Nej det går inte alls, colemaniten är just som kalciumborat frittan borhaltig och det är bor som sänker temperaturen till den nivån, använder du bara lera och dolomit så kan det bli en bra stengodsglasyr.

#1: Tack Ler, för svaret, då får jag testa med colomanit, fast då får jag väl inte den att smälta ut vid 1020 grader,
men tack för tipset med stengodsglasyr, jag testar med dolomit och vit stengodslera.
Såg att Tärn skrev något om att man bör ha bor ( kalciumborat) istället för colomanit så det blir mindre risk för slöjor och sprättning.
Sprättning betyder det att det kan sprätta omkring och förstöra andra föremål?
M v h Eva Sigge

Ja colemaniten har den nackdelen att det plötsligt spaltar och då kan i värsta fall glasyren sprängas av. Till stengodsglasyren är det bättre att använda lergodslera.

#2: Ja, colemanit kan sprätta. Det har jag råkat ut för innan jag hade hört talas om det och tog det istället för Gerstley Borat i någon glasyr. Men vad är det som gör att det sprätter?

Det var antagligen i en rakuglasyr som jag hade colemaniten. Kan det stämma? Minns inte riktigt.

Det är väl kristallvatten i colemanit? När det avgår kan det sprötta.

Just det rolnor. Och ja Ulla det kan ha varit en Raku glasyr

#3: Tack så mycket, Ler!
M v h Eva Sigge

Aldrig mer colemanit! Jag skänker gärna 2 kg om någon vill ha!

#0: Om du ersätter kalciumkarbonat med dolomit bör dolomitmängden nominellt vara 92,2% av kalciumkarbonatmängden om du ska behålla oxidproportionerna i glasyren. Vet ej vad den partiella ersättningen av Ca med Mg innebär för egenskaperna. Svensk, och mycket annan, dolomit är järnhaltig men det bör ha mindre betydelse om andra järnhaltiga råvaror, t.ex. rödlera, ingår i receptet. Dolomit för keramiska ändamål och glas brukar hämtas från speciella förekomster med låg järnhalt.

Man kan inte bara räkna med oxidmängden, det är avgörande vilka oxider det är frågan om och om råmaterialet är ett sammansatt mineral eller inte.

Det kan ju bli snyggt med dolomit men ersätta rakt av går ju inte.