Du kan skröjbränna till samma temperatur och med samma Brännkurva som vid "vanliga" skröjbränningar.

Glasyrbränning: Samma Brännkurva som vid vanliga glasyrbränningar, men med ändrad topptemperatur.

En liten varning för deformation om du går för högt…..men det beror på dina föremåls storlek och form, och även på din ugn.

Traditionellt bränner man benporslin till den höga temperaturen först och sen glasyrbränner man vid lägre temperatur. Men klart att det går att göra omvänt.

#2: Jag har hört att man gör eller har gjort så i porslinsfabrikerna. Men varför? Har det att göra med att porslin så lätt blir deformerat i bränningen eller något annat? Och hur högt bränner man då den andra bränningen?

#2 och #3: Ja, det är så man traditionellt gör, inte minst vid industriell tillverkning. För att kunna använda diverse stöd m.m. bränner man först upp till maxtemperaturen utan glasyr (så att stöden inte fastnar). Därefter plockas stöden bort, och eventuella märken slipas av. Sedan glaseras föremålen och bränns i en lägre temperatur, för att undvika att föremålen deformeras eller kollapsar. Det här har vi nyligen berört….läs t.ex. inlägg 4 i denna tråd: https://keramik.ifokus.se/discussion/1482763/kanthaltrad

Om man väljer att inte jobba med "sintrande skröjbränning" och stöd osv, får man helt enkelt anpassa sina föremål och trimma in bränntemperaturen m.m. enligt de begränsningar som den tekniken för med sig……

Ja så är det ju, men bränner man så lågt att stöd inte är nödvändiga så får man heller inte ett resultat som materialet kan, sintringsgraden blir för låg. Man brännde tidigare glasyren till 1000 grader och det var Blyglasyrer. Om det finns fabriker som bränner lite högre utan bly i idag vet jag inte.

#4: Då var det nog där där jag hade läst det. 😀 

Hannabenidikta, hur är den att dreja?

Här visas en porslinsfigur redo för bränning. Dessa stöd är nödvändiga för att hindra alltsammans från att kollapsa i den sintrande bränningen. Stöden är givetvis gjorda i samma lera som föremålet för att allt skall krympa likartat under bränningen.

Oj! Ser inte helt enkelt ut men en sån tung häst på smala ben är väl det svåraste man kan tänka sej? Om man drejar en kopp t.ex. behöver den något stöd i bränningen?

Nej, det är klart att sådana här figurer tillhör det mest avancerade man kan göra i porslin, men det förekommer att även kärl får hjälp av stöd för att bli riktigt runda. Då används koniska stöd, som skissen visar……

Två exempel på objekt som produktionsmässigt varit rejäla utmaningar. Dessa lysande (!) alster är gjorda i Valentine's "Parian" porcelain. Bra ljusgenomsläpplighet.

Lampan är bränd på koniskt stöd för att inte tappa formen.

Fågelkropparna är brända på en stödjande bädd av keramisk ull. Vingarna är brända på samma sätt, och monterade i efterhand.

Ja det är ju fint det där, så translucent är det ju inte alla porslinsmassor som har, men det är ju helt klart att dessa objekt har bränts till gränsen för vad en sådan massa kan klara. Så det är ett imponerande resultat. Stöd inom industrin är nog mera en standard än att bränna utan.

Jag tycker cebex TM lera verkar betydligt enklare, hi, hi.

Men får man samma porslinsegenskaper med den?

#13 och #14: Även om TM-lerorna är mycket bra inom sin kategori, måste man helt enkelt böja sig för att en plastisk Porslinslera aldrig kan nå upp till samma renhetsnivå som en gjut- eller pressmassa. De lerämnen som tillsätts för att göra en porslinsmassa drej- eller modellerbar utgör alltid en kompromiss med de egenskaper som utmärker "fine china"….

Men det måste tilläggas att vissa producenter nått ganska långt för att "förfina" sina plastiska porslinsmassor, även om man omöjligt kan nå riktigt "ända fram".
Kuriosa: Det förekommer att man tillsätter koksaltlösning till slamman för att kunna minimera mängden plastiskt lerämne…..något som visar sig i kraftigt korroderade lerkranar (av aluminium) hos den som ovetande låtit en sådan lera ligga kvar i maskinen litet för länge….

Om man vill få fram "kompromisslöst" porslin, får man helt enkelt välja en "kompromisslös" massa, och anta de utmaningar man ställs inför beträffande formning och inte minst bränning.

För att undvika missförstånd, vill jag nämna att föremålen på bilderna i #11 inte är mina alster. Jag var dock perifert involverad i deras tillblivelse, och kan därför informera om processen…

Tack för svar!
Jag trodde inte glasyren ”fastnade” så bra om man först skröjbänner porslinet i så hög temperatur så den sintrar….

#16: Man får nog använda ett passande sätt att glasera, eller kanske en speciell glasyr. Om man doppar i den vanliga glasyren så rinner det antagligen bara av. Ska bli intressant att se det svaret från de som vet.

#16 och #17: Jo, glasyren kommer att rinna av. Om det bara rör sig om en handfull saker som skall glaseras, är det enklast att värma föremålen en stund i ugnen, så att de nätt och jämt går att ta i. Glasyren kommer då att torka fast innan den rinner av.
En annan metod är att blanda något vattenbaserat limämne i glasyren, t.ex. tapetklister av traditionell typ.