Men varför använda armering till en sådan?

Tankeövning 1:    Stengodsleran krymper ganska mycket när den sintrar,  men det gör inte kanthaltråden.   

Tankeövning 2:   Stengodsleran blir mjuk under sintringsfasen.    Kanthaltråden blir också mjuk vid de temperaturerna……

Jag förstår om du vill att skulpturen ska hålla formen under bränning. Men som Bosse skriver så har du både krympning och mjukhet som faktorer. Risken är stor att du får sprickor vid högbränning av tråden och att formen även ändras och skulpturen säckar ihop eller drar sig nedåt på olika sätt. Man kan sätta dit stödbitar av lera på kritiska punkter som man sen kan slå bort efter bränning och putsa bort märkena. Dock alltid en risk att man då också slår bort en flisa oxå. Invändigt kan man bygga fackverk som hjälper till att stabilisera. Alternativet är ju att låta värmen och gravitationen vara en del av processen och se hur skulpturen blir av sig själv.

#3:  Ja, stöd  är en användbar metod.  Stöden måste förstås göras av samma lera som föremålet ifråga, så att de krymper likartat…

Ett minne av detta med stöd:   Jag besökte en gång porslinsfabriken Hutschenreuter i Tyskland, som bl.a. är känd för sina stora, avancerade djurfigurer.  Här var man helt beroende av stöd - massor av stöd - och fabriken hade en speciell avdelning som enbart tillverkade stöd.  De kan ju bara användas en gång.  Dessa stöd var numrerade, och varje nummer passade på en speciell plats på en speciell figur.  Det här var helt nödvändigt för att inte hundar, hästar, tranor m.m. skulle säcka ihop i bränningen.  Under denna bränning, då godset sintrade,  var föremålen fortfarande oglaserade, och om det blivit något litet märke efter stöden, slipades detta bort efteråt.   Därefter glaserades och glasyrbrändes föremålen i en lägre temperatur (lergodstemperatur) och nu behövdes ju inte längre några stöd.  Efter glasyrbränningen dekorerades föremålen med emaljfärger, och brändes en gång till, i en ännu lägre temperatur….

Eller som man som skulptör alltid har gjort, använd lergodslera. Vill man ha att det i slutet skall vara av ett annat material så får man göra en form på skulpturen och arbeta vidare, beroende av valt material så finns det olika tillvägagångssätt. Men om man skulpterar så är ju meningen att man själv styr processen, och att använda sig av ett material som man inte vet vad formen blir är för mig inte skulpterande, men en tillfällighet.

#5:    Ja, lergods skall inte glömmas bort i skulptursammanhang.   Hertha Hillfon  t.ex. skulle knappast ha kunnat åstadkomma sina stora alster i något annat material….

Hur stora skulpturer gör du? Kan inte avgöra det på bilden. Om den inte är jättestor är min gissning att du inte behöver varken armering eller stöd?
Det ser ut som om du har en rätt bred bas på dina utstickande krumelurer? Du verkar inte heller göra tunga toppar på smala stammar, om du förstår vad jag menar. Jag har gjort massor av svampliknande utskott på skulpturer och bränt runt 1250gr. Visst, är den tung i änden och böjd utåt börjar det sloka, men inget som varken hindrar mig eller får mig att tänka på armering. Jag tror du lugnt kan testa utan, eller hitta ditt/lerans nivå där det börjar mjukna för mycket för din smak.

Hej Jag tycker det funkar bra attt bygga skulpturer i chamotterad stengodslera… Om man bygger bitvis så leran hinner sätta sig lite blir det stabilt. Man kan ju också armera med papper och sågspån ( som brinner upp), men chamotte gör ju att lersn inte krymper så mycket vilket är bra eftersom skulpturen inte förändras så mycket i sin form./ Marie