Papperslera-erfarenheter?
Jag har just läst boken Paperclay (av Rosette Gault). Papperslera verkar vara ett helt fantastiskt material. Man kan göra delar, låta dem torka och sen skarva ihop och/ eller bygga vidare med blöt lera utan problem. Man inte bara kan, utan rekomenderas att snabbtorka den, för då visar sej eventuella sprickor och andra skavanker som annars skulle visat sej först under bränningen. Och då kan man laga dem innan bränningen, med blöt lera på den torra. Man kan tom i nödfall bygga vidare med blöt lera på skröjbränt gods! Allt låter ju fantastiskt bra och skulle öppna nya möjligheter för sättet att göra skulpturer.
Men jag undrar om det inte finns några nackdelar? Är det lika bra i verkligheten som det låter i teorin? Nån med någon erfarenhet av papperslera?
Papperslera kan man göra genom att blöta upp tidningspapper, mixa det till riktigt fin pappersmassa, blöta upp torr lera till flytande form och blanda ca 25-30 procent pappersmassa i lermassan för att sedan torka den färdiga leran till önskad konsistens. Fint med porslin förstås!
Jag ser främst papperslera som en bygglera, som man kan kavla i samt även doppa föremål i (när leran är flytande) som sedan bränns bort i ugnen. Det blir ett fint och tunt lerskal kvar. Fint att göra ljuslyktor eller lampor av då väggarna - då pappret bränns bort - blir så tunna att ljuset lyser igenom.
Däremot är det svårt att dreja ordentligt i papperslera.
Tack för tipsen! Jag ska inte dreja, så just det blir inget problem. Annars verkar det ju mest vara fördelar och många nya möjligheter. Jag får prova och se hur det funkar i praktiken.