstas om så de egentligen aldrig har funnits, om tillräckligt många och juryn är överens om det hela.

Med oföränderlig menar jag inte att tolkningen av att uttrycket inte kan förändras, för det sker hela tiden. Det som ansågs kontroversiellt i går, är det inte idag.

Jag får låta mig nöjas med det slitna uttrycket -konsten ligger i betraktarens ögon. Men det betyder inte att jag måste tycka om det.

Jag är kluven till programen.

Jag tycker att dom påminner om tiden på gymnastiken i skolan eller på skolgården när man skulle spela fotboll. Jag blev alltid vald bland dom sista. I sin förlängning kanske programen påminner om själva barndomen, hur väl våra föräldrar kunde spegla allt det vi är och allt som dom inte kunde spegla, vi har alla på ett djupast tänkbara plan blivit utröstade, mer eller mindre. MEN, samtidigt så ställer ju deltagarna upp av fri vilja, dom är vuxna och vet reglerna. Jag gillar när dom tävlar i matlagning, fascineras av allt dom lagar och bryr mej inte om utröstningsmomentet så mycket. Finns ju matprogram där ingen röstas ut och det är inget jag saknar, t.ex. Per Morbergs eller Jamie Olivers program. Minns att det blev ett himla liv när det första programmet av den här sorten i Sverige sändes, "Robinson", man pratade om "Flugornas herre" och att det var oetiskt….

#8 Folk tävlar ju i konst hela tiden. Varje gång man söker til en utbildning, söker ett stipendium, söker om att komma med på en utställning, lämnar in förslag till utsmyckning etc. etc., så bedöms man och blir utesluten eller välkomnad i gruppen. Jag tycker att det programmet varken gör till eller från i hur mycket tävlingsmoment det är annars i konstvärlden. Däremot kan jag bli lite trött på att allt ska gå så fort och vara så mediokert i reality-tävlingsprogram. Lär dig dansa halvdant på kort tid i "let's dance", sjung lite halvtaskigt men bli hyllad som en superstjärna i Idol och x-factor osv. Kanske har det bara med det mycket lilla urvalet i sverige (och danmark där jag bor) att göra. Vissa program i USA f ex, som "so you think you can dance" är ju fyllda av fantastiska talanger.

Jag tycker att det är duktiga ungdomar i t.ex. "Idol", finns talanger även i lilla Sverige…

Ja, Jay Smith, superbra! För övrigt tycker jag att konstnärer är en redan svag grupp som sällan respekteras men som alla människor har behov av och "plockar fram" när man behöver kultur. Undrar ibland hur det skulle se ut i samhället med en kultur-strejk på alla plan. Vore riktigt intressant. Större museer i Sverige följer Mu-avtalet och betalar även konstnären en skälig ersättning för sitt arbete. Det borde vara en självklarhet på alla konsthallar etc. Intendenter och  övrig personal har ju lön så varför inte huvudpersonerna, konstnärerna, eller hur. Men hoppas att vi kommer dit så småningom. Nu behövs ju ett brödjobb för nästan alla!

#12 Instämmer helt i det du skriver, men jag förstår inte " Jay Smith"?

Ha ha jo men han vann idol för något år sedan, flummigt skrivet av mej

intressanta tankar och dessa stångas man med själv periodvis när man möter motgångar och vill utvecklas men inte tappa bort sig själv i strävan att nå framgång.Jag beundrar konstnärer som gör sin grej och verkar opåverkade av andra och oavsett om de är rätt i tiden och gällande trender.Men andra som "kopierar sig" själv i många år för de har fått framgång med en produktion, tex i keramik, väcker inte min respekt o beundran. Då producerar man för brödfödan.

Konst föds av betraktaren och det finns lika många uttryck och stilar som naturen själv. Jag tycker var o en får hitta vad man finner intressant och som väcker nåt, en känsla, upplevelse eller fascination.

Jag har tex försökt att komma med i ett jurybedömt forum under flera år men har ännu inte lyckats.Då funderar jag på " vad vill juryn ha" men samtidigt tänker jag att juryn är individer med personliga uppfattningar och att jag borde hålla kvar mina spår och utveckla minn aegna processer oavsett.Rätt som det är så byter trender eller jurymedlemmarna och då har jag kanske en ny chans.I detta fallet får man ingen motivering från juryn och ingen hint om vad som saknas.

Jag delar Rolnors uppfattning om att mycket inom amerikansk keramik är effektsökeri och att det kan vara inspirerande ibland.Som motpol kan man titta på asiatisk keramik där enkelheten är av betydelse.Där har jag lite svårare att se det vackra men  vem har sagt att det ska vara enkelt?

Man ska ha klart för sig att leva på konst och konsthantverk är att "trolla med knäna "

Lät lite nedlåtande att säga att man bara tillverkar för brödfödan och då helt plötsligt blir det dåligt..

Håller jag inte alls med om..

Man kan göra bra grejer på serie för brödfödan och sen göra det andra på sidan om som är mer svårsålt..

Kan säga att dom ggr jag haft en jury som bedömt mina saker vid ansökan till olika forum så har det BARA handlat om vilken CV el skola du haft.Man har fullständigt skitit i hantverksskickligheten..

#16 javisst kan det låta nedlåtande med att producera för brödfödan men jag lyfte fram vad jag tycker är konst och vad jag inspireras av.Att leva på sitt konsthantverk innebär ju såklart att möta efterfrågan, det förstår jag!

Om man får en kassasucce med ett hantverk och producerar den så är den ju inte utvecklande i sig,men man kan ju lika bra ha andra projekt vi d sidan om, men inte alla fortsätter att utvecklas.Jag tänker på några hantverkare som jag har besökt under Skånes konstrundor kring påsk som, till synes, inte utvecklas vidare utan fortsätter med det som säljer.

De har kommit med med urval av en jury på antingen utbildning/kvalifikationer eller bedömning. Vi som inte har gått Konstfack el är medlem i Kro/Kif ansöker istället på våra alster.

Nu fick jag en anledning att titta på ett nytt avsnitt av serien Work of art och jag tycker den är intressant då den lyfter fram konstnärers olika tankeprocesser, hur olika de tolkar ett uppdrag och hur budskap och idén bedöms av juryn. Som publik ser vi ju annars bara resultatet!

Jag tycker som du, det roliga med Work of art är att få så mycket insyn i skapandeprocessen. Jag tycker att ett exempel på brist på utveckling finns hos Ulrika Vallien, hennes vaser med ansikte på har jag sett under många år nu, MEN, hon kanske skapar mycket som aldrig når marknaden så jag får se det…

abbis, självklart är det en extrem utmaning att leva på konsthantverk, hittills har jag gått back på min keramik och kommer förmodligen aldrig gå med vinst.

Man får inte glömma bort att ha glädjen kvar i allt man gör ..DÅ fortsätter man att utvecklas..🙂