Haha, använd kattsand låter jätteäckligt!

Klart det går! Det blir väl inte samma rena kvarts som man köper (?) men man kan säkert hitta färdiga fältspater i berggrunden. Men precis så måste keramiker själva ha gjort en gång i tiden, innan keramikleverantörer var uppfunna - malt stenar och testat hur de smälte och hittat på recept. Jag skulle vilja prova! 

Är det någon här som gjort en glasyr från grunden på det sättet?

Verkligen äckligt med använd kattsand, men varför inte använda ny kattsand. Det är ju bentonit och billigare än om man köper bentonit till keramik! Glas kan inte ersätta kvarts, även om det ju finns kvarts i glas så finns det ju också natrium och kalcium i glaset så det smälter vid låg temp. Krukmakarna förr i tiden använde spill från glasbruken och hade dom inte tillgång till det så smälte dom sand och soda/salt och krita i ugnen för att få en sådan enkel fritta som ju glaskross kan betraktas som.

Sten i naturen är lite mera kompliserat eftersom t.ex. granit består av flera mineral, den är ganska svårsmält men kan tillsammans med glas och annat bli till en OK glasyr. Finns så klart andra stenar som har andra egenskaper och snäckskal och äggskal går alldeles utmärkt att använda. Man kan kalcinera äggskal och stenar vid ca. 1000 grader så blir äggskalet ett fint pulver och stenarna blir lätta att krossa. Och lera i naturen är ju också kul att använda i glasyr.

Såg på länken till den kattsand ovan att det inte är som vanligt bentonit men kisel så det är ju något annat.

Ja, bentonitsand skulle ju också kunna användas såklart. Det står i länken till den andra sanden att den är gjord av kiseldioxid, så det enda som skiljer den från kvarts är väl kristallstrukturen? Fast sen så står det också att den suger upp fukt effektivt pga. mikroskopiska håligheter, så de måste ju ha tillverkat pärlorna på något sätt. Antagligen genom att smälta och då kanske den innehåller fluxer som inte är deklarerade. Kanske mer att betrakta som glas än kvarts.

Nej, det blev kanske fel att skriva ersätta kvarts med glas, men har fått för mig att dom använder högre temp när dom gör glas, och i så fall skulle det väl gå att göra en vettig glasyr genom att tillsätta lite flux och kanske något för att justera hur den utvidgar sig vid värme så den passar till leran?

Men är det inte ganska lätt att skilja på granit och kvarts i naturen? Relativt, eller åtminstone tillräckligt ren kvarts är de vita stenarna, mens granit är de gråaktiga prickiga/spräckliga och basalt som skulle kunna vara en källa till järn de mörka svartaktiga? Fältspat vet jag inte riktigt.

Fanken, nu fick jag verkligen lust att skaffa en sån där stentrumlare att använda som kvarn och prova! Som om jag inte hade tillräckligt många konstiga projekt på gång redan… Kände mig helknasig, fast efter att ha läst tråden om mobiltelefonglasyren kände jag mig helt normal igen…

Förövrigt har jag redan ca 10-20 liter silad, torkad lera som tog när dom grävde kablar utanför verkstan, och är i full gång att samla aska från min och min kompis kamin.

Jag tror att Cebex säljer glaspulver? Visst är det kul att kunna använda alternativ, men det finns ju inget "nytt" i mineral från naturen eller i glas, dom grundämnen som behövs till glasyr finns ju färdigt att köpa i olika former från keramikfirmorna. Om man hoppas på att spara pengar så får man ju ta med arbetskostnaden för att bereda stenar eller lera till glaysyren och då blir det nog en ganska dyr historia. Själv så behövde jag en borfritta som inte gick att få tag på hos min leverantör så jag fick blanda borax och andra ingredienser i en stor degel och värma på det hela ordentligt. När det smält så fick det droppa ned i en hink med vatten, sen grovkrossade jag materialet och körde över natten i en stor kulkvarn, dekanterade och la pulvret att torka. Blev en bra fritta som jag använde i min favoritoxblodsglasyr. MEN som sagt, någon vettig ekonomi blir det ju inte, tur man är amatör….

😄 Jag har sållat terrängen (dvs matbutiken) efter glasyrmaterial i etapper – mycket nöje i ditt sökande. Glaskross var en vanlig ingrediens i amerikanska glasyrer under 1800-talets slut under namnet Cullet om du vill ha lite inspiration.

Nej för en liten produktion som använder några kilo av råmaterial finns det så klart ingen ekonomisk vinst, men man gör det väl av nyfikenhet och glädjen över att uppdaga möjligheterna. Och så får man ibland resultat som kan vara svårt att få fram med ``vanliga´´ råmaterial. Om man inte är helt förtrolig med arbetet med glasyrer. Om man skall bli riktigt duktig på glasyrkemin så räcker det inte att ha teorin och känslan för material så som dom vanliga oxiderna och karbonaterna utan man skall också förstå hur dom sammansatta mineralerna beter sig. Dolomit, talk och wollastonit kan ju inte skiftas ut med oxiderna/karbonaterna och få samma resultat som dom sammansatta råmaterialen.

Istid, det står i länken att det är ett naturligt material så det kanske är kiselgur eller så, att framställa det syntetiskt skulle bli väldigt dyrt!

Jag gjorde mina första glasyrförsök som pojke med kemikalier från ett kemisätt som inte hade något med keramik att göra, alla salter var så klart vattenlösliga men det lyckades att få fram ganska skapliga glasyrer ändå, det skall väl påpekas att det så klart var ren tur eftersom jag inte anade vad jag gjorde. Man kan ju gå i mataffären så som Stefan gjort där finns en del man kan använda till keramiken.

Beror inte det på om glasyren blir blank eller matt? jag menar att joner är joner i alla fall i en smält blandning, att det kan bli annorlunda i en matt glasyr förstår jag?

Förstår vad du menar men det skulle ju kräva att det var 100 % upplöst och att temperaturen blev reglerad automatiskt i förhållande till givet val av råmaterial och så vidare. Det är ju sällan att en glasyr uppstår under sådana förhållanden.

Jaosh, ville jag spara pengar hade jag köpt mina tekoppar på myrorna och jobbat övertid istället för att vara i keramikverkstan…

Kiselgur alltså. Och Cullet. Jag vet inte, jag tycker bara det känns så fånigt att baxa hem påse efter påse med glasyrmaterial som har beställts nånstans långtbortifrån samtidigt som jag baxar i väg massa glas till återvinningskontainrarna. Hade vart roligare att kunna återvinna glaset själv istället.

Är det så mycket arbete med att förbereda egna ingredienser? Går inte en kulkvarn av sig själv? Måste man stå och titta på mens den snurrar? Är jag naiv nu?

Matbutiken… Någon som har något tips på saker där? Kattsand har vi vart igenom. Babytalk från apoteket har jag använt mig av. Mest i desperation över att talket som jag hade beställt från keramikfirman tog så lång tid på sig att komma fram.

Nej, jag ska försöka låta bli att börja mala glas, det verkar lite overkill för en amatörhobbyist att skaffa kulkvarn, men himla spänande är det!

Du har rätt i att kulkvarnen kör av sig själv så det är lite arbete med det. Jag tycker det är en trevlig ide med ditt projekt och om du är flitig så kan ju din kommande kunskap användas på annat område än just bara till egna glasyrer. Du kunde ju skriva en bok om material från naturen och återvinningen eller något helt annat man vet aldrig vad det blir av saker och ting.

#11 Vilken positiv inställning, så där ska jag försöka tänka :-)

Har använt granit i glasyrer, men som pulver. Kom inte ihåg var jag fick det ifrån, troligen någon industri, kastade sista säcken för ett tag sedan. Brukar alltid säga till mina elever att glasyr är gjort av samma matrial som vi går på, alltså grus, nermalet o  i bestämda mängder. 

Tycker du är helt rätt ute, o får en bra förståelse för matrialet, det är så kul att läsa det du skriver!