Ja, för mej är det viktigt med en stark form, sen får det gärna vara någon form av kontrast, t.ex. att kanten på ett föremål glaserat med oxblodsglasyr blir vit, eller att formen avslutas med en lite rå kant. När det gäller glasyrer så gillar jag en hel del, men har lite svårt för livlösa, enfärgade saker. Dessvärre blir det ofta såna i elugn, finns många undantag, t.ex. Kristallglasyrer. Enligt vad jag läst så ska även oilspot-glasyrer brännas oxiderande, men det har jag aldrig lyckats med. Jag har haft lättare att hitta fina glasyrer då jag bränt reducerande. Jag gillar klassikerna, oxblod, temmoku, celadon. Det jag lättast tar till mej är saker som ser vackra ut, men det finns andra uttryck som jag inte riktigt kan greppa, men ändå uppskatta. Hittade en bild som jag är ganska säker på att ni inte sett, det är en stengodsvas med temmokuglasyr, bränd till 1275 grader i reduktion. Vet inte om det är så vettigt med en undersökning, många vill nog välja flera svarsalternativ.